2017-08-29
på Södertörns Tingsrätt
Ämnen: , ,
40 år som domare

Per Backström har arbetat ungefär 40 år som domare och i mars nästa år går han i pension. Inte en dag har han tvekat över att han har hamnat rätt även om det faktiskt var en slump som gjorde att han började läsa juridik i Uppsala en gång i tiden. – Jag hade inte sett en lagbok innan jag började på juristutbildningen, berättar Per. Ingen i hans familj eller i den närmaste släkten hade studerat och juristutbildningen tror han mest att han valde eftersom utbildningen på den tiden var relativt enkel att komma in på.

En lång karriär på domstol

Per har alltså valt att arbeta större delen av sitt yrkesverksamma liv just på domstol. Först som notarie, sedan som fiskal och assessor för att därefter vikariera som domare på olika domstolar innan han fick en tjänst som ordinarie domare vid Handens tingsrätt. I dag är han chefsrådman på en av de sex dömande avdelningarna som finns på Södertörns tingsrätt. Vad är det som har gjort att han har varit domstolen så trogen? Per själv beskriver att han har trivts så oerhört bra i själva förhandlingssituationen. Han vill vara den som tar ansvar för att förhandlingen ska genomföras på ett bra sätt och också vara den som i efterhand bestämmer hur det ska gå.

I grund och botten är det juridiken som jag tycker om.

Jag tycker också om att jobba fram lösningar för människor som tvistar, exempelvis i familjemål, sammanfattar Per. Han tror att en viktig egenskap för att trivas som domare är att man vågar sätta ner foten och kan fatta beslut också under tidspress, något som han själv upplever att han kan. Per vill också påpeka att en bidragande orsak till att han har stannat inom domstolsvärlden hänger samman med alla fina medarbetare som han har fått förmånen av att arbeta med. Han har tyckt om att arbeta i ett arbetslag och det har varit roligt att gå till arbetet på morgonen.

Det är klart att det hinner hända mycket inom en organisation på 40 år. Vilka är några av de stora förändringarna enligt Per?

Större arbetslag som samarbetar

Direkt efter utbildningen började Per alltså att arbeta som notarie och han minns den första tiden på domstolen som väldigt hierarkisk. De ordinarie domarna satt för sig vid fikabordet, handläggarna för sig och notarierna för sig. På den tiden var det en ”dödssynd” för en notarie att komma till en domare utan att vara väl förberedd. Om notarien hade frågor vände hen sig till de andra notarierna och aldrig till domaren. Det hörde till vardagen att notarierna blev utskällda om de hade gjort något som domarna inte tyckte var bra. Per själv blev utskälld sin andra dag på jobbet eftersom en part inte var delgiven till en förhandling. När rådmannen insåg att det inte var Pers fel, eftersom han nyss hade börjat, lugnade han dock ner sig.

I dag har vi däremot ett ”vi-tänk” på ett helt annat sätt, beskriver Per. Den tidigare organisationen med enheter som bestod av en domare, en notarie och en handläggare har bytts ut mot stora enheter där flera domare, notarier och handläggare arbetar tillsammans. Domarna har fått ett ansvar för att handleda notarierna och man diskuterar juridik sinsemellan på ett sätt som inte hade varit möjligt på 70-talet när Per var notarie. Per tycker att den här utvecklingen har varit mycket positiv och att en organisation med högt i tak och samarbete mellan de olika personalkategorierna är ett framgångskoncept. Per säger också att han är mycket glad, stolt och tacksam för att han har fått förmånen att vara med om att bygga upp och utveckla Södertörns tingsrätt till den fantastiska domstol som den är i dag.

Datoriseringen

En annan stor förändring är naturligtvis datoriseringen, fortsätter Per.

När han började arbeta som domare skrev han alla sina domar för hand och lämnade över sina anteckningar till särskilt utbildad personal som skrev ut hans domar. Därefter korrekturläste han utskriften och lämnade över sina justeringar till skrivpersonalen som många gånger fick skriva om domen på nytt. I dag skriver Per, liksom alla andra domare, sina domar och beslut på dator. Genom datorn söker han också rättsfall och andra rättskällor som kan vara av intresse för de mål han ansvarar för. – Det var mycket pappersletande tidigare, men nu använder jag mig inte av böcker i samma utsträckning som tidigare utan jag söker ofta information genom rättsdatabaser, beskriver Per.

Brukarna

Synen på brukarna, de människor som kommer till domstolen, har också förändrats, enligt Per. Längre tillbaks i tiden var det enbart juridiken som var central. Människorna som det egentligen handlade om kom i skymundan. Frågor som ”Hur kan vi bemöta människor på bästa sätt?” och ”Förstår brukarna våra domar?” ställdes inte. Per skrattar när han kommer ihåg hur han för många år sedan i en dom skulle beskriva hur en man kastade in en väska i en bil. Väskan träffade en kvinna som satt i baksätet. På den tiden skrev Per ”han kom att förfara med väskan på ett sådant sätt att den kom att hamna mot ansiktet på den i baksätet sittande X”. I dagsläget skulle han ha formulerat sin dom mycket enklare. ”Han slängde in väskan i bilen och väskan träffade X i huvudet”, föreslår Per.

Framtidsplaner

Några egentliga planer på att ta det lugnt efter pensioneringen kan jag inte se hos Per. Han funderar redan nu på att erbjuda sig att arbeta vidare i den mån det finns behov på tingsrätten eller andra tingsrätter.