Är det annorlunda att vara domare i hovrätten än på en tingsrätt?

Jag heter Gunilla Carle de Verdier och är rådman vid Södertörns tingsrätt sedan den 1 september 2016. Innan jag kom hit arbetade jag nästan fem år som hovrättsråd i hovrätten för Västra Sverige. Dessförinnan var jag rådman vid Göteborgs tingsrätt.

Att växla mellan att arbeta som domare både på en hovrätt och på en tingsrätt är roligt och nyttigt. Arbetet skiljer sig åt mer än man tror.

Brottmålen – vilka skillnader finns det?

När det gäller brottmålen blir skillnaden mellan hovrätt och tingsrätt tydlig redan i det inledande skedet, när en förhandling ska sättas ut. I tingsrätten är det svårt att veta hur lång tid som ska bokas in för en förhandling och till vilka tider förhörspersoner ska kallas. Åklagaren brukar ange i stämningsansökan hur lång tid förhandlingen kan tänkas ta och om det inte är något speciellt som tillkommer under handläggningen så kallas det i enlighet med åklagarens förslag.

Är det ett omfattande mål med många förhör gör vi i tingsrätten en huvudförhandlingsplan som skickas ut till åklagare, målsägandebiträde och försvarare som får lämna synpunkter. Även om det har gjorts en noggrann planering vet man aldrig om den håller eftersom det kan inträffa saker under förhandlingen som gör att förhören tar betydligt längre eller kortare tid än man trott. Det kan vara allt från personer som inte sagt någonting under förundersökningen men som plötsligt vill berätta allt under huvudförhandlingen till personer som berättat mycket tidigare men som inte vill säga någonting alls när de väl sitter i förhandlingssalen. Även praktiska saker, som att någon av olika skäl blir försenad eller inte vill komma, innebär att man som ordförande i tingsrätten snabbt får försöka hitta lösningar och ändra om i planeringen så att det inte blir onödiga dröjsmål.

I hovrätten är det betydligt enklare att beräkna förhandlingstiden. Eftersom förhören vid tingsrätten spelas in hålls det normalt inga nya förhör där. Man spelar helt enkelt upp förhören från tingsrätten. Det är bara om någon part vill höra ny muntlig bevisning eller om åklagare, försvarare eller målsägandebiträde vill ställa kompletterande frågor till en förhörsperson som det kan bli aktuellt med förhör, men det vanligaste är att det bara är uppspelningar från tingsrättens förhandling. När en hovrättsförhandling ska sättas ut vet man alltså nästan på minuten hur lång tid den kommer att ta, något som underlättar planeringen enormt.

Det direkta mötet med människor

Den största skillnaden mellan tingsrätt och hovrätt är ändå det direkta mötet med människor som äger rum vid tingsrättsförhandlingarna och den spänning och oförutsägbarhet som följer med det. Inför en tingsrättsförhandling vet man aldrig riktigt vad som väntar, vilka personer man kommer att möta och vad de har att säga. Som ordförande har man förberett sig genom att gå igenom stämningsansökan, eventuella skadeståndsanspråk och tittat på vilken muntlig och skriftlig bevisning som parterna vill lägga fram. Hur förhandlingen blir i praktiken är däremot svårt att förutse. Stämningen i salen påverkas mycket av vilken typ av mål det är fråga om. Vissa mål drar till sig många åhörare, personer som i de flesta fall har någon relation till parterna. Som domare måste man vara förberedd på att olika personers närvaro kan skapa oro i salen och orsaka känsloyttringar av olika slag. Eftersom man inte vet vilka åhörare som sympatiserar med vilka parter gäller det att vara lyhörd och uppmärksam. Det är viktigt att försöka skapa en god stämning trots att det ofta är jobbiga saker som avhandlas. Parter och vittnen ska bemötas med respekt så att de kan känna sig bekväma trots att det är fråga om en väldigt speciell miljö som många kommer i kontakt med för första och kanske enda gången i livet. I mål med många inblandade där det är mycket känslor involverade kan det vara en utmaning för ordföranden att vara uppmärksam på att åhörarna inte beter sig på ett sätt som påverkar förhörspersonen, till exempel genom att sucka, fnissa eller göra miner, samtidigt som man måste följa med i det som sägs för att inte missa något viktigt.

I hovrätten har domarna läst tingsrättens dom när förhandlingen äger rum. De vet alltså redan i förväg vad personerna kommer att säga när förhören spelas upp. Det blir också betydligt lugnare i salen eftersom det sällan är några andra personer än åklagaren, målsägandebiträdet, den tilltalade och försvararen på plats. Om tingsrättsförhandlingen var stökig får hovrätten information om det så att man kan undvika att det uppstår en liknande situation där. Förhandlingen i hovrätten är därför väldigt förutsägbar. Den bjuder sällan på några överraskningar. En stor fördel med det är att man som domare redan i förväg vet vilka juridiska frågor man ska koncentrera sig på. Man kommer påläst på ett annat sätt till förhandlingen men går miste om det direkta mötet med den eller de personer som målet rör. Det enda tillfället när den tilltalade yttrar sig under en hovrättsförhandling är i princip när man går igenom de personliga förhållandena.

Efter förhandlingen

Efter förhandlingen håller man överläggning och beslutar hur domen ska bli. I tingsrätten är det en juristdomare och tre nämndemän som bestämmer detta. I hovrätten är det tre juristdomare och två nämndemän. Juristdomarna säger alltid sin mening först. I hovrätten är det den juristdomare som är ansvarig för målet, referenten, som börjar. Därefter går ordet över till den juristdomaren som varken har varit ordförande eller referent i målet, sedan till ordföranden och sist till nämndemännen. Överläggningen i hovrätten blir ofta väldigt intressant eftersom det är tre personer som knäckt på de juridiska frågorna i förväg och kan bidra med sina olika sätt att se på saken.

I tingsrätten avkunnas domen ofta direkt efter överläggningen, åtminstone om det rör sig om mål som inte är alltför omfattande. Det görs inte lika ofta i hovrätten. Detta beror bl.a. på att domen ska skickas ut till parterna senast en vecka efter det att den har avkunnats och det är inte alltid det hinns med i hovrätten eftersom det är tre personer som ska gå igenom domen.

Fördelarna med att avkunna en dom är många. Dels är det bra att muntligen förklara hur man har resonerat för att komma fram till det man gjort, dels får man en möjlighet att skicka med några ord på vägen. Det känns extra viktigt när det är ungdomar som döms. Avkunnandet av domar är också något som gör att man känner sig mycket närmare parterna i tingsrätten än i hovrätten.

Tvistemålen – vilka skillnader finns det?

Även när det gäller tvistemålen, mål som rör tvister mellan olika privatpersoner eller företag, är det kontakten med parterna som är den största skillnaden mellan tingsrättsarbetet och hovrättsarbetet. I tingsrätten hålls det muntliga förberedelser en tid efter det att målet kommit in och viss skriftväxling har ägt rum. En muntlig förberedelse har till syfte att reda ut målet så att det förhoppningsvis inte återstår några oklarheter innan det sätts ut till huvudförhandling. I samband med förberedelsen undersöker man också om det finns någon möjlighet för parterna att komma överens (förlikas). En förlikning innebär ju att parterna själva kan vara med och påverka hur den slutliga utgången kommer att bli istället för att överlämna det helt och hållet till tingsrätten. Förlikningsdiskussionerna går ofta till på det sättet att domaren pratar med parterna var och en för sig. De förslag till lösning som lämnas vidarebefordras av domaren till den andra parten som då får möjlighet att lämna sina synpunkter och eventuellt ett motförslag. Det kan bli många turer fram och tillbaka där domaren får en betydligt mer aktiv roll än vad som är fallet vid huvudförhandlingar. Om parterna kommer överens avslutas målet. Annars fortsätter handläggningen enligt den planering man enats om tidigare under sammanträdet. De förslag som lämnats från parterna under förlikningsdiskussionerna är ingenting som får någon betydelse när målet ska avgöras slutligt.

I hovrätten håller man i princip aldrig några muntliga förberedelser i tvistemålen. Målen föredras, vanligtvis av en fiskal (en domare under utbildning), för tre domare som beslutar om det ska meddelas prövningstillstånd eller inte, dvs. om målet ska tas upp till prövning i hovrätten. I stora drag kan man säga att prövningstillstånd meddelas om det finns anledning att tro att tingsrättens dom inte är riktig eller om domen är så otydligt skriven att det inte går att förstå hur tingsrätten har resonerat eller om målet rör en fråga som är viktig att pröva i två instanser eftersom det saknas avgöranden på det området.

Vid föredragningen där det fattas beslut om prövningstillstånd ska meddelas får domarna varsitt exemplar av tingsrättsdomen. Om det är fråga om ett omfattande mål kan domen ha delats ut i förväg så att de som ska besluta har hunnit sätta sig in i målet. Den som föredrar målet redogör för det som hänt i tingsrätt och hovrätt, framför allt vad som förts fram i överklagandet som skäl för att hovrätten ska bevilja prövningstillstånd. Om det inte blir prövningstillstånd står tingsrättens dom fast och målet avslutas. Om det blir prövningstillstånd fortsätter skriftväxlingen. Antingen avgörs målet på handlingarna eller också sätts det ut till huvudförhandling. Om det blir huvudförhandling spelas förhören från tingsrätten upp.

Fördelar med att arbeta på de olika domstolarna

Som framgått av det som sagts ovan är det den direkta kontakten med parterna som är den stora skillnaden med att arbeta i tingsrätt jämfört med hovrätt. Personligen har jag alltid tyckt att det har varit väldigt roligt med alla möten med olika människor som sker i förhandlingssalen. Jag funderade därför en hel del innan jag bestämde mig för att byta från tingsrätt till hovrätt 2011. När jag kom till hovrätten blev jag dock positivt överraskad av hur nära och verkligt det kändes att sitta i förhandlingssalen och titta på förhören från tingsrätten. Inspelningarna håller för det mesta väldigt hög kvalitet. Det var också intressant att märka hur olika tingsrättsdomarna faktiskt agerar. Det är något man går miste om i tingsrätten eftersom man sällan hinner gå på kollegernas förhandlingar. Som hovrättsdomare är det väldigt lätt att sitta i en förhandling och ha synpunkter på att domaren i tingsrätten inte agerar på ett visst sätt, men då tänker man inte på att det kan ha pågått en massa störande moment i salen som tagit tingsrättsdomarens uppmärksamhet i anspråk, saker som inte framgår av inspelningen.

Jag trivdes väldigt bra som hovrättsråd. Samarbetet med kloka kolleger och de många intressanta och givande diskussionerna i samband med föredragningar och överläggningar var väldigt stimulerande. Det var också skönt att redan före förhandlingarna hinna knäcka lite djupare på de juridiska frågorna eftersom man visste vilka de var. Trots det tog längtan efter det direkta mötet med människor överhanden så jag bestämde mig för att söka domartjänst i tingsrätt igen. Jag har inte ångrat mitt val. Det är jättekul att vara tillbaka i underrätt. Erfarenheterna från de lärorika och roliga åren i hovrätten bär jag med mig och har nytta av varje dag.