2017-05-16
på Södertörns Tingsrätt
Ämnen: , ,

Regler om återfall i brott

”Inte en gång till – då blir det inget lördagsgodis!” Så har säkert en och annan förälder uttryckt sig någon gång. Efter en ganska allvarlig överträdelse under en fotbollsmatch får spelaren gult kort. Händer det igen blir det rött kort och då är det färdigspelat för den här gången. För basketspelaren innebär en femte foul att det bara återstår att gå och duscha.

 

Att upprepade överträdelser av regler innebär strängare sanktioner förekommer överallt. Detsamma gäller för rättsordningens behandling av någon som återfaller i brott. Vilka är de olika sätt som återfall kan mötas med en allvarligare reaktion? Och varför ska återfall leda till att någon ska straffas hårdare?

Att någon tidigare gjort sig skyldig till brott kan få betydelse på flera olika sätt:

  • Det kan bli ett strängare slag av påföljd, t.ex. fängelse för den som tidigare dömts till villkorlig dom
  • Om någon återfaller i brott efter att ha blivit villkorligt frigiven från ett tidigare fängelsestraff kan den strafftid som ännu inte avtjänats förverkas, dvs. att den måste avtjänas i fängelse.
  • Om domstolen dömer till fängelse kan straffet bli längre för den som tidigare har begått brott

Val av straff

Hur straffet ska bestämmas är inte helt okomplicerat. Det bygger för det första på att domstolen ska mäta allvaret i varje brott. Sedan finns det vissa huvudregler och undantag som alla grundar sig i olika principer.

Domstolen bedömer alltså först allvaret i brottet. Det kallas för brottets straffvärde. Detta kan bara mätas i antalet böter eller antalet månaders fängelse. Bestämmandet av straffvärdet görs inom ramen för straffskalan för det aktuella brottet. Exempelvis kan ett snatteri – beroende på hur mycket som tagits – ha ett straffvärde på 60 dagsböter. Då blir straffet normalt sett just 60 dagsböter. Om värdet på det tagna är högre (normalt mer än 1000 kr) bedöms gärningen i stället som stöld. Beroende på värdet (och andra saker som t.ex. hur välplanerat brottet var) kan straffvärdet t.ex. bestämmas till ett straffvärde på två månaders fängelse. Det innebär dock inte att påföljden automatiskt bestäms till två månaders fängelse.

Tvärtom – huvudregeln är att domstolen ska välja ett lindrigare straff än fängelse, i vart fall för den som tidigare är ostraffad. Det beskrivs ofta som en humanitetsprincip. Det kan också beskrivas på så sätt att rättsordningen har tolerans med den som första gången begår ett brott, genom att inte döma ut ett fängelsestraff i enlighet med brottets straffvärde (allvar).

Ingen regel utan undantag dock. Vissa brott anses enligt rättsordningen vara av sådan art att det ska leda till fängelse även om gärningsmannen inte tidigare har begått brott. Det kan t.ex. vara misshandel, mened och grovt rattfylleri. Detsamma om brottet är så allvarligt att straffvärdet motsvarar fängelse i ett år eller mer.

Åter till huvudregeln

Om brottet inte är ett s.k. artbrott eller har ett straffvärde på ett år eller mer, är alltså huvudregeln att domstolen ska välja ett lindrigt straff, dvs. inte fängelse. Detta kan man dock gå ifrån om gärningsmannen tidigare begått brott. Man kan beskriva det som att rättsordningens tolerans avtar för den som fortsätter att begå brott. För att systemet ska vara trovärdigt (dvs. tas på allvar) måste denna avtagande tolerans framgå vid bestämmande av straffet.

Den som första gången dömts till villkorlig dom, får om denne återfaller i brott ett n strängare eller åtminstone mer ingripande straff. Av stor betydelse är hur länge sedan det förra brottet begicks. Normalt tar man inte hänsyn till brott som begåtts för mer än fyra år sedan. Ju snabbare återfall, desto större skäl att döma ut ett n strängare straff vid återfall. Om det nya brottet är likartat med det förra (t.ex. i båda fallen stöld eller i båda fallen våldsbrott) finns det också skäl att se med strängare ögon på ett återfall. Slutligen har det betydelse om det tidigare var fråga om ett allvarligt brott (dvs. med ett högt straffvärde).

Beroende på dessa faktorer – och även gärningsmannens personliga förhållanden – kan valet av ett strängare och mer ingripande straff ske på olika sätt. Den som första gången dömdes till villkorlig dom (som främst innebär ett varningsstraff) kan vid återfall dömas till skyddstillsyn (som innebär att han eller hon ställs under övervakning). Om personen återfaller på nytt kan det istället bli fängelse. I vissa fall kan i stället det mest lämpliga vara att döma till en ny villkorlig dom men då förena den med en föreskrift att utföra samhällstjänst (dvs. oavlönat arbete i visst antal timmar). I andra fall kan fängelse redan vid ett första återfall framstå som det enda tillräckligt ingripande alternativet.

Förverkande av villkorligt medgiven frihet

Om någon döms till ett fängelsestraff är huvudregeln att den dömde friges villkorligt efter att ha suttit av två tredjedelar av fängelsestraffet. Det är bara i mycket ovanliga undantagsfall som tidpunkten för villkorlig frigivning skjuts upp (vilket då kan bero på allvarlig misskötsamhet i fängelset).

Efter den villkorliga frigivningen gäller en prövotid som motsvarar den strafftid som återstår vid frigivandet. Om någon t.ex. döms till sex års fängelse blir han eller hon villkorligt frigiven efter fyra år. Då gäller en prövotid på två år. Är den återstående strafftiden på kortare tid än ett år (dvs. vid fängelsestraff som är på kortare tid än tre år) så gäller ändå en prövotid på ett år från frigivningen. Under prövotiden gäller vissa skötsamhetskrav, möjligheter att sätta den frigivne under övervakning (och annat som inte kan behandlas närmare i detta blogginlägg).

Om den frigivne återfaller i brott efter frigivningen, kan det leda till konsekvenser. Detta gäller om det nya brottet begås under prövotiden. Enligt huvudregeln ska hela eller delar av den villkorligt medgivna friheten förverkas. Om t.ex. någon friges villkorligt efter att ha dömts till sex månaders fängelse för grov stöld, så kommer denne att friges villkorligt efter fyra månader. Om den personen gör sig skyldig till en ny grov stöld inom ett år från frigivningen, så talar mycket för att han eller hon får ett nytt fängelsestraff (se vad som sägs ovan om betydelsen av tidigare brottslighet vid valet av slag av påföljd). Dessutom kommer sannolikt den tidigare villkorligt medgivna friheten förverkas. Förutom det nya fängelsestraffet på sex månader tillkommer då de två månader som återstår att avtjäna från det tidigare fängelsestraffet.

Huvudregeln är alltså att villkorligt medgiven frihet ska förverkas. Det är dock inte alltid att det blir på det sättet. Om den nya brottsligheten i jämförelse med den tidigare är mer lindrig, om det gått lång tid mellan brotten eller om det annars skulle framstå som oskäligt, kan domstolen avstå från förverkande, eller i andra fall bara förverka en del av det tidigare fängelsestraffet.

Att återfall kan leda till denna konsekvens kan sägas bero på att det villkorliga i frigivningen måste ha ett innehåll. Om det aldrig blev några konsekvenser när någon återföll i brott tätt efter att ha frigivits villkorligt, skulle man knappast kunna tala om att det är fråga om en villkorlig frigivning. Det är återigen en fråga om trovärdigheten i påföljdssystemet (att det ska tas på allvar). Det blir också mycket tydligt för den frigivne vad denne riskerar för konsekvens om han eller hon återfaller i brott.

Längre fängelsestraff eller högre böter för den som tidigare dömts för brott

Som beskrivs ovan kan alltså återfall i brott innebära att det kan finnas skäl att välja fängelse som straff (som ju är det strängaste slaget av straff i den svenska rättsordningen). Om personen har begått brottet under prövotid efter en villkorlig frigivning kan det också finnas skäl att förverka villkorlig medgiven frihet, som också avhandlas nyss.

I vissa fall kan dessutom även längden på ett fängelsestraff som döms ut påverkas av att den dömde tidigare begått brott. Detsamma kan gälla antal böter för den som återfaller i brott som inte har så högt straffvärde att det kan bli aktuellt med fängelse. Återfall i brott kan innebära att ett brott som första gången motiverar ett bötesstraff, efter några återfall istället leder till fängelse. Detta kan i första hand bli aktuellt vid olovlig körning.

I första hand ska återfall i brott innebära att fängelse väljs som straff och att tidigare villkorligt medgiven frihet förverkas. Endast i de fall då detta inte är aktuellt, eller om det är fråga om återfall i allvarlig brottslighet (t.ex. grov misshandel), finns det skäl att döma ut ett längre fängelsestraff med hänsyn till att det är fråga om återfall i brott.

Det var lite om betydelsen av återfall i brott vid bestämmande av straff. I kommande blogginlägg samtalar några domare om deras erfarenheter av människor som återfaller i brott.