2019-03-19
på Södertörns Tingsrätt
Ämnen: , ,
”Hedersrelaterat” våld och förtryck. Vad menas? Och vad görs?

Det som brukar kallas för hedersrelaterat våld och förtryck är något som har fått stor uppmärksamhet i Sverige under senare år. Företeelsen uppmärksammades under senare hälften av 1990-talet till följd av ett antal hedersrelaterade mord. Fokus låg därför till en början på det hedersrelaterade grova våldet. Därefter har uppmärksamheten breddats till att gälla också andra former av förtryck.

Jag har blivit ombedd att skriva något om hedersrelaterat våld och förtryck, eftersom jag nyligen varit expert i en utredning om frågan. Den hade i uppdrag att lämna förslag i fråga om både det förebyggande och det brottsutredande arbetet liksom i fråga om de straffrättsliga bestämmelserna. Jag återkommer avslutningsvis till utredningen och det fortsatta arbetet med utredningens förslag. Men jag börjar med att kort beskriva vad som menas med uttrycket hedersrelaterat våld och förtryck och hur problemet ser ut.

Hur tänker man när man kopplar ihop förtryck med ordet heder?

Lämpligheten av ordet ”hedersrelaterat” är ifrågasatt. Ordet heder har ju normalt en positiv klang. Med heder menas det anseende, rykte, värde, ställning etc. som exempelvis en person eller en familj har, främst i andras ögon. Det förknippas med ära, respekt och anständighet. I olika sammanhang får man också lova på ”heder och samvete”. Hur kan man då tala om heder kopplat till våldsbrott och förtryck? Vore det inte riktigare att tala om hederns motsatser, det vill säga skam eller vanheder?

Att lägga vikt vid sitt anseende och hur man uppfattas av andra är allmänmänskligt. Det som skiljer sig åt är däremot vad man knyter till begreppet heder liksom förväntningarna på hur förlust av heder ska hanteras. Begreppet hedersrelaterat våld och förtryck är numera etablerat för våld och förtryck som utövas till följd av vissa hedersnormer. Det handlar då om hedersnormer som dels bygger på starka patriarkala och heteronormativa föreställningar, dels går ut på att en familjs eller släkts anseende, ställning eller liknande är beroende av de individuella medlemmarnas handlande. Kännetecknande är att individens intresse anses vara underordnat familjens, att individens handlingar anses påverka hela familjens anseende och att individens sexualitet är hela familjens angelägenhet. Till normerna hör uppfattningen att familjens eller släktens rykte och anseende är avhängigt de kvinnliga familjemedlemmarnas kyskhet och oskuld liksom deras beteende (faktiskt eller påstått) i förhållande till sådana ideal.

Hur yttrar det sig? Vilka drabbas? Och vilka är förövarna?

Hedersrelaterat våld och förtryck tar sig en rad uttryck, från mer subtila inskränkningar i de utsattas levnadsvillkor till brottsliga handlingar. Det handlar om kontroll och begränsningar av de utsattas liv och handlingsfrihet. Kontrollen av flickors och kvinnors liv kan sträcka sig från vardagliga former av begränsningar som rör exempelvis klädval och umgänge till livsval som utbildning, arbete, giftermål och skilsmässa. I sin mest extrema form kan hederstänkandet resultera i könsstympning, tvångsäktenskap, hot om våld och våld, inklusive dödligt våld. Generellt kan sägas att de som drabbas berövas möjligheten att fritt utforma sitt liv och göra självständiga val.

Med hedersrelaterad brottslighet menas i allmänhet brott riktade mot någon som, enligt gärningspersonens eller övriga släktens uppfattning, riskerar att vanära eller har vanärat gärningspersonen, släkten eller gruppen. Den som drabbas är oftast en närstående och oftast en kvinna.  Brotten begås i syfte att förhindra att heder skadas eller förloras eller i syfte att reparera eller markera mot den skadade eller förlorade hedern. Genom brottet upprätthålls hedersnormen.

Hedersvåldet kännetecknas av att det ofta är utövat av eller förankrat hos flera personer, på så sätt att hela familjer och ibland större grupper står bakom eller solidariserar sig med det. Det är alltså socialt accepterat eller till och med ett krav i en bredare krets. Det hedersrelaterade våldets kollektiva karaktär innebär att det kan finnas flera förövare. Kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet är ofta central. Det hedersrelaterade våldet och förtrycket är också ofta planerat.

Det förekommer också att pojkar och, främst unga, män är utsatta för hot, kontroll och begränsningar som har sin bakgrund i hedersnormer. Även denna grupp kan alltså drabbas av allvarlig brottslighet i hederns namn om en oönskad partner väljs eller om ett sexuellt beteende som anses avvikande från normen förekommer. Hbtq-personer är en särskilt utsatt grupp.

I familjer som lever med hedersnormer är det oftast männen som bestämmer. Det är också främst männen som utövar våldet och förtrycket. Men även kvinnor kan delta i våldet. Pojkar och yngre män får ofta i uppgift att bevaka och kontrollera sina systrar och ibland också sina mammor. Om de inte uppfyller förväntningarna om kontroll av familjens flickor och kvinnor kan de själva drabbas av våld och förtryck.

Offren för brott med hedersmotiv drabbas ofta hårdare än vid likartad brottslighet som inte är hedersrelaterad. Hedersrelaterad brottslighet leder nämligen i många fall till att brottsoffret berövas möjligheten att bo kvar i sitt hem med sin familj, fortsätta i sin skola eller ha kontakt med vänner och familjemedlemmar. De utsätts ofta för en stor press, av släkt och ibland även av andra personer, att ta tillbaka sina uppgifter. Det kan också vara så att den utsatta personen förstår att en polisanmälan sannolikt leder till repressalier från den närmsta omgivningen liksom förlust av familj och vänner och därför drar sig för att anmäla brott.

De flesta som arbetar praktiskt med hedersfrågor är eniga om att det finns många personer i Sverige, särskilt ungdomar, som lever under begränsningar som har att göra med hedersnormer. Enligt en tidigare uppskattning har över hundra tusen människor i Sverige bedömts vara berörda av hedersrelaterade begränsningar av olika svårighetsgrad. Det har också sagts att företeelsen ökar i omfattning. Sannolikt är mörkertalet stort.

Fenomenet innebär utmaningar för rättsväsendet och andra myndigheter

Brotten äktenskapstvång och vilseledande till tvångsäktenskapsresa tillkom 2014. Trots att det förekommer att framför allt flickor och unga kvinnor förs utomlands för att ingå tvångsäktenskap, kan det konstateras att bara ett fåtal personer har dömts. En del av problematiken tros ligga i att brotten överhuvudtaget inte upptäcks och polisanmäls. Samtidigt är dessa brott komplexa till sin natur och därför ofta svåra att utreda. De har också ofta internationella inslag, eftersom brotten ofta avslutas utomlands och offren också ibland finns utomlands.

Att identifiera, förebygga och bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck och samtidigt ge offren rätt stöd och skydd är ett arbete för många samhällsaktörer. Det gäller skolan, sjukvården och socialtjänsten, liksom de brottsbekämpande myndigheterna. Kunskap och medvetenhet om problematiken och dess konsekvenser är avgörande för förändrade attityder, för att offrens utsatthet ska uppmärksammas, för det förebyggande arbetet, för brottsutredningar, för ett gott bemötande av brottsoffren och för riktiga beslut. De särskilda mekanismer som ligger bakom hedersrelaterat våld och förtryck gör att detta måste synliggöras och motverkas med kunskap om problemet och förståelse för de utsattas situation. Det måste också finnas en fungerande samverkan mellan berörda myndigheter, samtidigt som ansvarsfördelningen mellan dem är tydlig så att frågor inte faller mellan stolarna.

Utredningens förslag och det fortsatta arbetet

Utredningen om starkare skydd mot barnäktenskap, tvångsäktenskap och brott med hedersmotiv lämnade 2018 sina förslag i betänkandet Ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet (SOU 2018:69). I betänkandet beskrivs det omfattande arbete som görs för att motverka fenomenet. Betänkandet innehåller också synpunkter på möjliga förbättringar av Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens arbetsmetoder m.m. liksom på förbättringar av samverkan inom skolan, hälso- och sjukvården, socialtjänsten och utrikesförvaltningen. Några av utredningens lagförslag nämns nedan.

Utredningen föreslår regler om utreseförbud för barn som riskerar att föras utomlands för att ingå äktenskap eller könsstympas

Utredningen föreslår att ett särskilt barnäktenskapsbrott ska införas. Det tar sikte på den som förmår eller tillåter ett barn (en person under 18 år) att ingå äktenskap, vare sig det rör sig om formella eller så kallade informella äktenskap. Både vårdnadshavare och andra ska kunna straffas.

Utredningen föreslår också en bestämmelse som innebär att det ska ses som en försvårande omständighet när straffet för ett brott bestäms, om ett motiv för brottet varit att bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder. En sådan straffskärpningsgrund är tänkt att bidra till att hedersmotiv i större utsträckning uppmärksammas och undersöks av polis och åklagare och att strängare påföljder döms ut i domstol.

Den som vill läsa mer om hedersrelaterat våld och förtryck, det arbete som redan bedrivs, de bedömningar som utredningen har gjort, de förslag som utredningen har lämnat till regeringen och det fortsatta arbetet med förslagen kan göra det här: https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2018/08/sou-201869/. Betänkandet har nu skickats till ett stort antal myndigheter, kommuner och frivilligorganisationer för deras synpunkter. De ska lämna sina svar senast den 28 maj 2019.