2017-03-21
på Södertörns Tingsrätt

häktesskylt

En stor del av kvällens program ”Domstolen – friad eller fälld” kommer att handla om långa häktestider. För den som inte arbetar med juridik till vardags ger vi nu en kort genomgång av hur regelverket ser ut. I morgon eftermiddag återkommer vi dessutom med ett inlägg där vi redovisar våra egna kommentarer och reflektioner efter programmet.

Vår utgångspunkt för artikeln är den vanligaste formen av häktning, nämligen den som kräver sannolika skäl. Det är också den form av häktning som Stockholms tingsrätt beslutade om när det gäller den kvinna som vi möter i kvällens program.

Förutsättningar för häktning

paragrafÅklagaren kan begära att domstolen ska häkta, dvs. frihetsberöva, en person som är misstänkt för brott om det straff som domstolen kan döma ut för brottet är ett års fängelse eller mer. Det är på många sätt mer ingripande att sitta häktad än att sitta i fängelse. Exempelvis kan den som sitter häktad vara isolerad längre tid i sin cell utan mänsklig kontakt än den som sitter i fängelse. I fängelse har man ofta möjlighet att tillbringa en stor del av dagen på en avdelning, tillsammans med andra fångar.

Tre omständigheter måste vara uppfyllda för att domstolen ska besluta om häktning som kräver sannolika skäl. Omständigheterna är följande.

  • Sannolika skäl – Domstolen måste anse att det finns sannolika skäl för att personen har gjort sig skyldig till det brott som åklagaren påstår. Sannolika skäl är i praktiken ett väsentligt lägre beviskrav än kravet ställt utom rimligt tvivel som krävs för en fällande dom.
  • Särskilda häktningsskäl – Det måste dessutom finnas i vart fall ett av tre särskilda häktningsskäl.
    Häktningsskälen handlar om olika slags risker som kan förhindras genom en häktning.

    • Det första häktningsskälet handlar om att det finns risk för att personen på fri fot flyr från landet eller på något annat sätt håller sig undan och inte kommer att komma till en framtida huvudförhandling eller avtjäna det straff som domstolen bestämmer.
    • Det andra häktningsskälet handlar om att det finns risk för att personen på fri fot försvårar utredningen, t.ex. genom att påverka brottsoffer, vittnen eller annan bevisning.
    • Det tredje häktningsskälet handlar om att det finns risk för att personen på fri fot kommer att begå nya brott
  • Proportionalitet – Slutligen ska domstolen ställa sig frågan om det verkligen är proportionerligt, dvs rimligt, att låta personen vara häktad trots att det både finns sannolika skäl och något, eller några, av de särskilda häktningsskälen som vi har beskrivit ovan. Vid bedömningen beaktar domstolen exempelvis personens ålder och hälsotillstånd men också allvarligheten av det brott som personen är misstänkt för. Är det oproportionellt ska domstolen inte gå med på åklagarens begäran. Domstolen ska också ställa sig frågan om inte häktning kan undvikas genom ett mindre ingripande alternativ. Exempelvis kan domstolen i stället för häktning besluta om reseförbud och anmälningsskyldighet hos polisen om det finns risk för att personen lämnar landet eller annars håller sig undan.

Restriktioner

I de situationer då åklagaren påstår att det finns risk för att personen förstör bevis eller på annat sätt försvårar utredningen brukar åklagaren också be domstolen om tillstånd att få bestämma restriktioner. Restriktioner har till syfte att se till så att den pågående polisutredningen inte förstörs. En effektiv brottsutredning kräver i vissa fall att den häktades kontakter med omvärlden begränsas mer än enbart genom själva inlåsningen i häkte. Sådana inskränkningar kan handla om att man inte får ta emot besök, se på TV eller läsa tidningar eller kommunicera med andra människor genom telefon och brev. En häktad person kan hållas isolerad i sin cell upp till 23 timmar per dygn och vara helt berövad kontakten med andra människor.

Obligatorisk häktning

Om det lägsta straffet för det påstådda brottet är två års fängelse ska häktning ske om det inte är uppenbart att skäl till häktning saknas. Det innebär en bevislättnad för åklagaren när det gäller de särskilda häktningsskälen. Kravet på sannolika skäl däremot är detsamma. Kvällens program handlar om grovt narkotikabrott. Det är ett sådant brott som har ett lägsta straff på två års fängelse.

Omhäktningsförhandling

I ett flertal fall är den person som är häktad frihetsberövad ända fram till dess att det blir huvudförhandling och domstolen meddelar omhäktningdom i målet. Vid en första häktningsförhandling bestämmer domstolen när åklagaren ska väcka åtal. I regel sätter domstolen den tiden till två veckor efter själva häktningsförhandlingen. Om åklagaren inte klarar av att komma in med ett åtal inom den tiden måste åklagaren begära att rätten förlänger åtalstiden. Den som är häktad har rätt att begära en omhäktningsförhandling var fjortonde dag.

Vid en omhäktningsförhandling ska domstolen pröva om de sannolika skälen och de särskilda häktningsskälen fortfarande finns. Rätten ska också kontrollera att åklagaren bedriver förundersökningen framåt på ett effektivt sätt. Åklagaren bör redovisa vilka utredningsåtgärder som planeras och i möjligaste mån ange en tidsplan för den fortsatta förundersökningen. Att utredningsarbetet bedrivs på ett effektivt sätt är en förutsättning för att det ska vara proportionerligt med en fortsatt häktning.

Detta inlägg är skrivet av rådmannen Elin Carbell Brunner, f.d. rådmannen Per-Erik Andersson och rådmannen Karin Påle Bartes.