2018-10-30
på Södertörns Tingsrätt
Ämnen:
Reflektioner – allvarligt psykisk störda lagöverträdare

Man hör ofta i nyhetsrapporteringar att allvarliga brott har begåtts av brottslingar som lider av en ”psykisk störning”. Jag behöver bara nämna orterna Knutby och Rödeby så förstår ni det massmediala genomslaget.

Mål som är svåra att hantera

Självklart möter jag som domare personer som begått avskyvärda handlingar men som samtidigt lider av svårartade psykiska problem. Dessa mål är svåra att hantera inte bara juridiskt utan även mänskligt. I rättssalen sitter på ena sidan en svårt traumatiserad person och på andra sidan en åtalad person med en allvarlig psykisk problematik som kanske inte ens förstår vad som har hänt. Nyligen avgjorde jag ett mål där jag frikände en allvarligt psykiskt störd person som trodde sig ha ”knivattackerat” ett djur i stället för en människa. Det är nästan omöjligt att förklara ett sådant domslut för allmänheten. För den som inte varit med på rättegången och som sett och hört den misstänktes beskrivning av sin verklighet kan ett frikännande domslut framstå som verklighetsfrånvänt. Men verkligheten för dessa människor är helt olik din och min och varje människa ska dömas utifrån sin skuld. I detta fall ledde det till ett frikännande. Åklagaren överklagade först domen, men återkallade senare sitt överklagande. Vi förstod alla att det som hade hänt var en tragedi, men för oss i rättegångssalen hade händelsen en förklaring som fanns i den åtalades psykiska sjukdom.

Allvarlig psykisk störning – ett juridiskt begrepp

Begreppet allvarlig psykisk störning är ett juridiskt begrepp som återfinns i brottsbalken. Det är inte en medicinsk diagnos. Det som avgör om en person lider av en allvarlig psykisk störning är effekterna av den psykiska ohälsan eller beteendestörningen (arten och graden). En allvarlig psykisk störning kan exempelvis vara vanföreställningar, tankestörningar och hallucinationer eller kombinationer av dessa.

Inte automatiskt ett frikännande

Bara för att en misstänkt lider av en svår psykisk problematik innebär det inte automatiskt att hen blir frikänd. De psykiska svårigheterna kan se väldigt olika ut och i de allra flesta fall grumlas inte verklighetsuppfattningen utan hen har faktiskt förstått vad hen har gjort. Den misstänkte döms då för brottet.

En rättspsykiatrisk undersökning

När domstolen ska bestämma straffet kan den besluta om att en rättspsykiatrisk undersökning ska genomföras av den misstänkte personen. En rättspsykiatrisk undersökning genomförs på en rättspsykiatrisk undersökningsenhet i Göteborg eller Stockholm. Undersökningen tar fyra till sex veckor. Den misstänkte undersöks av ett team bestående av rättspsykiater, psykolog, socialutredare och omvårdnadspersonal. Teamets uppdrag är att genom samtal, observationer och tester ta reda på om personen hade en allvarlig psykisk störning när brottet begicks. De ska också svara på frågan om personen behöver vård.

Om domstolen, efter att ha tagit del av den rättspsykiatriska undersökningen, anser att den misstänkte har handlat under påverkan av en allvarlig psykisk störning ska domstolen i första hand välja en annan påföljd än fängelse. Det rör sig då vanligen om rättspsykiatrisk vård. För att påföljden överlämnande till rättspsykiatrisk vård ska kunna dömas ut krävs att den misstänkte, förutom att hen även fortsatt lider av en allvarlig psykisk störning, även har behov av psykiatrisk tvångsvård. Det krävs slutligen att brottet är så allvarligt att straffet för en icke sjuk person skulle bli fängelse. Det innebär att ett överlämnande till sluten vård inte kan komma ifråga för bötesbrott. Det skulle vara en för sträng reaktion på det aktuella brottet.

Avslutande ord

Om den misstänkte inte bara lider av en allvarlig psykisk sjukdom vid undersökningstillfället utan även begått brottet under påverkan av en allvarlig psykisk störning och det till följd till av störningen finns en risk att hen återfaller i brott av allvarligt slag kan vården kombineras med en särskild utskrivningsprövning. Det innebär att förvaltningsrätten, i stället för en chefsöverläkare, fattar beslut om frigång, permission, vårdtidens längd och slutligen övergång till öppen rättspsykiatrisk vård och därefter vårdens avslutande.

Jag vill nog påstå att när det gäller misstänka personer med allvarlig psykisk störning är verkligheten och de rättsliga bedömningarna ofta mer komplex än vad jag skulle önska. För att förståelsen för misstänkta personer med allvarliga psykiska störningar ska bibehållas måste domstolarna aktivt förklara sina domar.