Sakrätt i vardagen

sakrätt

Vad är sakrätt?

 

Detta inlägg ska beröra rättsområdet sakrätt, ett ämne som jag som skriver har undervisat bland annat juriststudenter i under ett antal år. Till skillnad från många av de ämnen som vi tidigare berört i Domarbloggen är sakrätt något som jag gissar att ganska få personer utan juridisk utbildning har djupare kunskap om.

Något förenklat kan sägas att sakrätten handlar om hur man rättsligt ska lösa situationer där flera parter gör anspråk på samma egendom. Skolboksexemplet är följande. A hyr ut sin segelbåt till B. B säljer utan A:s samtycke båten till C, som inte har en aning om att båten ägs av A. Vi har nu ett läge där A givetvis vill ha tillbaka sin båt. Fullt förståeligt – de flesta av oss tycker nog rent av ganska synd om A, som blivit lurad av B. C å andra sidan har betalat för båten, och det är ju faktiskt rätt synd om C också om denne då inte får behålla båten. I den bästa av världar skulle kanske A få tillbaka sin båt och C få tillbaka sina pengar. Problemet är dock att B ofta antingen 1) inte vill betala tillbaka (hen kanske har flytt landet och är omöjlig att få tag på), och/eller 2) inte kan betala tillbaka (pengarna är redan spenderade). Så, nu är frågan – vem av A och C är det mest synd om? Eller med andra ord, vem av A och C ska få båten?

Den frågeställning som aktualiseras ovan är grunden i sakrätten, vars regler syftar till att lösa dessa så kallade tredjemanskonflikter. Sakrätten är ett stort område vars grundläggande frågeställning aktualiseras i en mängd vitt skilda situationer. I stora drag är det fråga om så kallade godtrossituationer (se segelbåtsexemplet ovan), utmätningssituationer och konkurssituationer. De båda sistnämnda situationerna handlar förenklat om att någon inte kan betala sina skulder och de tvångsåtgärder som då kan vidtas. Dessa situationer aktualiserar förutom sakrätt även bland annat utsökningsrätt och konkursrätt. I detta inlägg kommer ett par vanliga sakrättsliga situationer att belysas lite närmare. Genomgången begränsar sig till sådana situationer där privatpersoner ofta blir inblandade.

Vem får behålla segelbåten?

 

Situationen med segelbåten som beskrivits ovan regleras genom den så kallade godtrosförvärvslagen, som är tillämplig på förvärv av lösöre. Huvudregeln i lagen är att man har rätt att behålla lösöre som man förvärvat genom överlåtelse (köp, byte eller gåva) trots att säljaren egentligen inte hade rätt att sälja lösöret, om man var i god tro om säljarens bristande behörighet att sälja lösöret och man har fått egendomen i sin besittning. Applicerat på exemplet med segelbåten innebär det att C har rätt att behålla segelbåten – det vill säga gör ett godtrosförvärv av den – om C fått segelbåten i sin besittning (exempelvis fått alla nycklar till båten) och varit i god tro.

Hur avgör man då om C varit i god tro? Räcker det att C bara påstår att hen utgick ifrån att B ägde båten? Nej, riktigt så enkelt är det inte. I godtrosförvärvslagen anges att en förvärvare ska anses ha varit i god tro endast om det är sannolikt att egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och omständigheterna i övrigt var sådana att hen inte borde ha misstänkt att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen. Med ”egendomens beskaffenhet” avses typen av sak man köper. Generellt kan sägas att om det är fråga om dyra saker som man köper förhållandevis sällan måste man vara mer försiktig än när det är fråga om billigare konsumtionsvaror. En segelbåt är knappast något de flesta av oss köper varje dag, utan sådan typ av egendom där man bör vara noga med att kontrollera säljarens rätt att sälja egendomen. Med ”förhållanden under vilka den (egendomen) utbjöds” markeras skillnaden mellan att till exempel köpa något i butik av en näringsidkare eller privat på Blocket, Tradera eller liknande auktionssidor. Den som till exempel köper en bil behöver normalt inte kontrollera att en auktoriserad återförsäljare verkligen har rätt att sälja bilen, medan situationen är en helt annan om bilen säljs av en privatperson på Internet. Av intresse är naturligtvis även priset egendomen säljs för – verkar något för bra för att vara sant, så är det ofta det. Extra försiktighet är med andra ord påkallad om egendomen säljs till ett uppenbart underpris. I slutändan får en helhetsbedömning göras av om situationen var sådan att C borde ha misstänkt att B inte hade rätt att sälja segelbåten. Borde C inte ha misstänkt det, så förlorar A sin äganderätt till båten. A har dock ändå viss möjlighet att få tillbaka båten, genom den så kallade lösenrätten. A måste dock då betala C motsvarande vad denne betalade B för båten, samt ersättning för eventuella förbättringskostnader C har haft. Lösenrätten fyller därför framför allt en funktion när egendomen har ett affektionsvärde för den som förlorat sin äganderätt.

Från huvudregeln om möjligheten att göra godtrosförvärv finns sedan cirka 15 år tillbaka ett viktigt undantag, och det rör de så kallade stöld- och hälerifallen. Om A inte lånat ut sin segelbåt till B utan B istället stulit den från A, eller tvingat till sig den genom våld eller allvarligare hot, har A rätt att få tillbaka segelbåten från C. Det spelar i denna situation alltså ingen roll om C inte ens borde ha misstänkt att B inte hade rätt att sälja segelbåten, utan segelbåten ska tillbaka till A utan ersättning. C blir i denna situation hänvisad till att försöka få tillbaka sina pengar från B.

Kan kronofogden ta familjens TV?

Det händer att personer dragit på sig så mycket skulder att de trots betalningspåminnelser och inkassokrav inte klarar av att betala, alternativt av någon anledning vägrar att betala. Borgenären (den som har rätt att få betalt) kan då få kronofogdemyndighetens hjälp att driva in skulden genom så kallad utmätning. Detta innebär att kronofogden tar viss av gäldenärens egendom i anspråk för att betala skulderna. De närmare förutsättningarna för när utmätning får ske regleras i utsökningsbalken. Det vanligaste är att utmätning sker i gäldenärens (den betalningsskyldiges) lön. Gäldenären får då inte all sin lön utbetald till sitt konto, utan arbetsgivaren betalar istället ett av kronofogden bestämt belopp av lönen direkt till kronofogden. Om löneutmätning inte kan ske, eller är otillräcklig, kan utmätning bland annat ske i lös egendom. Det är bara egendom som ägs av gäldenären som får utmätas för dennes skulder; B:s egendom får alltså inte utmätas för A:s skulder. Detta gäller i princip också om A och B är gifta och bor tillsammans, eller är sambos. För att det inte ska bli alltför lätt för gäldenären A att i denna situation undkomma utmätning genom att påstå att all egendom i hushållet ägs av B finns dock särskilda regler som innebär att gäldenären A ofta anses vara ägare till egendomen. Kronofogden kan alltså som utgångspunkt hämta egendom i gäldenärens hem – till exempel TV:n – och sälja den på offentlig auktion. Det finns dock en mängd undantag från vilken egendom som får utmätas. Till exempel får möbler och annan utrustning som behövs för gäldenärens hem och dess skötsel inte utmätas.

En gäldenär vars ekonomi blivit så dålig att gäldenären blir föremål för utmätning har ofta inte bara en stor skuld, utan vanligtvis är det fråga om en mängd skulder till olika borgenärer. Vilken borgenär som lyckas få betalt och inte kan då bli beroende av vem som är först med att söka hjälp hos kronofogden. För att minimera bland annat denna risk förekommer det att borgenärer skapar sig olika former av säkerheter för sin fordran. För borgenärer vars fordran uppkommer i samband med att gäldenären köper en vara – till exempel när en TV köps på kredit/avbetalning – är det enklaste sättet att skapa sig en säkerhet att ställa upp ett så kallat ägarförbehåll/återtagandeförbehåll. Detta görs genom ett villkor i samband med köpet om att säljaren/borgenären har kvar äganderätten till varan till dess den blivit fullt betald. Förutsatt att villkoret ställts upp på ett juridiskt korrekt sätt hindrar ett sådant villkor att egendomen i fråga utmäts för någon annan borgenärs skuld.

För att återanknyta till rubriken är frågan om kronofogden kan ta familjens TV alltså beroende av en mängd frågor, bland annat om utmätning i lös egendom är nödvändig, om TV:n ägs av någon annan familjemedlem än gäldenären samt om någon annan borgenär än den som begärt utmätningen har ett giltigt ägarförhåll i den.

Vad händer med en betald men ännu inte levererad vara när butiken går i konkurs?

En situation som inträffar då och då är att etablerade varuhuskedjor får stora ekonomiska problem, som slutar med konkurs. En konkurs kan drabba såväl företag som privatpersoner, och blir aktuell när man hamnat på obestånd. Obestånd innebär enkelt uttryckt att man inte har förmåga att betala sina skulder i takt med att de förfaller, och denna oförmåga är inte endast tillfällig. En konkurs följer ofta på ett misslyckat utmätningsförsök, det vill säga när en borgenär försökt få en skuld betald genom utmätning men det saknats utmätningsbar egendom. När ett företag går i konkurs tas förvaltningen av företaget över av konkursförvaltare utsedd av tingsrätten. Denne ska efter en genomgång av alla bolagets tillgångar och skulder fördela de ofta begränsade tillgångarna på alla skulder, så att så mycket som möjligt blir betalt.

Vad händer då för en konsument som till exempel beställt och betalat för en vara, men inte hunnit få den när bolaget går i konkurs? Har man rätt att få varan, eller riskerar man att stå utan vara och att pengarna man redan betalat fördelas på alla företagets borgenärer? Situationen regleras i konsumentköplagen och innebär en för konsumenten förmånligare situation än vad som är fallet om köpet gjorts av en näringsidkare. I egenskap av konsument får man nämligen så kallat sakrättsligt skydd till varan man köpt redan genom avtalet, medan det annars som utgångspunkt krävs att den som köpt varan också fått den i sin besittning för att den ska vara skyddad från att dras in i konkursen (det så kallade traditionskravet). En förutsättning även enligt konsumentköplagen är dock att det är fråga om en bestämd vara, eller att det på annat sätt genom till exempel avskiljande eller märkning av varan framgår att den specifika varan är kopplad till en viss köpare. Har den vara man beställt och betalat för inte ens börjat tillverkas riskerar man med andra ord att bara ha en fordran i bolagets konkurs.