Vad gör en övervakningsnämnd?

övervakningövervakningsnämndpåföljd

Övervakningsnämnden fattar beslut om personer som har dömts till skyddstillsyn eller som är villkorligt frigivna från fängelse. Nämnden fattar också beslut om personer som har fotboja (intensivövervakning) och har misskött den eller om dem som har misskött sin vårdvistelse eller utslussning i slutet av fängelsetiden.
Det är säkert inte många som har hört talas om en övervakningsnämnd. Kanske var det första gången man uppmärksammade att de finns när en övervakningsnämnd beslöt att den så kallade Hagamannen inte skulle få vistas i Umeå under prövotiden efter det att han frigetts från anstalten. Nu upphävde tingsrätten detta beslut med motiveringen att återfallsrisken i sexualbrott kunde antas vara hög oavsett var mannen bodde. Föreskrifter om vistelseort, vård och behandling och kontakter med övervakaren är några av de beslut en övervakningsnämnd kan ta för att se till att den dömde eller frigivne lättare ska anpassas till samhället.

Vilka sitter i övervakningsnämnden?

Det finns övervakningsnämnder över hela landet. En övervakningsnämnd består av ordförande, vice ordförande och tre andra ledamöter. Ordföranden måste vara eller ha varit domare. Ledamöterna (nämndemännen) nomineras av de politiska partierna och väljs av landstingsfullmäktige eller kommunfullmäktige. Nämnden kan fatta beslut med en ordförande och två nämndemän. Sekreteraren i nämnden är också ofta en domare. Det är ju kriminalvården som har ansvar för dem som har övervakning och sammanträdena äger rum i deras lokaler. De kriminalvårdstjänstemän som är övervakare föredrar ärendena för övervakningsnämnden. Klienterna kallas alltid till nämndens sammanträden.

övervakningsnämnden

Vilka beslut fattar övervakningsnämnden?

Det är kriminalvården som anmäler till övervakningsnämnden att klienten har misskött sig på något sätt. Det kan vara fråga om personer som inte sköter kontakten med övervakaren, att de inte sköter det arbete de ska utföra om de dömts till samhällstjänst eller att de inte går på behandling för sitt missbruk eller psykiska besvär.
De sanktioner klienternas misskötsamhet medför följer ofta en sanktionstrappa som de dömda har informerats om när övervakningen påbörjas. Den innebär att övervakningsnämnden i första hand stramar upp övervakningen genom föreskrifter om tät kontakt eller att hen ska gå på en viss programverksamhet. Missköts även föreskrifterna kan nämnden besluta om en varning. Fortsätter klienten missköta sig och anser nämnden att det inte finns andra åtgärder man kan vidta för att förmå den dömde att sköta övervakningen har nämnden två möjligheter. Om personen är dömd till skyddstillsyn begär övervakningsnämnden att åklagaren ansöker hos tingsrätten om att skyddstillsynen ska undanröjas och att man dömer till fängelse eller annan påföljd. Om personen däremot har övervakning efter villkorlig frigivning från anstalt har övervakningsnämnden möjlighet att förverka en del av den tid som återstår av fängelsestraffet. Övervakningsnämnden kan förverka högst 15 dagar åt gången. Efter det att klienten har avtjänat de dagarna fortsätter övervakningen tills övervakningstiden är slut.
Om klienten avtjänar ett fängelsestraff utanför fängelsemurarna med elektronisk övervakning och den har avbrutits av kriminalvården på grund av misskötsamhet ska övervakningsnämnden besluta om övervakningen ska upphöra och att klienten omedelbart ska avtjäna fängelsestraffet istället.

Kan man frihetsberöva klienterna?

När klienterna inte hör av sig till övervakaren och inte kommer till övervakningsnämndens sammanträde finns möjlighet att besluta om omhändertagande av dem. Detta innebär att de blir efterlysta och att polisen ska gripa dem. Så snart de har gripits får kriminalvården besked om detta och övervakaren får möjlighet att tala med den gripne. Sedan kontaktas ordföranden i den aktuella övervakningsnämnden, som beslutar om klienten ska släppas fri eller sitta kvar till övervakningsnämndens nästa sammanträde. Skälet för att få stanna kvar i häktet kan vara att det finns stor risk för att klienten avviker igen och inte kommer till nämndens sammanträde.
Frihetsberövandet får vara högst en vecka eller om det finns synnerliga skäl förlängas ytterligare en vecka. Det senare är ovanligt men kan bero på att åklagaren under tiden hinner gå in med en begäran hos domstolen att skyddstillsynen ska undanröjas och att tingsrätten kan sätta ut ärendet till sammanträde och klienten kan föras direkt till sammanträdet. Det finns även möjlighet att omhänderta klienterna för att se till att de kommer i behandling för sitt missbruk.

Vad har jag som domare för nytta av att vara ordförande i en övervakningsnämnd?

Som ordförande i en övervakningsnämnd får jag möjlighet att följa vad som händer efter en dom på skyddstillsyn och se till att påföljden bidrar till att den dömde inte begår nya brott. Samtidigt inser man svårigheten för många dömda att sköta övervakningen om de är hemlösa och med ett långt missbruk. Det gäller då att kunna anpassa kraven till klientens förmåga.
Därför är det viktigt att innan man dömer någon till skyddstillsyn ta in en personutredning från kriminalvården, som visar vilka problem den åtalade har och dennes förmåga att ta till sig behandling och kriminalitetsprogram. Särskilt viktigt är det när man dömer någon till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst. Kriminalvården gör i personutredningen en bedömning om den åtalade är lämplig att utföra den. Har personen narkotikamissbruk kan hen inte placeras på en arbetsplats. När domstolen utan kriminalvårdens bedömning eller i strid med den ändå dömer till samhällstjänst kan den ofta inte genomföras och ärendet får gå tillbaka till tingsrätten igen för att påföljden ska ändras till fängelse. Andra fall där det är svårt att genomföra en skyddstillsyn är när domstolen har dömt till detta trots att den åtalade inte har varit närvarande vid förhandlingen eller inte medverkat vid kriminalvårdens personutredning. I dessa fall finns ofta inget intresse från klienten att hålla kontakten med övervakaren eller motivation till att förändra sin kriminella situation. Resultatet blir att övervakningsnämndens åtgärder blir utan verkan och ärendet måste återredovisas till domstolen.

I de allra flesta ärendena vi har i övervakningsnämnden lyckas vi emellertid att få klienterna att förstå vikten av att sköta sig och ta emot den hjälp man kan få att komma ifrån sitt missbruk och kriminella beteende. Möjligheten finns också för oss att justera de föreskrifter som domstolen har förenat med skyddstillsynen så att de bättre passar klientens behov och förmåga att klara av dem.