I Medieombudsmannens uppdrag ingår att se till att medierna följer spelregler som de själva har satt upp och att den som har drabbats av en publicitetsskada ska kunna få upprättelse. Men hur går det till i praktiken? Och vad är egentligen en oförsvarlig publicitetsskada? I det här blogginlägget berättar Emma Bergström, jurist på Medieombudsmannen, mer om medieetiken och arbetet på kansliet.
Vad är Medieombudsmannen?
Ett vanligt missförstånd är att Medieombudsmannen (MO) är en juridisk instans eller en myndighet som prövar om medierna följer lagarna. Detta stämmer inte. Medieombudsmannen är ett självsanerande system som ägs av medierna. Systemet har över 100 år på nacken och brukar framhållas som ett föredöme för pressfriheten världen runt.
Medieombudsmannens uppdrag är att se till att svenska medier förhåller sig till Publicitetsreglerna. Dessa regler är de etiska riktlinjer som branschen själv dragit upp. Reglerna är inte exakta utan ska mer ses som ett ramverk, eller principer, som svenska medier har att förhålla sig till. Enligt reglerna ska medierna till exempel vara noggranna med att kontrollera sakuppgifter och vara generösa med att låta kritiserade personer komma till tals.
Vill du läsa reglerna hittar du dem här: Publicitetsreglerna – grunden i det medieetiska systemet | Medieombudsmannen
Man kan säga att det som Medieombudsmannen prövar är om en enskild person drabbats av en oförsvarlig publicitetsskada.
Vad är en oförsvarlig publicitetsskada?
Medieombudsmannen prövar bara om en enskild person (i vissa fall även juridiska personer) har utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada. Medieombudsmannen kan alltså inte generellt bedöma om det finns brister i till exempel en tidningsartikel utan bara om den som det skrivs om har drabbats av en skada. Det första som Medieombudsmannen tittar på är alltså om en person har blivit utpekad eller identifierad i publiceringen samt om uppgifter om personen har varit skadliga eller kränkande. Om en person har pekats ut med skadliga uppgifter prövar Medieombudsmannen sedan om skadan har varit försvarlig.
Ett utpekande med skadliga uppgifter kan vara försvarlig om följande fyra punkter är uppfyllda:
- Uppgifterna i publiceringen har ett allmänintresse. Det handlar helt enkelt om sådant som samhällsmedborgarna bedöms ha rätt att veta.
- Personen som har pekats ut har en sådan ställning att hen får tåla granskning och kritik. Det kan till exempel handla om högt uppsatta politiker eller andra kända personer som har en påverkan på samhället.
- Mediet har haft belägg (det vill säga ett gott underlag) för de publicerade uppgifterna.
- Den kritiserade personen har fått komma till tals och bemöta de kritiska uppgifterna.
Det sker en avvägning mellan alla kriterierna och det får oftast göras en bedömning i varje enskilt fall om en viss punkt är uppfylld. Generellt sett ska dock mediet klandras om det brister i något av kriterierna.
Så fungerar processen
Medieombudsmannen är inte den sista instansen i det medieetiska systemet. När Medieombudsmannen har utrett ett ärende och fattat sitt beslut kan han föreslå antingen att ärendet skrivs av och att mediet frias, alternativt att mediet ska klandras. Om Medieombudsmannen föreslår klander går ärendet vidare till Mediernas Etiknämnd för ett slutgiltigt avgörande.
Det är alltså Mediernas Etiknämnd som i slutändan avgör om mediet ska klandras. Mediernas Etiknämnd består av representanter från allmänheten, medierna och leds av erfarna domare. Nämnden prövar även Medieombudsmannens friande beslut, om anmälaren valt att överklaga.
Det är först när Mediernas Etiknämnd har meddelat dess beslut som det blir offentligt och tillgängligt för allmänheten.
Du kan läsa Mediernas Etiknämnds senaste beslut på Medieombudsmannens hemsida: Beslut | Medieombudsmannen
Vad händer om medier klandras?
Om Medieombudsmannen och sedan Mediernas Etiknämnd klandrar en publicering måste mediet publicera ett uttalande som nämnden skriver. Det ska ske skyndsamt och på väl synlig plats. Detta innebär att mediet publicerar kritik om sig själv. Tanken är att den som utsatts för en publicitetsskada ska få upprättelse på detta sätt. Det klandrade mediet ska även betala en expeditionsavgift.
Vad tycker Medieombudsmannen själv om arbetet?
Sedan år 2021 är Caspar Opitz allmänhetens medieombudsman. Han berättar hur han ser på Medieombudsmannens roll i samhället:
– Fria och trovärdiga medier är avgörande för att vi ska ha en stark demokrati, och jag ser Medieombudsmansämbetet som ett uppdrag i demokratins tjänst. Å ena sidan är min roll att ge enskilda personer som utsatts för en skadlig publicering möjlighet att få upprättelse. Å den andra, genom att stävja bristande etik, så ser Medieombudsmannen till så att det finns trovärdiga medier som kan upprätthålla demokratin, avslutar Caspar Opitz.
/Blogginlägget är skrivet av Emma Bergström, jurist på Medieombudsmannen. Emma går den så kallade domarbanan och är för tillfället tjänstledig från sin domarutbildning för att arbeta på Medieombudsmannen.
Medieombudsmannen anställer regelbundet tingsfiskaler för att under en tidsbegränsad period ge dem erfarenhet att hantera mediefrågor.
