Jag heter Johan Thorblad och jag är rådman vid Södertörns tingsrätt. Precis som många domare har jag efter avslutad domarutbildning arbetat på en annan arbetsplats än domstol under några år, i syfte att bredda mina erfarenheter. Jag arbetade under sex år som opolitisk tjänsteman på Regeringskansliet, närmare bestämt Justitiedepartementet. Att jobba just på ett departement är väldigt vanligt bland oss som har gått den traditionella domarbanan, vilket innebär att vi efter notarietiden också har arbetat en tid som domare under utbildning både på hovrätten och vid en tingsrätt.
Det finns många domare som arbetar just på Justitiedepartementet, dels på grund av att det helt enkelt finns många tjänster för oss med domarutbildning där, dels då arbetsuppgifterna har en tydlig anknytning till domstolsarbetet.
Vad gör man på Justitiedepartementet?
Justitiedepartementet är indelat i ett antal så kallade sakenheter. Varje sakenhet ansvarar för vissa specifika ämnesområden inklusive lagstiftning och myndighetsansvar. Till exempel ansvarar en enhet för straffrätt och en annan för familjerätt. Ytterligare en enhet ansvarar för kriminalpolitiska frågor inklusive Kriminalvården. Som tjänsteman på Justitiedepartementet jobbar man med en rad olika frågor. Gemensamt för arbetsuppgifterna är att man på olika sätt bevakar sakenhetens intressen. En mycket vanlig arbetsuppgift är att skriva ny lagstiftning. Hur det arbetet går till har beskrivits i ett tidigare blogginlägg (Hur blir en lag till? | Domarbloggen). En annan arbetsuppgift kan vara att representera Sverige i olika internationella sammanhang; det kan till exempel röra sig om förhandlingar på EU-nivå. Jag jobbade själv på en enhet som heter enheten för brottmålsärenden och internationellt rättsligt samarbete (BIRS). Under min tid där fick jag just förhandla i Bryssel för Sveriges räkning och jag var också med och tog fram lagstiftning om internationell rättslig hjälp i brottsmål (Erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen – Regeringen.se). En särskild utmaning med att arbeta för regeringen är att man då och då jobbar med frågor som väcker allmänhetens och massmedias intresse. Vid sådana tillfällen kan arbetet bli mycket intensivt och man jobbar då nära den politiska ledningen.
Regeringen bestämmer som ett kollektiv
Ett speciellt inslag när man jobbar på departement är principen att regeringen beslutar som ett kollektiv, vilket får stora konsekvenser för arbetssättet. I korthet innebär det att alla ministrar, oavsett vilket departement de leder, har rätt att tycka till om och till och med säga nej till förslag som kommer från andra departement. Det betyder i praktiken att när man har skrivit exempelvis ett förslag till lagrådsremiss måste förslaget skickas till samtliga departement och i slutändan godtas av desamma. På samma sätt måste förslagen skickas inom Justitiedepartementet och godkännas av samtliga sakenheter. Den processen gör att det kan ta lång tid för ett förslag att bli helt färdigt.
Samarbetet med den politiska ledningen
Som nämndes är vi som arbetar på Regeringskansliet efter avslutad domarutbildning anställda som opolitiska tjänstemän. Vi har alltså inte rekryterats av det eller de partier som sitter i regeringsställning utan är anställda i egenskap av jurister. Detta innebär i sin tur att vi sitter kvar även vid ett regeringsskifte, medan de politiska tjänstemännen förstås byts ut i samband med ett sådant. Även en opolitisk tjänsteman arbetar dock åt regeringen och ska följa regeringens direktiv och önskemål. Det betyder att alla förslag ska, innan de skickas till andra enheter och departement, förankras hos den politiska ledningen som i slutändan bestämmer om man ska gå vidare med ett förslag eller inte.
En spännande och mycket lärorik tid
Att arbeta på Regeringskansliet är spännande och lärorikt. Man får en djup förståelse för lagstiftningsprocessen vilket förstås är ovärderligt när man som domare sedan ska tillämpa densamma. Det är också spännande att arbeta i brytpunkten mellan politik och juridik och att vara med ”bakom kulisserna”. Jurister kan ha ett visst sätt att tänka som saknar politiska dimensioner och som därmed skiljer sig mycket från just hur politiker tänker och resonerar. Att hitta vägar för att sammanfoga tankesätten är roligt men också utmanande.
