Den 1 juni 2022 fick vi ett nytt brott i brottsbalken som är inriktat på gärningar med hedersmotiv – brottet hedersförtryck. Detta är inte första gången hedersmotiv presenteras i brottsbalken. Sedan 1 juli 2020 finns en bestämmelse i 29 kap. 2 § 10 brottsbalken som innebär att hedersmotiv ska bedömas som en försvårande omständighet när en domstol ska bestämma straffet för ett brott (det kallas för en särskild straffskärpningsgrund). Lagstiftaren har bedömt att finns behov av att ytterligare förstärka det straffrättsliga skyddet mot hedersrelaterat våld och förtryck och har därför infört det nya brottet hedersförtryck. Vi har tidigare på Domarbloggen tagit upp vad som menas med hedersrelaterat våld och förtryck och vilka åtgärder som har vidtagits för att bekämpa det, se inlägget ”Hedersrelaterat” våld och förtryck. Vad menas? Och vad görs? I det här inlägget går jag igenom det nya brottet hedersförtryck men jag rekommenderar dig att läsa det tidigare inlägget om hedersrelaterat våld och förtryck för att förstå vad som menas med dessa begrepp.
Hedersförtryck – den nya bestämmelsen i 4 kap. 4 e § brottsbalken
Brottet hedersförtryck har utformats med fridskränkningsbrotten (grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning) som förebild. På samma sätt som vid grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning består hedersförtryck av ett antal självständigt straffbara gärningar som tillsammans bildar brottet hedersförtryck. En annan likhet med fridskränkningsbrotten är att det även för brottet hedersförtryck gäller fängelse i lägst 1 och högst 6 år. Den nya straffbestämmelsen om hedersförtryck finns i 4 kap. 4 e § brottsbalken. Där anges att:
”Den som mot en person begår brottsliga gärningar enligt 3 eller 4 kap., 5 kap. 1 eller 2 §, 6 eller 12 kap. eller enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud och ett motiv varit att bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder, döms, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, för hedersförtryck till fängelse i lägst ett och högst sex år”
Bestämmelsen innebär i korthet att följande tre krav måste vara uppfyllda för att en person ska kunna dömas för hedersförtryck.
- Personen ska ha gjort sig skyldig till några av de brottsliga gärningar som anges i bestämmelsen,
- Motivet ska vara att bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder, och
- Var och en av gärningarna har utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla.
Låt oss nu gå igenom dessa tre krav.
1. Första kravet: De brottsliga gärning som omfattas av bestämmelsen
För att en person ska kunna dömas för hedersförtryck måste hen för det första ha begått flera brottsliga gärningar som:
-
- brott mot liv och hälsa (3 kap. brottsbalken),
- brott mot frihet och frid (4 kap.),
- förtal och grovt förtal (5 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken),
- sexualbrott (6 kap.),
- skadegörelsebrott (12 kap.), eller
- överträdelse av kontaktförbud (24 § lagen [1998:688] om kontaktförbud).
2. Andra kravet: Motivet för gärningarna är att bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder
Som ett andra krav gäller att gärningspersonens motiv för gärningarna ska ha varit att bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder. Med begreppet heder avses sådan kollektivt präglad heder som kännetecknas av starka patriarkala eller heteronormativa föreställningar och att familjens eller släktens anseende, ställning eller liknande är beroende av de individuella medlemmarnas handlande, (se förarbetena till den nya bestämmelsen om hedersförtryck, prop. 2021/22:138 sid 39). Begreppet omfattar exempelvis kvinnliga medlemmars oskuld och deras faktiska och påstådda beteende i förhållande till sådana ideal. Med formuleringen ”bevara eller återupprätta” menas att brottet hedersförtryck ska omfatta både fall då någon begår brottet för att motverka att hedern skadas eller förloras och fall då någon begår brottet när hedern redan anses skadad eller förlorad, dvs. i efterhand i syfte att återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps anseende.
Det ska vidare vara fråga om en persons eller familjs eller släkts heder. Begreppen familj eller släkt avser både nära familjemedlemmar och mer avlägsna släktingar. Med ”annan liknande grupp” syftar lagstiftaren på till exempel klaner. Den persons, familjs, släkts eller grupps heder som motivet knyter an till behöver inte vara gärningspersonens egen. Motivet behöver alltså inte vara kopplat till gärningspersonens egna anseende utan det räcker att det är fråga om en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder.
3. Tredje kravet: Var och en av gärningarna ska ha utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla.
För att en gärningsperson ska kunna dömas för hedersförtryck är det inte tillräckligt att hen har begått flera brottsliga gärningar. Var och en av gärningarna måste dessutom ha utgjort led i en upprepad kränkning av brottsoffrets integritet. Lagstiftaren har inte angett hur många gärningar krävs för att kränkningen ska anses som upprepad. Lagstiftaren har i stället angett att denna bedömning bör göras med utgångspunkt i gärningarnas karaktär; ju allvarligare gärningen är, desto färre gärningar bör det krävas för att kränkningen ska anses som upprepad.
Det krävs också att gärningarna har varit ägnade att allvarligt skada brottsoffrets självkänsla. Lagstiftaren anger i förarbetena att detta krav kommer i de allra flesta fall att vara uppfyllt genom att det föreligger ett hedersmotiv; ett liv i en miljö och kontext där hedersrelaterat våld och förtryck förekommer innebär typiskt sett att självkänslan skadas allvarligt (se förarbetena till den nya bestämmelsen om hedersförtryck, prop. 2021/22:138 sid 38).
Två viktiga skillnader i förhållande till fridskränkningsbrotten
Som jag tidigare nämnt finns det en del likheter mellan hedersförtryck och fridskränkningsbrotten. Men det finns också två viktiga skillnader som jag tänkte ta upp här.
För det första innehåller hedersförtryck inte något krav på att gärningspersonen ska ha begått brottet mot en närstående eller tidigare närstående person. Lagstiftaren har motiverat detta med bland annat att hedersrelaterat våld och förtryck utövas inte bara inom en familj utan även inom släkten, exempelvis kan det handla om en avlägsen släktning som aldrig bott tillsammans med brottsoffret.
Den andra skillnaden gäller frågan om en svensk domstols behörighet att döma till hedersförtryck även när gärningsmannen har begått brottet utanför Sverige. När det kommer till en svensk domstols behörighet att döma över brott som någon begått utanför Sverige krävs det att gärningspersonen har viss anknytning till Sverige, till exempel att gärningspersonen är svensk medborgare eller en utlänning med hemvist i Sverige. Men det krävs också att gärningen är straffbar även enligt lagen i det land där brottet begicks. Detta krav kallas för kravet på dubbel straffbarhet. När det gäller hedersförtryck har lagstiftaren valt att undanta brottet från kravet på dubbel straffbarhet. Med andra ord kan en svensk domstol döma för hedersförtryck som någon har begått utomlands även om brottet inte är straffbart i det land där brottet begicks, under förutsättning att kravet på gärningspersonens anknytning till Sverige är uppfyllt.
