Som djurägare är det inte bara viktigt att känna till ditt djurs favoritfoder utan också de regler som finns till för att du ska kunna ta hand om ditt djur på rätt sätt. Ramarna för hur man får hålla och använda djur i Sverige finns i djurskyddslagen. Lagen syftar till att säkerställa ett gott djurskydd och främja en god djurvälfärd samt respekt för djur, men vad innebär egentligen det skydd som lagen föreskriver?
Djurskyddslagen
Sverige har i jämförelse med många andra länder ett strängt djurskyddskrav. Djurskyddslagen föreskriver att alla djur i Sverige ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande. Både fysiskt och psykiskt lidande, såsom ångest, omfattas av skyddet. Enligt bestämmelser i lagen ska djur hållas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att deras välfärd främjas. Vad ett djur behöver för att dess välfärd ska främjas varierar dock självklart från djur till djur. Mer detaljerade regler kring hur olika typer av djur ska skötas finns därför i bland annat djurskyddsförordningen och i andra särskilda föreskrifter.
I djurskyddslagen ställs höga krav på att djur ska kunna utföra sina naturliga beteenden i den utsträckning som krävs för att de ska må bra. Detta innebär dock inte att djur som hålls av människor ska kunna utföra alla beteenden som de kan göra i det fria. I vissa fall, exempelvis i fråga om skyldigheter att hålla ett djur kopplat, görs en avvägning mellan djurskyddsintresset och andra viktiga samhällsintressen.
I djurskyddslagen finns även ett förbud mot att överge djur som inte lever naturligt i den svenska naturen och det ställs krav på att alla djur ska ges tillräcklig tillsyn. Tillräcklig tillsyn bedöms i allmänhet vara en gång per dag. Detta kan dock variera och det är därför viktigt att ta reda på vad som gäller för ditt djur. Av lagen framgår även att djur ska ges tillräckligt med vatten och foder av bra kvalitet. Hur mycket foder ett djur ska få ska vara anpassat efter dess individuella behov och det kan behöva anpassas exempelvis om man har ett dräktigt djur eller ett djur som är skadat eller sjukt. Enligt lagen råder även förbud mot att utsätta djur för aga, tillfoga dem skada eller överanstränga dem.
Vem är ansvarig för djurets mående?
Den som äger ett djur är ansvarig för att djuret mår bra och samma regler gäller även för den som tar hand om ett djur endast under en kortare tid. Alla personer som tar hand om djur ska ha den kunskap och erfarenhet som krävs för att tillgodose djurets behov. Dessa kunskaper ska också kunna omsättas i praktiken. För viss typ av djurhållning ställs även krav på att du som djurhållare ska ha gått vissa särskilda utbildningar. Det är den som tar hand om ett djur som är ansvarig för att han eller hon har tillgodogjort sig nödvändiga kunskaper. Därtill är den som tar hand om ett djur skyldig att löpande hålla sig uppdaterad om de krav som ställs i lag, förordning och föreskrift.
Vad händer om någon bryter mot lagstiftningen?
Länsstyrelsen ansvarar tillsammans med andra myndigheter för att kontrollera så att djurskyddslagstiftningen i Sverige följs. Länsstyrelsen genomför både rutinkontroller och kontroller efter klagomål. Om Länsstyrelsen vid en kontroll skulle upptäcka att en djurägare inte följer lagstiftningen kan de besluta om rättelse. Kravet på rättelse kan förenas med en skyldighet att betala vite och i vissa fall kan Länsstyrelsen också besluta att djuret ska omhändertas. Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot djurskyddslagstiftningen kan dömas för brott till böter eller fängelse i högst två år. Om en person inte följer djurskyddslagstiftningen kan denne också förbjudas att ta hand om djur. Ett sådant djurförbud kan vara tidsbegränsat eller gälla tills vidare.
Om en person genom misshandel, vanvård eller överansträngning otillbörligen utsätter ett djur för onödigt lidande döms denne för djurplågeri. En ägare eller skötare av ett djur kan dömas för djurplågeri även genom underlåtenhet, det vill säga om personen väljer att inte ingripa trots att han eller hon är medveten om att djuret far illa.
Misshandel av djur enligt bestämmelsen om djurplågeri har samma innebörd som misshandel av en människa och omfattar exempelvis slag och sparkar mot djuret som föranleder smärta av någorlunda intensitet och varaktighet. Vanvård kan till exempel bestå i att inte ge djuret tillräckligt med foder eller vila. Att inte tillkalla veterinär när det behövs kan också innebära vanvård av djuret. Att låta en hund springa kopplad efter en bil så att den blir trött kan däremot innebära att djuret överansträngs på ett otillbörligt sätt. Kravet på att djuret otillbörligen ska ha utsatts för lidande visar att inte alla handlingar som förorsakar lidande för djur bestraffas som djurplågeri. I vissa fall, exempelvis i fråga om användandet av försöksdjur för vetenskapliga ändamål och vid jakt, har andra intressen än djurskyddsintresset fått företräde. Att utsätta ett djur för lidande som framkallats av ren fientlighet mot djuret är dock aldrig tillåtet. Det är inte heller lagligt att utsätta ett djur för lidande i uppfostringssyfte.
Den som döms för djurplågeri döms till böter eller fängelse. Om brottet är grovt är straffet i stället fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.
Vad ska man göra om man misstänker att ett djur far illa?
Om man misstänker att ett djur vansköts eller om man har frågor om ett djurskyddsärende kan man vända sig till Länsstyrelsen. Om det däremot rör sig om ett akut fall där ett djur far illa måste man vända sig till Polisen. Detsamma gäller om man har skadat ett vilt djur i trafiken. Om man exempelvis älg, hjort eller rådjur har varit inblandat i en sammanstötning med ett motorfordon föreligger dessutom en anmälningsskyldighet. Anmälningsskyldigheten innebär att man är skyldig att snarast möjligt märka ut olycksplatsen och underrätta Polisen. Gör man inte det kan man göra sig skyldig till brott och dömas att betala böter.
