Inledning
I svenska domstolar figurerar en lång rad aktörer som fyller olika funktioner i rättsprocessen. Vissa av dessa aktörer, exempelvis målsägandebiträden och försvarsadvokater, är relativt välbekanta för allmänheten. Motsatsvis vågar jag påstå att rekonstruktörer, boutredningsmän och rättshjälpsbiträden är figurer som är mindre kända utanför domstolarna. De flesta brukar dock ha hört talas om domare, åklagare och ombud. I detta inlägg ska jag, med fokus på processen i tingsrätt, redogöra lite närmare för vad dessa tre aktörer gör och dela med mig av några reflektioner från min nuvarande tjänst som domare och från mina tidigare roller som åklagare respektive ombud.
Domare
Domare ansvarar för att i enskilda fall tolka och tillämpa de rättsregler som beslutats av bl.a. riksdagen. Själv arbetar jag som tingsfiskal, vilket innebär att jag är en domare som är under utbildning. Under denna utbildning dömer jag i ett flertal olika måltyper under förutsättning att målet i det enskilda fallet inte är av sådan karaktär att det kan antas att särskild erfarenhet krävs.
Domarens roll i rättsprocessen är att med hjälp av frågor och påpekanden hjälpa parterna att formulera sig på ett klart och tydligt sätt så att alla som är involverade i målet förstår vad som påstås och vad som ska prövas. I vissa fall, såsom exempelvis i familjemål och i förvaltarskapsärenden, har domaren också till uppgift att själv se till att viss utredning tillförs målet oavsett om parterna vill det eller inte. När det sedan blir dags att döma i målet är det domarens uppgift att bestämma sig för utgången. Detta särskiljer domarrollen från åklagar- och ombudsrollerna eftersom dessa aktörer inte ansvarar för att döma i målet utan i stället har till uppgift att se till att det utredningsunderlag som domaren baserar sitt avgörande på är så fullständigt som möjligt.
Åklagare
Generellt kan man säga att åklagare fyller tre funktioner i den rättsliga processen. För det första är det åklagarens ansvar att, när det är fråga om brott som inte är av enkel beskaffenhet, leda polisen under förundersökningen bl.a. genom att ge instruktioner om vilka bevis som ska samlas in och vilka personer som redan i ett tidigt skede bör frihetsberövas. När förundersökningen är färdig är det vidare åklagarens uppgift att på det tillgängliga materialet besluta om åtal ska väckas eller om förundersökningen ska läggas ned, till exempel för att det av någon anledning inte går att bevisa att brott har förövats. Om åklagaren väljer att väcka åtal mot en eller flera personer är det slutligen även åklagarens uppgift att som företrädare för staten uppträda i domstol och presentera åtalet för rättens ledamöter vid en rättegång.
Åklagarens roll skiljer sig från domarens på flera punkter. Åklagaren är ansvarig för att påstå att ett brottsligt förfarande har inträffat och ska sedan bevisa detta påstående. Domstolen är förhindrad att döma över andra händelseförlopp än över de som åklagaren har formulerat i sin gärningsbeskrivning. Av denna anledning har åklagaren en mycket aktiv och synlig roll under brottmålsrättegången, medan domarens uppgift under förhandlingen främst är att se till att den löper på i enlighet med rättegångsbalkens ordnings- och procedurregler. En annan skillnad mellan åklagare och domare är att åklagare i princip endast jobbar med straff- och processrätt, medan domare utöver brottmålen även jobbar med alltifrån konkurser och företagsrekonstruktioner till familjerätt och tvister mellan enskilda om betalning av pengar etc. En reflektion från min tid som åklagare är att det arbetet inte på långa vägar involverar lika mycket skrivande som arbetet på domstol. Som tidigare nämnts är också en av åklagarens centrala uppgifter att se till att utreda brott och presentera det för domstolen och av denna anledning kan åklagarrollen närmast liknas vid att vara en projektledare medan domarens uppgift är att ta del av åklagarens arbete och bedöma det.
Ombud
I svenska domstolar förekommer ombud i många olika sammanhang. I tingsrätt uppträder ombud främst inom ramen för tvistemålsprocessen. Gemensamt för alla ombud är att de företräder fysiska eller juridiska personer med stöd av muntliga eller skriftliga fullmakter. Den vanligaste anledningen till att ombud anlitas är att de har specialkunskaper inom ett visst rättsområde.
Ombudsrollen skiljer sig avsevärt från både domar- och åklagarrollen. Under en tid arbetade jag som ombud med arbetsrättslig inriktning och jag hade då alltid en uppdragsgivare och var skyldig att förhålla mig till de instruktioner som jag fick av uppdragsgivaren. Domare och åklagare är, å sin sida, statligt anställda tjänstemän som självständigt arbetar inom ramen för sina respektive uppdrag. Medan jag som ombud i princip enbart skulle ta hänsyn till min huvudmans intressen ska jag i min nuvarande roll som domare tolka och tillämpa rättsregler i varje enskilt fall och detta ska göras även om avgörandet innebär en nackdel för en part och en fördel för en annan part. Även om åklagaren i och för sig är statens företrädare i brottmålsprocessen innebär detta dock inte att åklagaren är statens ombud. I stället finns det särskilda bestämmelser som innebär att åklagaren ska bedriva förundersökningen objektivt och beakta sådant som talar såväl till den misstänktes fördel som till hans eller hennes nackdel.
Avslutande reflektion
Domare, åklagare och ombud fyller olika funktioner i rättsprocessen i allmän domstol och som jurist utvecklas man på olika sätt i de olika rollerna. Jag tror att man både som domare, åklagare och ombud har nytta av att ha prövat på de olika rollerna eftersom det ger en ökad förståelse för övriga aktörers arbete. Det som tilltalar mig särskilt med arbetet som domare är att domaren är den som har ansvaret för att bestämma sig för den slutliga utgången i varje mål. Detta är sällan enkelt. Samtidigt är det dock alltid lärorikt och utvecklande.