DEL 2 AV 3. Åklagarens beskrivning av hur ett brott har gått till kallas för gärningsbeskrivning. Den avgör vad domstolen kan döma den åtalade för. I andra delen av serien Rättssäkerhet och rättsprinciper riktar vi fokus mot gärningsbeskrivningens betydelse i rättegångar om brott.
När åklagaren väcker åtal skickar hen in en stämningsansökan till domstolen. I stämningsansökan finns bland annat information om vem det är åklagaren påstår har begått ett brott, alltså vem som är åtalad. I stämningsansökan finns också en text som innehåller en beskrivning av hur det påstådda brottet har gått till. Den texten kallas för gärningsbeskrivning.
I den andra delen av serien Rättsprinciper och rättssäkerhet här på Domarbloggen ska vi berätta om gärningsbeskrivningen, som har stor betydelse i rättegångar om brott. I grund och botten hör det ihop med en rättsprincip som heter ackusatoriska principen.
– Ackusatoriska principen innebär att domstolen inte får döma för någon annan gärning än den som åklagaren har väckt åtal för. Gärningen beskrivs i gärningsbeskrivningen som på så sätt avgör vad domstolen kan pröva, säger Niklas Schüllerqvist som är domare.
”Åklagaren ger domstolen en spelplan”
Gärningsbeskrivningen ska innehålla viss grundläggande information.
– Den består av ett antal påståenden om faktiska förhållanden, oftast ett händelseförlopp, som ska motsvara beskrivningen av det som enligt lagen är ett brott. Gärningsbeskrivningen innehåller också information om var och när brottet inträffade. Dessutom ska åklagaren skriva vilken paragraf i lagen som åklagaren anser är tillämplig, säger försvarsadvokaten Matilda Bergström.
För åklagaren är formuleringen av gärningsbeskrivningen en viktig arbetsuppgift. Stefan Creutz arbetar som åklagare och förklarar på vilket sätt.
– För åklagaren handlar det om att definiera sina påståenden. En åklagare ska beskriva ett händelseförlopp som motsvarar ett brott och utifrån det lägga fram bevisning. Det går faktiskt att se det som att åklagaren ger domstolen en spelplan, säger han.
Domstolen är bunden av åklagarens gärningsbeskrivning
Domstolen är bunden av det som står i gärningsbeskrivningen. Ibland kallas det för att gärningsbeskrivningen är processens ram. Domstolen är dock inte bunden av hur åklagaren valt att rubricera det påstådda brottet och inte heller av lagparagrafen som åklagaren angett. Med rubricering menas det brott som domstolen anser att den åtalade har begått.
För att göra det här mer konkret ska vi utgå från en påhittad gärningsbeskrivning om en misshandel. Till skillnad från hur det brukar vara finns inga namn på den åtalade och målsäganden i exemplet. Målsäganden är den som åklagaren påstår har blivit utsatt för ett brott.
Vårt exempel ser ut så här:
I en rättegång om brott är det åklagaren som ska bevisa att händelseförloppet i gärningsbeskrivningen faktiskt har hänt och att det har gått till på det sätt som åklagaren påstår. När gärningsbeskrivningen ser ut som i vårt exempel ska domstolen därför bland annat bedöma om åklagaren bevisat att målsäganden blivit knuffad av den åtalade, att målsäganden fick ont i handen och att detta har hänt på den tid och plats som åklagaren påstått.
Domstolen får bara döma den åtalade för det som står i gärningsbeskrivningen. Det innebär att även om det kommer fram att den åtalade också sparkat målsäganden på benet, så får domstolen inte döma den åtalade för det. Åklagaren har dock vissa möjligheter att justera gärningsbeskrivningen under rättegången. Det betyder att åklagaren lägger till, ändrar eller tar bort gärningsmoment som domstolen då kan döma den åtalade för.
Vad händer när åklagaren inte har bevisat sitt påstående?
Det kan hända att domstolen kommer fram till att åklagaren inte har bevisat alla påståenden i gärningsbeskrivningen. Så skulle det kunna vara om målsäganden, utifrån vårt exempel, i sitt förhör inte berättat att hen fick ont i handen och åklagaren inte har någon annan bevisning som visar det. Normalt leder detta till att den åtalade blir friad från brottet.
– Då har åklagaren inte bevisat ett faktiskt förhållande som krävs för att händelsen ska kunna ses som en misshandel. Då faller hela åtalet eftersom rekvisitet, som det kallas, om skada i lagparagrafen om misshandel inte är uppfyllt, säger försvarsadvokaten Matilda.
Något annat som kan hända är att domstolen kommer fram till att enbart delar av gärningsbeskrivningen är bevisad. I vissa situationer kan domstolen då döma för ett annat brott. Förutsättningen för det är att åklagaren beskrivit ett annat brott i gärningsbeskrivningen eller använt sig av något som kallas för alternativa yrkanden. När gärningsbeskrivningen innehåller alternativa yrkanden kan man säga att åklagaren rangordnat sin begäran. Då vill åklagaren nämligen att den åtalade i första hand ska dömas för ett brott och i andra hand för ett annat brott. Det första brottet är ofta mer allvarligt än det andra. Om det första brottet inte är bevisat, kan domstolen i stället döma den åtalade för det andra brottet om det är bevisat. En gärningsbeskrivning som innehåller alternativa yrkanden skulle kunna se ut så här:
Låt oss säga att domstolen återigen anser att det inte är bevisat att målsäganden fick ont i handen. Om gärningsbeskrivningen ser ut som i exemplet skulle domstolen ändå kunna döma den åtalade för brottet ofredande. Det förutsätter såklart att domstolen kommer fram till att åklagaren bevisat omständigheterna i det alternativa yrkandet.
Rättsprincip som är nödvändig för att den åtalade ska kunna försvara sig
Gärningsbeskrivningens betydelse hör alltså ihop med ackusatoriska principen, som är en rättsprincip. I första delen av serien förklarade vi att många rättsprinciper finns till för att på olika sätt upprätthålla rättssäkerhet.
Försvarsadvokaten Matilda förklarar på vilket sätt ackusatoriska principen och gärningsbeskrivningen är viktig för den åtalades rättssäkerhet.
– I gärningsbeskrivningen måste åklagaren skriva exakt vad åklagaren menar har hänt och på vilket sätt. Om det inte vore på det sättet skulle det bli väldigt svårt för den åtalade att försvara sig och föra fram motbevisning. Det är därför det är så oerhört viktigt med en konkret och tydlig gärningsbeskrivning, säger hon.
Domaren Niklas håller med.
– Det är viktigt för den åtalade att det är tydligt vad som står på spel. Ackusatoriska principen leder framför allt till att den åtalade vet vad hen ska svara på och är anklagad för. Rättsprincipen skapar förutsättningar för den åtalade att lägga fram ett effektivt försvar mot åtalet. Om man inte vet vad det är domstolen ska pröva, så är det svårt för den åtalade att kunna försvara sig, säger han.
Bidrar till skydd mot godtycklig maktutövning
Domaren Niklas förklarar att han också ser det som att ackusatoriska principen skyddar mot att staten använder sin makt på ett godtyckligt sätt.
– En domstol ska inte ta sig egna friheter och hitta på eller pröva något annat än det som åklagaren har påstått. Rättsprincipen har därför betydelse för rättssäkerheten ur ett större perspektiv. Det är nämligen inte domstolens uppgift att se till att någon blir utredd, dömd eller straffad för ett brott. Domstolens uppgift är i stället att ta ställning till det åklagaren påstår och bedöma om bevisningen håller, säger han.
I Sverige är det de brottsbekämpande myndigheterna som har i uppgift att se till att den som begått ett brott blir dömd och straffad.
– Det är alltså exempelvis polisen och åklagaren som har uppgiften att utreda brott, säkra bevisning och lägga fram en utredning vid ett åtal som håller måttet. Det är viktigt att inte blanda ihop rollerna, säger domaren Niklas.
Principen om förhandlingsoffentlighet är nästa veckas ämne
Nästa del i serien Rättsprinciper och rättssäkerhet kommer att handla om principen om förhandlingsoffentlighet. Då förklarar vi varför rättegångar som utgångspunkt är offentliga och varför det är viktigt för rättssäkerheten.
