Sverige har inte varit i krig på mer än 200 år. Trots det har vi ett särskilt regelverk på plats, klart att använda om det värsta skulle hända. Johan Jansson är domare vid Förvaltningsrätten i Stockholm och han har även varit sekreterare i en grundlagsutredning om krig och andra kriser. I detta inlägg berättar han om juridiken vid krig och krigsfara. Du får även veta mer om vad som gäller för domstolarna i sådana situationer.
Det finns ett gammalt talesätt som säger att nöden inte har någon lag. I vissa länder är detta inte bara ett talesätt utan också ett legitimt sätt att hantera situationer där statens överlevnad är hotad. I dessa länder, bland annat Norge, finns det något som kallas konstitutionell nödrätt. Det innebär att statsmakterna i allvarliga lägen anses ha rätt att avvika från grundlagen och andra lagar.
Finns det konstitutionell nödrätt även i Sverige? Frågan har diskuterats, men det står klart att vi inte har byggt planeringen för säkerhetspolitiska kriser på den principen. I stället har Sverige särskilda regler som staten och invånarna ska följa vid krig eller krigsfara. De här reglerna är vilande till vardags och utgör en del av vår beredskap. Man säger ibland att vi har en författningsberedskap, alltså en rättslig beredskap, vid sidan av till exempel en livsmedelsberedskap.
Undantagstillstånd finns inte i Sverige
Till skillnad från många andra länder har Sverige inte något som heter undantagstillstånd. Våra grundläggande fri- och rättigheter gäller även under krig och krigsfara och får begränsas bara i vissa fall. De grundläggande demokratiska spelreglerna fortsätter också att gälla, till exempel är utgångspunkten fortsatt att regeringen styr landet och ansvarar inför riksdagen.
Även om Sverige inte har undantagstillstånd finns det så många särskilda regler för krig och krigsfara att man i praktiken kan komma ganska nära. I alla fall om situationen kräver det.
Vad säger grundlagen om krig och krigsfara?
Till att börja med innehåller regeringsformen, som är vår viktigaste grundlag, ett särskilt kapitel om krig och krigsfara. Regeringen har enligt kapitlet rätt att sätta in försvaret bland annat för att möta ett militärt angrepp mot Sverige. Regeringen kan också formellt förklara att Sverige är i krig.
Om det är för farligt att samla hela riksdagen kan en särskild krigsdelegation på 51 ledamöter tillfälligt ersätta de ordinarie 349 riksdagsledamöterna. Om varken riksdagen eller krigsdelegationen klarar att arbeta ska regeringen tills vidare utföra riksdagens uppgifter. Om det tvärtom är regeringen som slås ut kan riksdagen tillsätta en ny regering på ett förenklat sätt. Regeringen kan också lämna över en del av sina uppgifter till länsstyrelserna eller andra myndigheter.
Av regeringsformen framgår även att riksdagsval kan skjutas upp. De befintliga riksdagsledamöterna stannar då kvar tills val kan hållas. Om någon del av Sverige är ockuperat får val inte hållas där. Riksdagen och regeringen får inte heller fatta beslut på ockuperat område. Svenska myndigheter ska på ockuperat område agera på det sätt som bäst gynnar våra försvarsåtgärder, motståndsverksamheten och skyddet av civilbefolkningen.
Beredskapsnivåer och sådant som påverkar oss alla
Det är inte bara i grundlagen som det finns regler om krig och krigsfara. Sådana regler finns också i många vanliga lagar.
I lagen om totalförsvar och höjd beredskap framgår det att regeringen kan höja beredskapen för att stärka Sveriges försvarsförmåga. Det finns två beredskapsnivåer: skärpt och högsta beredskap. I krig råder det automatiskt högsta beredskap. Under högsta beredskap ska totalförsvar vara den enda verksamhet som de svenska myndigheterna ägnar sig åt. Hela samhället ska då ställa om och kraftsamla.
Särskild beredskapslagstiftning för krig och krigsfara finns även inom exempelvis hälso- och sjukvård, socialtjänst samt på utbildningsområdet. Det finns också beredskapslagstiftning om arbetstider, ransonering, skatter, försäkringar, brott och straff samt mycket annat. Beredskapslagstiftningen ger ofta regeringen stor makt. På socialförsäkringens område kan regeringen till exempel stoppa alla utbetalningar av sjukpenning och andra förmåner, om det behövs av ekonomiska eller andra skäl. En del av beredskapslagstiftningen är gammal och ses just nu över, eftersom det säkerhetspolitiska läget har blivit sämre.
Regeringen avgör och hur får vi veta?
I lagstiftningen finns ingen definition av ”krig” eller ”krigsfara”. Det är regeringen som ska bedöma läget och ge besked. Försvarsmakten ska ta fram underlag för regeringens bedömning. Om Sverige är helt eller delvis ockuperat är tanken att krig alltid ska anses råda.
Om beredskapen höjs ska invånarna få veta det via radio och tv. Om det råder högsta beredskap i hela landet – till exempel om det bryter ut krig – kan regeringen också informera om detta genom ett särskilt beredskapslarm. Det hörs då trettio sekunder långa signaler med femton sekunders uppehåll i det varningssystem som kallas för Hesa Fredrik. Ett beredskapslarm innebär att viktiga delar av beredskapslagstiftningen omedelbart börjar att gälla.
Hur påverkas domstolarna vid krig och krigsfara?
Några särskilda krigsdomstolar finns inte längre i Sverige. Utgångspunkten är att den normala domstolsorganisationen gäller och att domstolarna ska arbeta vidare på vanligt sätt. Dömandet ska helt enkelt fortsätta. Domstolarna kan dock få nya typer av mål och ärenden att hantera och arbetsformerna kan förändras.
Vilka de nya målen och ärendena blir beror bland annat på vilken beredskapslagstiftning som aktiveras. Tingsrätterna kan behöva ta ställning till om någon har brutit mot ransoneringsregler eller om militärer har begått brott som till exempel rymning, samröre med fienden eller obehörig kapitulation. Förvaltningsrätterna kan få nya typer av myndighetsbeslut att pröva, till exempel beslut om att dra in någons ransoneringsbevis eller om att en husägare ska ge plats åt personer som har tvingats lämna sin bostad. Andra förändringar kan också bli aktuella, exempelvis kan regeringen bestämma att skattebeslut tills vidare inte ska få överklagas till förvaltningsrätten.
Hur domstolarnas arbetsformer kan förändras framgår av en särskild lag. Regeringen kan enligt den lagen bland annat bestämma att en domstol ska flytta till en annan ort eller att medarbetare vid domstolen ska förflyttas till en annan domstol. Lagen ger också domstolarna möjlighet att anpassa rättegångarna på olika sätt. Det blir exempelvis lättare att avgöra vissa mål skriftligt. Lagen säger också att mål och ärenden som har betydelse för totalförsvaret ska hanteras med förtur.
På detta sätt är lagstiftningen – både för domstolarna och för samhället i övrigt – förberedd för krig och krigsfara. Det kan vara bra att veta, även om vi hoppas på fred i minst 200 år till.
Johan Jansson
Domare i Förvaltningsrätten i Stockholm
