Får man sprida rykten och kränkande omdömen om andra?
Hur elak får man vara mot andra människor? Hur mycket får man störa, irritera eller skaka om sina medmänniskor? Och hur mycket skvaller, rykten eller privata uppgifter får man sprida om andra mot deras vilja?
Konstiga frågor kan tyckas. Svaren på dessa frågor bör egentligen vara ”inte alls” och ”ingenting”. Redan som liten lär man sig att visa andra respekt, att vara schyst och helt enkelt behandla andra på samma sätt som man själv vill bli behandlad. Vare sig det sker i hemmet, på dagis, i skolan, på en arbetsplats eller i föreningslivet bemöts den som beter sig illa mot andra med negativa sociala reaktioner och mer eller mindre uttalade påverkansinsatser för att bete sig annorlunda och bättre.
Att något är oacceptabelt innebär dock inte med självklarhet att det bör vara förbjudet och straffbart. Mycket av det vi uppfattar som störande, kränkande eller sårande i andra människors beteende måste vi ändå i någon mening acceptera – i vart fall kan vi inte förvänta oss att det är ett förbjudet beteende som kan förhindras genom att det är straffbart.
Det kanske är lättare att svara på frågor om hur mycket man får stjäla från någon eller hur mycket man får misshandla någon mot dennes vilja. Här kan man nog stort sett säga att det som är socialt oacceptabelt sammanfaller med det som är straffbart.
Svårare kan det vara med uttalanden eller andra beteenden som är störande, kränkande och sårande. Sådant som angriper det som kan kallas ”den personliga integriteten”. Allt sådant kan inte vara straffbart. Det hänger samman med flera saker. Vad som är störande, kränkande och så vidare för den enskilde beror till stor del på dennes subjektiva upplevelser och olika psykologiska faktorer. Vad som är acceptabelt för den ene kan vara outhärdligt för den andre. Dessutom kan givetvis inte alla beteenden som är oönskade vara straffbara. Rättsväsendets resurser skulle aldrig räcka till för att utreda allt sådant. Endast det som är skadligt på riktigt eller riskerar att orsaka skada kan beläggas med straff.
När kan man inskränka yttrandefriheten?
En ytterligare viktig aspekt är yttrandefriheten. Utgångspunkten i ett demokratiskt samhälle måste vara att man får säga och uttrycka vad man vill och att inskränkningar i detta – genom att vissa slag av uttalanden förbjuds – bara får göras om det är helt nödvändigt. Det som för mottagaren uppfattas som kränkande eller sårande, kan för avsändaren syfta till att uttrycka en åsikt eller bilda opinion. I ett demokratiskt samhälle måste även en rå och vulgär debatton tillåtas. Samtidigt kan inte yttrandefriheten innebära en frihet att skada andra människor eller orsaka stort lidande. Det handlar om en balansgång när man avgör vad som ska vara straffbart, att väga skyddet för yttrandefriheten mot skyddet för den personliga integriteten.
Utredningen om det straffrättsliga skyddet för den personliga integriteten
Under ca 1,5 år var jag tjänstledig från jobbet som domare vid tingsrätten och arbetade som utredningssekreterare i en utredning om det straffrättsliga skyddet för den personliga integriteten.
Det finns ju flera olika straffbestämmelser idag som syftar till att skydda den personliga integriteten, bland annat olaga hot, ofredande, förtal och förolämpning. Utredningens uppdrag var att se över detta skydd, särskilt mot bakgrund av de möjligheter som finns i dag att kommunicera och sprida uppgifter via olika sociala medier eller på annat sätt genom internet eller annan elektronisk kommunikation. Det som kallas ”näthat” – vilket i sig kan innebära många olika saker – ingick som en viktig del i arbetet.
Ett utredningsarbete innebär att man försöker bilda sig en uppfattning om vilka problem som kan finnas, hur gällande regler möter dessa problem och om det finns anledning att ändra reglerna. Det handlade för vår del bland annat om att ta del av forskning om kränkningar på internet, kartlägga domstolspraxis och att anordna hearings med organisationer och myndigheter som på olika sätt kommer i kontakt med frågor kring sådant som hot, kränkande beteenden och näthat. Utredningen leddes av Gudrun Antemar som är lagman vid Förvaltningsrätten i Stockholm. Till utredningen var dessutom 13 experter knutna, personer från bland annat olika myndigheter, universitetsvärlden och Regeringskansliet.
Arbetet ledde fram till betänkandet ”Integritet och straffskydd” (SOU 2016:7) som överlämnades till Justitieministern i början av februari i år. I betänkandet föreslås en hel del lagändringar, utifrån det behov som utredningen kom fram till under arbetet.
Straffansvar för spridning av bilder och privata intima uppgifter
Det viktigaste förslaget, som kommer innebära den största ändringen om det genomförs, är ett nytt brott till skydd för den personliga integriteten – olaga integritetsintrång. Förslaget innebär straffansvar för intrång i någons privatliv genom spridning av bilder eller andra uppgifter som innebär en kännbar skada för den som uppgiften eller bilden rör. Bestämmelsen omfattar spridning av bland annat bilder eller uppgifter om sexualliv, hälsotillstånd, brottsoffer, personer i mycket utsatta situationer, nakenbilder eller liknande bilder eller uppgifter om någons privatliv. Ett exempel är så kallad ”hämndporr”, där sexfilmer som tagits i privata sammanhang sprids mot någons vilja. Andra exempel är spridning av mycket privata uppgifter om sjukdomar eller om den som har utsatts för ett allvarligt brott, till exempel sekretessbelagda uppgifter om målsäganden i ett sexualbrottsmål. I de fall spridningen varit försvarlig (till exempel om det funnits ett legitimt allmänintresse av att sprida uppgifterna) ska spridningen inte vara straffbar.
Att sprida sådana uppgifter är i vissa fall redan idag straffbart, bland annat som förtal. Om den nya bestämmelsen införs kommer dock kriminaliseringen bli tydligare, mer omfattande och kunna leda till strängare straff än idag.
Det föreslås också i betänkandet bland annat att bestämmelsen om olaga hot utvidgas så att det blir straffbart att rikta hot mot någons frihet eller frid, till exempel att hota med ett olaga integritetsintrång eller ett grovt hemfridsbrott. Vidare föreslås att bestämmelsen om ofredande blir tillämplig på fler situationer än idag, förutsatt att ett ofredande kan innebära en kännbar fridskränkning. Bestämmelsen ska enligt förslaget på ett tydligare sätt kunna gälla den som trakasserar någon på olika sätt genom till exempel internet och även gälla enstaka hatiska och mycket kränkande yttranden.
Straffansvaret för den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla ska utvidgas enligt förslaget. Enligt den så kallad BBS-lagen ska den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla ha tillsyn över tjänsten och agera så att meddelanden som uppenbart innebär vissa brott, bland annat uppvigling och hets mot folkgrupp, tas bort eller hindras från att spridas vidare. I betänkandet föreslås en utvidgning av tillhandahållarnas ansvar till meddelanden som uppenbart innebär olaga hot eller olaga integritetsintrång.
I betänkandet föreslås också vissa ändringar i bestämmelserna om förtal och förolämpning samt en ökad möjlighet till brottsskadeersättning för den som utsatts för grovt förtal.
Vad tycker myndigheter och organisationer om våra förslag?
Betänkandet har nu varit ute på så kallad remiss, vilket innebär att ca 90 myndigheter och organisationer som på olika sätt berörs av förslagen har fått tycka till. Responsen har till största del varit positiv, och de flesta remissinstanserna har stött de förslag som lämnats – även om det kommit en hel del synpunkter och förslag gällande själva utformningen av bestämmelserna. Den främsta kritiken har kommit från vissa företrädare för medievärlden, som ansett att vissa av förslagen innebär för stora ingrepp i yttrandefriheten.
Det som återstår nu är att tjänstemännen på Justitiedepartementet först ska analysera förslagen och de synpunkter som lämnats av remissinstanserna. Därefter är det dags för de politiska ställningstagandena – vad regeringen och därefter riksdagen anser bör göras. Det är alltså ganska mycket som återstår och eventuella lagändringar kan förmodligen allra tidigaste börja gälla i juli 2017.
Här kan du läsa utredningens betänkande ”Integritet och straffskydd” (SOU 2016:7)
www.regeringen.se/contentassets/207048837827439b9d1dce919d0dd6f9/integritet-och-straffskydd-sou-20167
