En påföljd (straff) med krav på särskild prövning för att den ska avslutas
Om en person som begått ett brott lider av en så kallad allvarlig psykisk störning (Se tidigare inlägg på bloggen om allvarlig psykisk störning Psykisk störning; rättspsykiatrisk vård | Domarbloggen ) får domstolen bestämma straffet, eller påföljden som jurister säger, till rättspsykiatrisk vård. Domstolen ska ta hänsyn till om den dömdes psykiska tillstånd och personliga förhållanden i övrigt är skäl för att personen ska tvångsvårdas på psykiatrisk sjukvårdsinrättning. Om personen dessutom begått brottet under påverkan av en allvarlig psykisk störning och det till följd av den psykiska störningen finns en risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag får domstolen besluta om särskild utskrivningsprövning. Ett sådant beslut innebär att det krävs en särskild prövning för att den rättspsykiatriska tvångsvården ska avslutas. Denna prövning görs dock inte av den allmänna domstol som bestämt påföljden utan i stället av förvaltningsrätten. För egen del har jag erfarenhet av att arbeta som domare både inom allmän domstol och inom förvaltningsdomstol. I det här inlägget ska jag redogöra för vad som händer efter tingsrättens dom och när den särskilda utskrivningsprövningen sedan görs av förvaltningsrätten.
När görs den särskilda utskrivningsprövningen?
Den chefsöverläkare som är ansvarig för den dömdes vård ska senast fyra månader efter det att den rättspsykiatriska vården blev verkställbar, det vill säga när den inte längre kan överklagas, anmäla frågan om särskild utskrivningsprövning till förvaltningsrätten.
Förvaltningsrätten är sedan skyldig att pröva frågan om tvångsvården ska upphöra senast 15 dagar från det att anmälan kom in till dem. Om förvaltningsrätten inte anser att tvångsvården ska upphöra ska frågan därefter prövas återkommande var sjätte månad.
Men hur går själva prövningen till? Jo, förvaltningsrätten är skyldig att hålla muntlig förhandling om det inte är uppenbart obehövligt. Förhandlingen genomförs på det sjukhus där den dömde vårdas. Vid förhandlingen lyssnar rätten till den dömde och till den chefsöverläkare som är ansvarig för vården samt även till en oberoende sakkunnig läkare. Dessutom får åklagaren tillfälle att uttala sig. Den dömde är inte ensam utan ska normalt också ha ett offentligt biträde vid sin sida. Biträdets uppgift är att ta tillvara den dömdes rätt. Ungefär på samma sätt som en försvarare gör under en brottmålsrättegång, men här handlar inte frågan om själva brottet utan i stället om tvångsvården ska upphöra.
Vad krävs för att påföljden ska upphöra?
För att den dömde ska skrivas ut och vården avslutas krävs
- att det inte längre till följd av den psykiska störning som föranlett beslutet om särskild utskrivningsprövning finns risk för fortsatt allvarlig brottslighet och
- att det inte heller annars med hänsyn till den dömdes psykiska tillstånd och personliga förhållanden i övrigt är påkallat med psykiatrisk tvångsvård.
Båda dessa punkter måste vara uppfyllda för att vården ska kunna avslutas.
Syftet med den särskilda utskrivningsprövningen är att säkerställa att det sker en tillfredsställande avvägning mellan de rent medicinska förutsättningarna för att ge psykiatrisk tvångsvård och de starka skyddsintressen som kan göra sig gällande. Det ska alltså göras en helhetsbedömning av den dömdes situation där risken för återfall i brott är av central betydelse. Det är med andra ord inte bara fråga om en medicinsk bedömning utan också en prövning från mer allmänna utgångspunkter.
Detta innebär bland annat att tvångsvården kan behöva fortsätta även om den psykiska störning som medfört beslutet om utskrivningsprövning inte längre anses vara allvarlig. Exempelvis kan den dömde vara så pass välbehandlad medicinskt att sjukdomssymptomen helt har försvunnit. Om det finns ett orsakssamband mellan sjukdom och brott och det bedöms sannolikt att den dömde skulle sluta ta sin medicin om tvångsvården upphörde och det i sin tur sannolikt skulle medföra att sjukdomssymptomen så småningom skulle återkomma kan utskrivning inte medges eftersom det i sådant fall finns risk för att personen på nytt gör sig skyldig till allvarliga brott.
Denna typ av överväganden som jag beskrivit ovan gäller inte bara den dömdes medicinering utan även faktorer som ordnad bostad, sysselsättning och socialt skyddsnät kan vägas in. Den dömdes hela situation ska alltså beaktas vid bedömningen av risken för återfall om tvångsvården avslutas, alldeles oavsett hur välbehandlad den psykiska sjukdomen är. Vanligtvis krävs det också att en utskrivning kunnat förberedas genom olika åtgärder som frigång, permissioner och försöksboende m.m. samt att detta fungerat väl under en längre tid för att rätten ska anse att vården kan upphöra.
Hur lång är påföljden?
Rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning innebär alltså att påföljdens faktiska längd, i vart fall teoretiskt, kan variera mellan fyra och en halv månad och livstid. Det är dock viktigt att komma ihåg att det sker en individuell prövning i varje enskilt fall och att prövningen görs återkommande var sjätte månad.
