Under oktober månad hade tingsrätten besök av en ungersk domare, Dr. Zengődiné Dr. Lascsik Lívia, som arbetar som domare vid en domstol i första instans i en distriktsdomstol (Szekszárdi Járásbíróság) i staden Szekszárd, ungefär 100 km söder om Budapest. Besöket ägde rum inom ramen för European Judicial Training Network (EJTN) – som är ett nätverk för de olika nationella utbildningsinstitutionerna för domare och åklagare i EU. Kansliet finns i Bryssel. EJTN verkar för att domare och åklagare ska få ökad kunskap om framför allt unionsrätten, men även andra rättsområden och de olika medlemsstaternas rättssystem. Nätverket organiserar bland annat utbildningsseminarier, studiebesök och ett utbytesprogram för domare.
Kollegan Livia berättade för oss att hon i princip uteslutande dömer i civilrättsliga mål. Teoretiskt sätt finns möjlighet för domare att byta rättsområden, till exempelvis straffrätt, men det sker ytterst sällan. När Livia berättade om sin domargärning och sin vardag på domstolen var det en hel del moment vi kände igen. Samtidigt fanns inslag i det ungerska rättssystemet som framstod som helt verklighetsfrämmande ur ett svenskt perspektiv. Exempelvis är det för en ungersk domare inte tillåtet att – under pågående process – föra förlikningsdiskussioner med parterna. Att tillämpa den så kallade Göteborgsmodellen[1] av en ungersk domare var fullkomligt uteslutet.
Det praktiska arbetet som domare i Ungern
Arbetsfördelningen på Livias domstol var fördelad på så sätt att en domare endast satt maximalt två dagar i veckan i förhandling. En domare fick inte heller ha fler än 18 parallellt pågående mål lottat på sin rotel. I Sverige kan en domare ha formellt ansvar för ett hundratal mål. Arbetet vid förhandlingarna gick praktiskt till på så sätt att Livia, med tekniska hjälpmedel, dikterade vad som skulle stå i domen. Dikteringen ägde rum redan i rättssalen där hon tog upp vad parterna begärde i målen. När förhandlingen var avslutad fortsatte hon att diktera på sitt tjänsterumrum. Därefter kom turen till hennes sekreterare som tog över och skrev ned allt vad som hade sagts till ett första utkast på domsförslag som Livia sedan godkände eller skrev om.
Om en ungersk domare dömer i ett uppmärksammat mål och blir kontaktad av media är ordningen så att domaren ska hänvisa till en för domarna särskilt utsett talesperson som svarar på frågor som rör samtliga domstolar i landet – detta är en ordning som skiljer sig rejält från den svenska synen att den domare som haft ett uppmärksammat mål också är den som ska svara på frågor från media. Slutligen, och imponerande nog, berättade Livia att hennes domstol i princip var fullständigt digitaliserad. All skriftväxling mellan parterna och domstolen skedde elektroniskt via e-post, låt vara att det i varje mål fanns en så kallad ”skugg-akt” i pappersformat; denna hanterades dock inte alls av varken Livia eller medarbetarna på domstolen – alla dokument fanns inlästa elektroniskt.
Veckan i Stockholm avslutades med att Livia tillsammans med före detta rådmannen Britt Björneke tittade på en film om Konflikt och Försoning (vilket är en särskild metodik som syftar till att få parterna att komma överens om barnets framtid och undvika konflikter). Livia tyckte att metoden verkade intressant och hon skulle visa filmen för sina domarkolleger.
Det ungerska rättssystemet
För den som är intresserad finns nedan en summarisk beskrivning av vem som får vara domare i Ungern och hur domstolarna är organiserade.
Domare
Enligt grundlagen är domarna oberoende. De fattar beslut enligt rättsreglerna och enligt egen övertygelse och får inte ta emot råd eller anvisningar av någon när de fattar sina beslut.
Domarna utnämns av Ungerns president (köztársasági elnök).
Till domare kan utnämnas en person som
- är ungersk medborgare,
- är ostraffad,
- är röstberättigad,
- har avlagt juridisk universitetsexamen,
- har avlagt det ungerska advokatsamfundets fackexamen (szakvizsgával rendelkezik),
- har avgett en lagstadgad deklaration om sin förmögenhet och
- har åtminstone ett års erfarenhet som domstolsbiträde (bírósági titkár) eller distriktsåklagarbiträde (ügyészségi titkár), eller som domare i författningsdomstolen, domare i en militärdomstol, åklagare, notarius publicus, advokat eller juridiskt ombud, eller innehar en tjänst vid en statlig förvaltningsmyndighet (központi közigazgatási szerv) som kräver medlemskap i advokatsamfundet.
Bisittare
Enligt bestämmelserna i grundlagen får även lekmannadomare/bisittare (nem hivatásos bíró/ülnök) delta i rättegångar. Kandidaterna måste vara ostraffade, röstberättigade, ungerska medborgare och minst 30 år gamla. Utöver dessa krav måste bisittare i militärdomstolar (katonai ülnök) tillhöra ungerska försvarsmakten (Magyar Honvédség) eller den ungerska polisen. Bisittare utnämns för fyra år.
I brottmål består lokala domstolar av en yrkesdomare (hivatásos bíró) och två bisittare om brottet i fråga ger minst åtta års fängelse. En länsdomstol (megyei bíróság) som dömer i första instans kan ledas av ett råd (tanács) som består av en yrkesdomare och två bisittare. I tvistemål kan rätten bestå av en yrkesdomare och två bisittare i vissa mål som föreskrivs i lag.
Domstolarnas organisation
Det ungerska domstolsväsendet omfattar följande typer av domstolar:
- Högsta domstolen (Kúria)
- Regionala appellationsdomstolar (ítélőtáblák)
- Allmänna domstolar (törvényszékek)
- Distriktsdomstolar (járásbíróságok)
- Förvaltnings- och arbetsdomstolar (közigazgatási és munkaügyi bíróságok)
Domstolarnas behörighet sammanfaller i regel med de administrativa gränserna, och domstolens namn anger var den är belägen.
Lekmannadomare (nem hivatásos bíró) deltar också i prövningen av ärenden på det sätt som föreskrivs i lag, men endast yrkesdomare får fungera som ensamdomare (egyesbíró) och rådspresident (tanácselnök). Yrkesdomare utnämns av landets president och kan bara avsättas av de skäl och enligt de förfaranden som ställs upp i lag. Domarna är oberoende och lyder endast under lagen. De får inte vara medlemmar i politiska partier eller bedriva politisk verksamhet.
[1] Som tidigare här på bloggen beskrivits som att den påminner om en sängkammarfars i så måtto att parterna går in och ut ur ett sammanträdesrum där domaren sitter. Bud och villkor utväxlas och i den bästa av världar träffar parterna en förlikning. När parterna har kommit överens återstår frågan hur de vill att målet ska avslutas. Ofta vill parterna att deras överenskommelse ska skrivas i en dom, men det händer att de skriver ett eget förlikningsavtal och återkallar målet hos domstolen. Då skrivs målet av eftersom det inte längre finns någon tvist. Fördelen med en dom är att den kan verkställas via myndighet (i Sverige Kronofogdemyndigheten), det vill säga den part som ska få betalt enligt domen kan få hjälp med att realisera motpartens tillgångar till exempel genom tvångsförsäljning av motpartens egendom.
