Hur klär sig domare i svenska domstolar?

Det är inte ovanligt att folk som får veta att man är domare, frågar om man bär peruk eller domarkappa i förhandlingar. Svaret är nej. I Sverige bär inte domare peruk eller domarkappa. Hur klär sig domare i Sverige då?

Klädkoden är vårdad klädsel

Det finns ingen direkt uttalad klädkod för hur domare och nämndemän ska vara klädda när de sitter i förhandling. Det är dock underförstått att det ska vara vårdad klädsel. Domarna har oftast kostym eller kavaj eller liknande klädsel. Klädseln ska också vara fri från symboler för partitillhörigheter. Detta gäller särskilt för nämndemännen som är nominerade av politiska partier. I övrigt får det goda omdömet vara styrande. Från domstolarnas sida finns det inte heller något krav på hur professionella aktörer ska vara klädda när de uppträder inför rätten, till exempel advokater och åklagare. Även för dem gäller underförstått att de förväntas ha vårdad klädsel. Men vad som utgör vårdad klädsel för en person behöver inte vara det för en annan person. Det skulle onekligen vara enklare om de professionella aktörerna kunde ta på sig en domarkappa eller en tjänstedräkt när de uppträder i rättssalen.

Varför inte domarkappa?

I de flesta länder har domare faktiskt särskilda dräkter. Ofta är det långa svarta kappor. I vissa länder är kapporna röda eller purpurfärgade. I till exempel Storbritannien har domare även peruk. I Sverige fanns sådana dräkter på 1600- och 1700-talet. Under 1800-talet hade domarna ofta uniform. Vid början av 1900-talet slutade uniformen att användas.

I samband med den stora rättegångsreformen då den nuvarande rättegångsbalken infördes 1948 diskuterades i juristkretsar frågan om införande av domarkappa samt tjänstedräkt för advokater och åklagare. Förespråkarna menade att det skulle lyfta fram domarens, advokatens och åklagarens yrkesroller och identitet i rättssalen och att förhandlingarna skulle ges ”ett allmänt intryck av värdighet och stil”. De som argumenterade emot domstolsdräkter menade att det inte passade sig i ett demokratiskt samhälle. En annan invändning var att domstolsdräkten skulle ”väcka löje hos allmänheten”. Andra tyckte att det var ett utslag för ”en otillbörlig lust att spöka ut sig”. Man ansåg att domarna borde vårda ”den gemytliga tonen vid svenska domstolar” och få uppträda ”faderligt mot såväl vittnen som svarande” samt slippa former och fåfänglighet. Den inflammerade frågan om domstolsdräkter resulterade i att den mörka civilkostymen tills vidare fick behålla sitt grepp om den svenska rättskulturens aktörer. I diskussionen fanns också åsikter om att nämndemännen skulle ha domarkappa. Argumentet emot var att nämndemännen, vars uppgift är att utgöra en återspegling av hur samhället ser ut, skulle distansera sig från det med en domarkappa.

Frågan om införande av domarkappa är levande och aktualiseras inte så sällan. Senast frågan behandlades var då ett riksdagsparti lade fram en riksdagsmotion 2012 om att införa domarkappor (se 2012/13:Ju372). Partiet motiverade motionen med att domarkappan var ett sätt att markera att domaren i sin uppgift som domare inte är vem som helst och att en domarkappa låter domarens person träda i bakgrunden till förmån för domarens uppgift och ämbete. Kappan som ämbets- och tjänstedräkt skulle enligt partiet betona lagens objektivitet och opartiskhet. Partiet föreslog att man även skulle överväga att införa kappor under förhandlingarna även för de agerande parternas företrädare, till exempel åklagare och försvarare. Motionen ledde inte till någon lagstiftning.   

Slutord

Domarkappans vara eller icke vara diskuteras ibland inom domarkåren och åsikterna går isär. För egen del anser jag att krav på domarkappa inte bör införas. Vårt samhälle präglas inte av strikta klädregler eller uniformer. En domarkappa skulle därför, enligt min mening, upplevas som ett udda inslag i domstolsmiljön. Domarkappan ger också en känsla av att domaren fjärmar sig från de som kommer till rätten. Min uppfattning är att en prydlig kostym, dräkt eller kavaj ger tillräcklig värdighet och stil åt domarämbetet.  

/Feryal Mentes