2019-04-30
på Södertörns Tingsrätt
Ämnen:
Vad är offentlighet och sekretess?

Varför man säger just offentlighet och sekretess, och t.ex. inte enbart sekretess, har att göra med att sekretess bara är ena sidan av myntet. När man bedömer om en uppgift om något hos t.ex. en domstol ska omfattas av sekretess, alltså att en uppgift ska vara ”hemlig”, tar man samtidigt ställning till om uppgiften inte ska vara tillgänglig för allmänheten, dvs. offentlig.

I många andra länder har man normalt inte en sådan utsträckt rätt att ta del av allmänna handlingar som vi har i Sverige. Rätten att ta del av allmänna handlingar är ett uttryck för offentlighetsprincipen och den framgår av en av våra grundlagar (Om du vill läsa mer om våra grundlagar, se tidigare blogginlägg http://www.domarbloggen.se/sodertorns-tingsratt/grundlagarna/).

För oss i Sverige framstår det som helt naturligt att man kan begära ut handlingar från myndigheter, t.ex. kommunen som man bor i eller från den domstol som har ett mål som man är särskilt intresserad av.

I en av våra grundlagar finns vidare en annan bestämmelse som är en del av offentlighetsprincipen och som handlar om att rättegångar ska vara offentliga. Det är också utgångspunkten i de förhandlingar som sker vid domstolarna. Förhandlingar kan i vissa fall hållas inom stängda dörrar. T.ex. när det gäller brottmål som handlar om vissa typer av brott eller när det gäller brottmål som handlar om unga personer. I vissa typer av brottmål är dessutom det normala att större delen av förhandlingen sker inom stängda dörrar när avsikten är att hemlighålla det påstådda brottsoffrets (målsägandens) identitet.

Utgångspunkten kan ändå sägas vara att uppgifter ska vara offentliga och att förhandlingar ska ske inför öppna dörrar.

Vad är en allmän handling?

När man pratar om offentlighet och sekretess är det bra att först veta hur man avgör vad som är en handling och om den är allmän. Är handlingen inte allmän finns det ju inte någon handling att lämna ut. Som ett exempel på vad som är en handling och när en handling blir allmän kan nämnas att när vi på domstolen meddelar och skickar en dom till någon som är part i ett mål så blir det en allmän handling.

Ett annat exempel är de mail som vi får i olika mål och ärenden som finns hos domstolen och som blir allmänna handlingar när de kommer till domstolen.

Ett krav på skyndsamhet

I grundlagen finns det också bestämmelser om skyndsamhetskrav. Om någon begär ut en allmän handling kan domstolen inte vänta för länge med att lämna ut den. Vi bör så snart som möjligt antingen lämna ut handlingen eller ge ett besked att det inte finns någon sådan handling som efterfrågas eller svara att uppgifterna i handlingen omfattas av sekretess.

Vi får inte heller fråga vem som begär ut en handling, om vi inte behöver den informationen för att kunna göra en prövning av om vi anser att en handling som skulle kunna omfattas av sekretess ändå ska lämnas ut. Så kan det t.ex. vara om spridningsrisken inte bedöms vara särskilt stor om vi lämnar ut handlingen. Som exempel kan nämnas att det kan vara uppgifter i en handling som ska användas i forskningsverksamhet och att det finns skäl att tro att den som uppgiften handlar om inte kommer att drabbas av någon skada om uppgiften lämnas ut. Det finns också en möjlighet att lämna ut en handling till en enskild med ett villkor om hur handlingen ska användas, det kallas för utlämnande med förbehåll.

 

Offentlighets- och sekretesslagen

Om det finns skäl för det kan rätten att ta del av allmänna handlingar begränsas. När man gör detta; alltså begränsar vår rättighet enligt grundlagen så måste det anges i en särskild lag, den lagen är offentlighets- och sekretesslagen. Offentlighets- och sekretesslagen innehåller bl.a. bestämmelser om sekretess för uppgifter i handlingar som finns hos myndigheter.

Det finns en skillnad mellan bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen som handlar om sekretess och bestämmelserna i grundlagen om rätten att ta del av en handling. Bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen tar sikte på uppgifter i handlingar. Bestämmelserna i grundlagen gäller just handlingen som sådan. Finns det en sekretessbestämmelse som ska användas så är det bara sådana uppgifter som är sekretessbelagda som domstolen inte får lämna ut. Handlingen som sådan måste ändå lämnas ut. Det är därför det ibland också kan ta lite tid att lämna ut en handling, t.ex. när domstolen måste dölja (maska) namn i brottsutredningar för att hemlighålla vem som är brottsoffer. Det är då oftast bara namnuppgiften som har bedömts vara en känslig uppgift och övriga uppgifter lämnas normalt ut.

Det är inte heller säkert att den sekretess som gäller för en uppgift betyder att uppgiften aldrig kan lämnas ut. Vissa sekretessbestämmelser kan i stället vara utformade på så sätt att som huvudregel gäller offentlighet för uppgiften. Andra sekretessbestämmelser kan säga att som huvudregel gäller sekretess för uppgiften. Ibland säger en sekretessbestämmelse att sekretessen är absolut. Då får uppgiften helt enkelt inte lämnas ut. Sekretessen är inte heller sådan att den gäller för evigt. I stället sägs i bestämmelserna att den ska gälla för viss tid. Sekretesstiderna kan variera mellan 2 och 70 år.

Av de olika bestämmelserna om sekretess är det en del som är vanligare i domstolarnas verksamhet. En av de bestämmelser om sekretess som vi som arbetar på tingsrätt kommer i kontakt med handlar om förundersökningssekretess, alltså sekretess för uppgifter i en pågående brottsutredning som då kan vara hemliga och inte får lämnas ut. Sekretessen gäller då vanligen fram till dess att åtal väcks.

Andra sekretessbestämmelser som domstolar ofta kommer i kontakt med är sådana bestämmelser som handlar om enskildas namn och adressuppgifter. Det kan handla om att någon har ett sekretesskydd i folkbokföringen, dvs. en ”hemlig” adress, eller att någon är målsägande i ett sådant brottmål där det finns en möjlighet för domstolen att hålla personens identitet hemlig.

 

När en begäran om att få ut en handling kommer in till domstolen

Hur gör då domstolen när vi får in en handling från någon och börjar fundera kring om det är sekretess för uppgiften? Det första domstolen måste göra är en bedömning av innehållet i handlingen och fundera kring om det finns känsliga uppgifter som skulle kunna omfattas av sekretess. I vissa situationer faller det sig såklart naturligt. Den som skickat in handlingen till domstolen kanske pekat på att något ska omfattas av sekretess. Svårare kan det vara när någon ger in handlingar som innehåller uppgifter som kan vara av privat och känslig natur, men inte nämner något om att uppgifterna ska omfattas av sekretess. I s.k. familjemål, mål som handlar om vårdnad, boende och umgänge med barn, krävs dessutom att parterna själva begär att sekretess ska gälla.

Om domstolen bedömer att det finns uppgifter som bör omfattas av sekretess så kan domstolen göra något som kallas för att sekretessmarkera handlingen. En sådan sekretessmarkering är som en varningssignal. Själva prövningen av om uppgifterna i handlingen omfattas av sekretess eller inte görs först om någon begär ut handlingen. När det gäller parterna i målet eller ärendet så finns det dessutom regler om partsinsyn som handlar om att handlingarna så gott som alltid ska skickas till motparten. Slutsatsen är att domstolen helt enkelt får göra en bedömning i varje enskilt fall om det i en handling finns känsliga uppgifter som ska omfattas av sekretess eller inte.

 

Sekretess för uppgifter i domar och beslut

När en domstol meddelar ett avgörande, alltså beslut eller dom, så upphör ofta en uppgift från en förhandling inom stängda dörrar eller som tagits med i avgörandet att vara sekretessbelagd. Detta kallas för offentlighetsdop. För att det ska vara fortsatt sekretess för uppgifterna krävs då att domstolen beslutar särskilt om detta. Alla typer av beslut omfattas inte av offentlighetsdopet. Beslut om att förordna, byta och entlediga försvarare och målsägandebiträde omfattas t.ex. inte av offentlighetsdopet. Det har sagts att en uppgift om att någon är misstänkt för brott oftast också är så pass känslig att uppgiften omfattas av sekretess. Namnet på den som är misstänkt för ett brott och som får en försvarare utsedd eller den som blivit utsatt för ett brott och fått ett målsägandebiträde kan alltså i ett tidigt utredningsskede hållas hemligt. Men däremot är normalt förutsättningarna att i en dom hemlighålla uppgifter om vem som åtalas för ett brott eller som döms eller frikänns från ett brott starkt begränsade. På samma sätt är det när det gäller möjligheten att hemlighålla identiteten på en misstänkt i samband med t.ex. en häktningsförhandling.

I vissa mål eller ärenden är intresset av att skydda den enskilde genom att besluta om fortsatt sekretess för identiteten på ett barn eller en målsägande ofta större än intresset av offentlighet. Om så är fallet hemlighåller också domstolen identiteten på barnet eller målsäganden i det slutliga avgörandet. Det kan exempelvis gälla för en målsägandes identitet i ett mål avseende sexualbrott.

 

Sammanfattning

Avslutningsvis kan man alltså säga att huvudregeln är att handlingar som är allmänna och som finns hos våra domstolar normalt sett också är offentliga och vem som helst har rätt att ta del av allmänna handlingar i den del handlingarna inte omfattas av sekretess. Förhandlingar är också normalt sett offentliga, vilket innebär att allmänheten som regel kan titta på rättegångar. I vissa fall kan uppgifter ändå hållas hemliga. Ibland kan uppgifterna vara hemliga i början av ett mål och ibland under hela handläggningen av målet. Även förhandlingar kan i vissa fall hållas inom stängda dörrar, men normalt sett så är uppgifterna i domstolens avgörande efteråt inte hemliga, men undantag kan t.ex. göras för ett barns eller målsägandens identitet.

 

Källor:

Offentlighetsprincipen och sekretess, Information om lagstiftningen, Justitiedepartementet, reviderad upplaga 2013.

Proposition 2015/16:144 Offentlighet och sekretess för uppgifter i domstolsavgöranden.