Den 23 september 1982 fälldes Sverige i Europadomstolen för att ha kränkt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Det var första gången ett nordiskt land fälldes för det. Det finns anledning att än idag ha det i minnet.
Europakonventionen – alltid och överallt
Det så kallade Sporrong och Lönnroth-målet avgjordes den 23 september 1982. Det kom att bli en historisk och omvälvande dag. Efter närmare sju år av processföring, föll till slut Europadomstolens dom. Europadomstolen konstaterade att Sverige hade kränkt äganderättsskyddet och rätten till en rättvis rättegång. Målet är historiskt och omvälvande då det var första gången som Sverige, och för övrigt ett nordiskt land, fälldes för att ha kränkt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).
Ett nytt mästerskap inrättas
Klaganden i det nyssnämnda målet tillerkändes ersättning för den rättighetsöverträdelse som Sverige gjort sig skyldig till. Ett av ombuden i processen valde att inrätta ett mästerskap som namngavs till tävlingen om det Sporrong-Lönnrothska-priset. År 1984 hölls den första upplagan av detta nyinrättade mästerskap.
Senare kom mästerskapet att döpas om till Den nordiska rättegångstävlingen om de mänskliga rättigheterna, och det heter mästerskapet än idag. Tävlingen, som namnet avslöjar, behandlar och berör mänskliga rättigheter. Närmare bestämt mänskliga rättigheter så som de kommer till uttryck i den mycket viktiga och betydelsefulla Europakonventionen. Mästerskapets mål och syfte är att juriststudenter från de nordiska länderna – Sverige, Finland, Danmark, Norge och Island – samlas i ett av dessa länder för att diskutera, argumentera och tävla i aktuella och komplicerade människorättsliga juridiska frågor.
Hur går tävlingen till?
Mästerskapet består av en turnering. Juriststudenter från Sverige, Norge, Finland, Danmark och Island, får möjligheten att bilda ett lag om fem till sex personer för att delta i tävlingen. Laget får representera antingen klaganden eller stat i ett påhittat fall (ett så kallat case).
Lagmedlemmarnas uppgift är att bli så skickliga människorättsjurister som möjligt. De tävlande juriststudenterna grottar ner sig i Europakonventionens alla artiklar, relevanta avgöranden från Europadomstolen samt viktiga konventionsrättsliga principer och rättsgrundsatser. Och framför allt övar studenterna in förmågan att argumentera i frågor som rör mänskliga rättigheter.
De förberedda lagen möts sedan för att försöka överglänsa varandra med såväl vassa inlagor som slutanföranden . Lagen möts i grundomgångar för att plocka på sig så goda poäng som möjligt och få chansen att gå vidare till semifinal och i sin tur final. Och om laget håller måttet vinner de även finalen och därmed rättegångstävlingen. Hela tävlingen hålls i ett och samma nordiska land, med grundomgångarna i en viss domstol och finalen företrädesvis i landets högsta domstol.
Hur bedöms de tävlande?
Vem är det då som bedömer lagen och avgör vem som vinner i grundomgångarna, semifinalen och finalen? Det är domare från de nordiska högsta domstolarna samt Europadomstolen. De tävlande studenterna står alltså och argumenterar inför riktigt namnkunniga människorättsdomare. Kan du tänka så häftigt!
Det häftiga ligger inte bara i att få möjligheten att träffa och försöka övertyga erfarna domare men även i det faktum att hela Norden finns representerat på detta sätt. Det är alltså inte bara en övning i mänskliga rättigheter, men samtidigt också ett möte mellan nordiska jurister. Med på tävlingen närvarar inte bara studenter och domare utan även advokater och andra processjurister samt observatörer från olika håll som följer tävlingens gång. Det som mästerskapet producerar är alltså ett kunskapsutbyte och möte mellan nordiska jurister som jobbar för mänskliga rättigheter.
Tävlingen bjuder i samma veva på en massa festligheter och skoj! För två år sedan – det vill säga år 2024 – hölls tävlingen i Stockholm. Grundomgångarna och semifinalen förlades till Svea hovrätt. Finalen ägde rum i Högsta domstolens byggnad, det Bondeska palatset.
Kvällen innan finalen hölls traditionsenligt en fin bankett där tävlingens samtliga medverkande deltog och tillsammans hedrade det som är Europakonventionen. Faktum är att även justitieministern deltog vid banketten och gav sina lovord till detta mästerskap! Likaså deltog den isländska talmannen vid öppnandet av rättegångstävlingen i våras när den hölls i Reykjavik!
Bildtext: Den fullsatta finalen år 2024 i Högsta domstolen, Bondeska palatset. Foto: Edward Yelde.
Europakonventionen i fokus
Den nordiska rättegångstävlingen om de mänskliga rättigheterna är därmed ett mästerskap som är förknippat med mycket ära och heder. Det har att göra med det som är fokuset för tävlingen: Europakonventionen. Konventionen är i sig ett dokument som förtjänar ära och heder. Vi får nämligen inte glömma att konventionen är inskriven i regeringsformen där det i 2 kap. 19 § står att
Lag eller annan föreskrift får inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Europakonventionen har alltså en väldig betydelsefull roll i den lagstiftande makten. Men även en minst lika viktig roll i domstolarnas arbete, då det i 11 kap. 14 § regeringsformen går att läsa att
Finner en domstol att en föreskrift står i strid med en bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning får föreskriften inte tillämpas.
Såväl lagstiftaren som domstolarna ska upprätthålla och värna samt respektera Europakonventionen och dess innehåll. Det kräver förstås i sin tur kunskap och kännedom om de mänskliga rättigheter som stadgas däri och hur de ska förstås och tillämpas. Detta är givetvis ingen enkel sak.
Det ska utöver detta tilläggas och påminnas om att Europakonventionen fått en plats i Sveriges kulturkanon med motiveringen att den ger en rättslig form åt de mänskliga rättigheterna som kan användas av var och en. Att konventionen upptagits i kulturkanon på detta sätt talar för att konventionen inte bara är ett rättsligt dokument, men även en del av Sveriges kultur.
Ett levande dokument
Såsom Europadomstolen redan år 1978 uttalade utgör Europakonventionen ett så kallat levande dokument som måste tolkas i ljuset av rådande samhällsförhållanden och nutida värderingar. Det gör att vi ständigt måste påminna oss själva om att konventionens mänskliga rättigheter inte nödvändigtvis har den innebörd som gällde på 1950-talet då konventionen blev till. Utan rättigheterna är här och nu. Rättigheterna är således levande. Det kräver i sin tur att vi också gör dem levande. Och för det krävs också att vår kunskap och användning av Europakonventionen är levande.
Bildtext: Inifrån sessionssalen i Europadomstolen. Foto: Edward Yelde.
Rättegångstävlingen levandegör Europakonventionen
Faktum är att Europarådets ministerkommitté i en rekommendation antagen den 12 maj 2004 lade fram den nordiska rättegångstävlingen som ett gott exempel på hur en stat kan främja kunskap och engagemang för Europakonventionen. Detta pekar på behovet och betydelsen av att levandegöra konventionen – och än viktigare: de mänskliga rättigheterna som stadgas däri.
Sverige och Europakonventionen
Avslutningsvis kan det noteras att Sverige i skrivande stund fällts omkring 60 gånger i Europadomstolen för att ha kränkt rättigheter enligt Europakonventionen. För att inte öka antalet åligger det oss att ständigt komma ihåg konventionen. För alla slags beslutsfattare gäller att kontinuerligt förvissa sig om denna rättighetskatalog och de krav som rättigheterna ställer på våra beslut. Slutligen, för alla nordiska juriststudenter gäller det att söka till den nordiska rättegångstävlingen om de mänskliga rättigheterna för att inte låta Sporrong och Lönnroth hända igen.
Bildtext: Vandringstrofén som rättegångstävlingens vinnande lag får. Kanske kan du någon gång få hålla i trofén? Foto: Edward Yelde.
Vill du lära dig mer om tävlingen?
Du hittar mer information om tävlingen här: Nordiska Rättegångstävlingen
