ENCJ arbetar för ett starkt och oberoende domstolsväsende. Carin Westerlund representerar Sverige i det europeiska nätverket. Nu berättar hon om hur nätverket jobbar.
I november 2002 tog en liten grupp relativt unga domarråd (Judicial Councils) i Europa initiativet att bjuda in sina kollegor från liknande organisationer i Europeiska unionen för att delta i en konferens för råd för domstolsväsendet. Målet var att bekanta sig med varandras system och organisationer, utbyta information, lära sig om varandras prestationer (och misstag) och bedöma möjligheterna till samarbete inom olika områden.
Dessutom fanns det en gemensam uppfattning om att i takt med att Europeiska unionen utvecklas, så utvecklas också domstolarnas och domarnas roll, både som nationella domare och som domare i Europeiska unionen. Fler plikter och uppgifter läggs på domstolsväsendet. Följaktligen finns det ett behov av mer rättsligt samarbete. Detta kräver en god förståelse av domare i Europa för rätts- och rättssystemen i andra medlemsstater. Som en följd av denna uppfattning grundades ENCJ i Rom 2004, ENCJ är en förkortning för European Network of Councils for the Judiciary.
Målet är att stärka domstolarnas oberoende
ENCJ är alltså en sammanslutning av nationella institutioner inom EU som, i likhet med Domstolsverket, ansvarar för stöd till domstolarna. Nätverket arbetar genom erfarenhetsutbyte och har bland annat som målsättning att stärka domstolarnas oberoende. För att vara medlem i nätverket krävs det att den deltagande nationella institutionen är eller styrs av ett domarråd (Judicial Council). Eftersom vi inte har något sådant domarråd i Sverige kan vi inte vara medlemmar i ENCJ, men det svenska Domstolsverket deltar sedan ett antal år tillbaka som observatör i nätverket.
ENCJ bedriver sitt arbete i flera olika projekt. I projekten är medlemmar och observatörer lika engagerade och deltar på lika villkor. Jag representerar Sverige i det mest omfattande projektet, Independence, Accountability and Quality of the Judiciary. Inom ramen för detta projekt utförs bland annat med några års mellanrum den stora enkät om oberoende som skickades ut till ordinarie domare i nästan alla medlems- och observatörsländer tidigare i år.
Årets enkät besvarades av över 15 000 domare i 27 länder och gav en god bild av hur domare i Europa ser på sitt oberoende, gentemot staten, domstolarnas ledning och övriga instanser i samhället. Projektet arbetar också med att jämföra arbete med kvalitet och system för ansvarsutkrävande i det dömande arbetet i de olika länderna. En del i detta arbete har varit att ta fram en brukarenkät som ska kunna användas i alla länder för att kunna jämföra hur domstolarna upplevs av parter, vittnen och ombud.
Många likheter länderna emellan – men olikheter överraskar också
Att få möjligheten att representera Sverige i ENCJ:s arbete är väldigt givande och intressant. Vid våra möten diskuteras frågor som rör domstolarna och domarnas situation kollegor emellan, och det är spännande att få ta del av erfarenheter från hela Europa. Mycket är likt i våra olika länder men ibland kan man upptäcka olikheter som överraskar! Det kan gälla frågor som hur man tillsätter chefsdomare eller hur domarnas arbetsuppgifter har ändrats på grund av ett mer digitaliserat arbetssätt. Generellt sett har de nordiska länderna gott anseende i frågor som rör oberoende och självständighet och det gör att man gärna lyssnar på det som vi har att säga. Av de nordiska länderna är Danmark och Finland medlemmar, medan Sverige och Norge är observatörer.
I dessa oroliga tider utmanas domstolarnas och domarnas självständighet på olika sätt i många länder, även inom den europeiska gemenskapen. Mot den bakgrunden känns det extra viktigt att delta i ENCJ:s arbete med att bevaka utvecklingen rörande oberoende och kvalitet i den dömande verksamheten och att rapportera om de missförhållanden som upptäcks.
Länder kan uteslutas ur nätverket
Bildtext: Det senaste mötet med projektgruppen hölls i Haag den 15–16 december 2022.
Det första fysiska mötet med ENCJ som hölls efter det att pandemirestriktionerna hade hävts var också det första möte på plats som jag deltog vid. Då beslutade man att utesluta Polen ur nätverket på grund av att deras Judicial Council inte längre kunde anses vara självständigt. Beslutet om uteslutning var extra svårt eftersom Polen var en av de nationer som var med och grundade ENCJ. Men då alla rådets medlemmar hade bytts ut av regeringen och rådet inte agerade för att försvara domares självständighet i Polen ansågs man inte längre kunna vara medlem.
Beslutet fick mig verkligen att inse hur allvarligt ENCJ ser på sin uppgift och vikten av deras arbete, och jag hoppas och tror att Sverige genom sin medverkan i nätverket kan bidra till en ökad rättssäkerhet och ett ökat oberoende för domstolarna både inom och utanför EU.
