I SVT-programmet ”Babel” reflekterade man nyligen över den mycket populära litterära genren ”True crime”. Brott får också stor plats i mediernas nyhetsbevakning samt i många bloggar, poddar och andra sociala medier. På vägen får du en god inblick i vad som händer i de allmänna domstolarna, det vill säga i tingsrätter och hovrätter samt Högsta domstolen. Någon litterär genre som innehåller skildringar av vad som händer i allmän förvaltningsdomstol, det vill säga i förvaltningsrätter, kammarrätter och Högsta förvaltningsdomstolen, finns inte och mediernas nyhetsbevakning av området är sparsam. Inte heller juristutbildningarna i allmänhet ger någon större inblick i vardagen i förvaltningsdomstol. Därför dags för en text i ämnet!
Målen rör oss alla
Man kan undra över det bristande intresset för vad som händer i förvaltningsdomstolarna. Förvaltningsmålen handlar om frågor som i stort och smått berör oss alla och det samhälle vi tillsammans lever i. Under mina 15 år som domare i kammarrätten har jag ofta nåtts av känslan att jag befinner mig mitt i det samhällsliv som pågår utanför fönstret.
I förvaltningsdomstol hanteras mängder av överklagade beslut som fattats av våra myndigheter, statliga, regionala eller kommunala. Besluten kan röra stora samhällshändelser som påverkar väldigt många, till exempel en upphandling av vem som ska få ansvara för tågtrafiken i en region eller att ett tillstånd återkallas för en skola med hundratals elever. Besluten kan också röra endast en person men ha en livsavgörande betydelse för den personen och i många fall också dennes anhöriga. Det kan handla om att man inte får sjukpenning eller någon annan förmån eller ett stöd som man anser sig ha behov av, att ens körkort blir återkallat under längre tid, att den inlämnade deklarationen blir underkänd och att en stor skatteskuld därför måste betalas, att man inte får bli folkbokförd eller att ens åldrade och ensamma förälder inte får en plats på äldreboende.
När samtycke inte räcker till
En typ av frågor som hanteras i förvaltningsdomstol är av särskilt ingripande slag, nämligen tvångsvård av barn, ungdomar, missbrukare eller psykiskt sjuka. Det senare kan även gälla en dömd person som har fått psykiatrisk tvångsvård som straffpåföljd i stället för fängelse. Här ska domstolen ta ställning till om samhället ska ta över kontrollen av den berörda personens liv, det vill säga att bokstavligen bestämma var barnet, ungdomen, missbrukaren och den psykiskt sjuka ska bo under vården, vilka åtgärder personen kan bli föremål för och hur det dagliga livet då ska levas. Myndigheten ansöker om att tvångsvård ska inledas, men beslutar aldrig själv om det utom i en akutsituation och då endast för en kort tid. Det är alltså förvaltningsdomstolens uppgift att avgöra om det ska bli tvångsvård.
Myndigheters beslut och demokrati
Man kan inte säga att myndighetsbeslut och en efterföljande process i förvaltningsdomstol särskilt ofta bjuder på en historia som en utomstående kan uppleva är rafflande att läsa eller lyssna till. I de mål som förvaltningsdomstolarna hanterar finns däremot en samhällelig vardagsdramatik genom att målen rör svåra beslut som påtagligt griper in i människors liv. En viktig aspekt av målen är också att de i hög grad har betydelse för demokratin i vårt land. De handlar om maktfördelningen mellan å ena sida enskilda i deras dagliga liv och å andra sidan myndigheter genom deras ingripanden mot eller vägran att bistå den enskilde.
Från demokratisk synpunkt är det också viktigt att tänka på att mycket av den lagstiftning som tillämpas av myndigheter och förvaltningsdomstolar har sin grund i medlemskapet i EU. De enskilda som berörs av myndighetsbeslut på dessa områden är alltså inte ensamma i den erfarenheten utan delar den med medborgare också i de andra medlemsstaterna i EU. Rättstillämpning inom förvaltningsområdet påverkas också alltmer av den så kallade europarätten som har sin grund i Europakonventionens krav på skydd för grundläggande fri- och rättigheter, bland annat i frågan om vilka myndighetsbeslut som ska kunna överklagas.
Om jag ska tala i textiltermer, skulle jag vilja beskriva vårt gemensamma samhälle som en väv. För att väven ska kunna skapas och hålla ihop, behövs längsgående trådar som kallas varp. Jag skulle vilja påstå att förvaltningsdomstolarna är en nödvändig del av varpen. Och om en tråd i varpen går av, kommer väven inte att hålla ihop.
Vardagen på kammarrätten
Hur ser då vardagen ut på en förvaltningsdomstol? Jag ska försöka beskriva det med utgångspunkt i min egen arbetsplats, Kammarrätten i Stockholm. Den är, liksom en hovrätt, den andra instansen i en domstolskedja som för förvaltningsdomstolarnas del börjar med förvaltningsrätter. Kammarrätten i Stockholm överprövar mål som avgjorts i förvaltningsrätterna i Stockholm och Uppsala. Den är också Migrationsöverdomstol, det vill säga sista instans i de migrationsmål som passerat hela landets fyra migrationsdomstolar. Det är en hantering som förtjänar en helt egen text, så jag sparar det för framtiden.
Så här ser det ut på domstolen
Kammarrätten är belägen på Riddarholmen med Riddarholmskyrkan på ena sidan och kajen mot Slussen på den andra. Vi som arbetar här går numera in genom den vackra portiken mot söder, en vy som ofta syns i tv-serier och reklam när man vill visa en färd in mot Stockholm city. Den egentliga huvudentrén mot kyrkan är reserverad för parter och andra som besöker domstolen eftersom de sen en tid tillbaka behöver passera vår säkerhetskontroll.
På våning 3, entréplanet mot kyrkan, är domstolens fyra förhandlingssalar placerade. Dagens förhandlingar startar i allmänhet klockan 9.30. Dessförinnan är det liv och rörelse i foajén med parter, både enskilda personer och representanter för myndigheter, och deras ombud som passerar säkerhetskontrollen och sen sätter sig för att byta några ord innan förhandlingarna startar. Några försvinner in för samtal i avskildhet i något av partsrummen.
På entréplanet finns också kammarrättens registratur som tar emot den post som kommer in till domstolen. Innehåller posten ett överklagande eller en ansökan, registrerar handläggarna målet och sorterar in det i rätt målgrupp. Det finns många att välja på, kammarrätten dömer i flera hundra olika måltyper. När detta är klart, fördelas målet enligt en slumpvis ordning för vidare hantering på någon av de fem avdelningar där det finns domare som sen ska döma. Vissa mål ska dock gå till en viss bestämd avdelning som fått i uppgift att ha specialkompetens i den måltypen, så kallad speciallottning.
De dömande avdelningarna är placerade på olika våningsplan i huset. Så dit går vi som arbetar där när vi kommit in genom den södra ingången på morgonen. Några av oss ska strax gå ned igen till förhandlingssalarna. In passerar också vår personal som arbetar med arkiv, mål- och annan administration samt service och ledning. Nu kan dagens arbete börja!
Förhandlingar
De flesta dagar hålls förhandlingar både på för- och eftermiddagen och de rör oftast tvångsvård av barn eller ungdomar. Sådana mål handlar oftast om tvångsvård alls ska inledas. Barn, ungdomar och föräldrar har också rätt att närsomhelst begära att tvångsvården ska upphöra. Ibland handlar målet och förhandlingen därför om den frågan. Rätten, som i ett tvångsvårdsmål består av tre domare och två nämndemän, beslutar i princip alltid att förhandlingen ska hållas inom så kallade stängda dörrar på grund av de sekretesskänsliga uppgifter som kommer att behöva tas upp. Bara parterna får då närvara och åhörare får lämna salen.
En förhandling kan hållas i alla mål i kammarrätten, men eftersom mål i förvaltningsdomstol som huvudregel hanteras skriftligt saknas ofta behov av en kompletterande förhandling. I tvångsvårdsmål hålls dock regelmässigt förhandling och det är också relativt vanligt i skattemål. Eftersom skattemålen kan röra mycket komplicerade frågor, kan en förhandling ibland pågå hela dagen. Att en förhandling pågår under flera dagar är dock mycket ovanligt, till skillnad från vad som är fallet i allmän domstol.
Så avgör vi målen
Uppe på de dömande avdelningarna är klockan 9.30 också ett viktigt klockslag. Då samlas man, ofta tre dagar per vecka, för så kallad session. Det innebär att de som avdelats att döma denna dag, det vill säga två eller tre domare med en ordförande i spetsen, samlas i avdelningens mötesrum, som kallas sessionssalen. Dit kommer sen i tur och ordning andra jurister som har i uppgift att föredra de mål som nu ska avgöras. De har förberett en rättsutredning och ett förslag till avgörande.
Vad är det då domarna ska lyssna efter under föredragningen? En uppgift för kammarrätten är att se till att avgörandena i förvaltningsdomstol blir riktiga, det vill säga har förvaltningsrätten dömt fel i målet? En annan uppgift är att ta ställning till om någon fråga behöver granskas eller belysas ytterligare innan det går att bedöma om avgörandet är riktigt. En tredje viktig uppgift är att kontrollera att allt har gått rätt till i tidigare instanser. Har exempelvis parterna fått ta del av varandras inlägg under processen eller har förvaltningsrätten sagt nej till muntlig förhandling trots att en sådan komplettering hade behövts? Om allt bedöms vara i sin ordning, beslutar kammarrätten att något prövningstillstånd inte ska meddelas i målet. I annat fall beslutar kammarrätten att en prövning ska ske. Då fortsätter man med handläggningen så att målet sen kan avgöras genom en dom.
Kammarrätten får ganska ofta ny lagstiftning eller till och med nya måltyper att hantera. Ett exempel är så kallade dataskyddsmål där EU:s dataskyddsförordning, GDPR, numera gäller. Då kan det finnas skäl att besluta om prövningstillstånd av prejudikatsskäl, det vill säga att det finns en fråga som Högsta förvaltningsdomstolen kan behöva ta ställning till för att ge vägledning om hur de nya reglerna ska tillämpas.
Vid sidan av föredragning och domsskrivning pågår ett omfattande dagligt arbete med att handlägga målen så att de ska bli klara att avgöras. Det blir en hel del skriftliga kontakter med parterna men också ganska ofta på telefon. Kanske är det första gången en person har en tvist med en myndighet och då kan det finnas många frågor om hur målet kommer att hanteras. Det är bara i tvångsvårdsmålen som den enskilde har rätt att få ett offentligt juridiskt ombud vid sin sida.
Ibland krävs särskild sakkunskap
Bland mängden av måltyper som kan behöva hanteras under en dag i kammarrätten finns några, som redan nämnts, som behöver speciallottas på en särskild avdelning. Ofta behöver sådana mål också hanteras på ett särskilt sätt. Exempelvis kan det vara så att rätten som ska döma i målet ska bestå av inte bara domare utan också särskilt sakkunniga ledamöter. Så är fallet med de så kallade laglighetsprövningsmålen som rör att en invånare i en region eller kommun har överklagat ett beslut av fullmäktige eller en nämnd. Måltypen behandlades i en egen text i denna blogg för en tid sedan. Se vidare Laglighetsprövningens roll i det demokratiska samhället | Domarbloggen
En annan speciallottad måltyp där särskilt sakkunniga ledamöter ska delta är de så kallade filmmålen, en mycket liten målgrupp. Där tar kammarrätten ställning till vilken åldersgräns som ska gälla för en film som ska visas offentligt. Filmbolagets motpart är då Mediemyndigheten. En annan sak som är speciell i de målen är att rätten får bege sig i väg till en särskilt ordnad visning för att se filmen.
Även i en annan speciallottad måltyp kan kammarrätten behöva ge sig iväg från domstolen för att utreda målet på annan plats. Alla avdelningar hanterar så kallade sekretessmål som rör vars och ens grundlagsskyddade rätt att ta del av allmänna handlingar hos våra myndigheter och där myndigheten har avslagit begäran. Om myndigheten har vägrat att lämna ut handlingar på grund av sekretess med hänsyn till rikets säkerhet eller underrättelseverksamhet, hanteras målen av en särskild avdelning. De myndigheter som har sagt nej till utlämnande i sådana fall är vanligtvis Säkerhetspolisen, Försvarsmakten eller Polismyndigheten. Eftersom sekretessen kan gälla i upp till 70 år, händer det också att äldre handlingar från till exempel Säkerhetspolisen förvaras hos Riksarkivet. I dessa mål är det ofta lämpligast att domarna tar del av handlingarna på plats hos myndigheten. Till exempel kan de då behöva ta en taxi till kvarteret Ingenting i Solna där Säkerhetspolisens huvudkontor är beläget. Det gäller att ha legitimation med sig, annars blir inte ens kammarrätten insläppt!
En annan speciallottad måltyp rör fastställande av könstillhörighet. Där är Socialstyrelsen motpart till en person som vill få ett annat kön fastställt än det som framgår av folkbokföringen. Samtidigt som jag skriver det här kommer upprepade nyheter från riksdagens handläggning av det just nu glödheta ärendet om nya lagregler på området där åsikterna går på tvärs i partierna. När ni läser denna text är saken förmodligen avgjord. En reflektion från min sida är att nyhetsmedierna i vanlig ordning främst intresserar sig för de politiska turerna och inte vad lagförslaget egentligen handlar om.
Ett annat exempel är så kallade namnmål, det vill säga där en myndig person eller föräldrar till barn ansöker om att få ett önskat för- eller efternamn. I dessa mål är Skatteverket motpart. Domstolspraxis säger att den enskilde ska ha en mycket stor valfrihet att själv välja förnamn. Så har till exempel varit fallet med Tid, Dykaredotter och Åskar och kammarrätten godtog nyligen att ett barn får namnet Barrikad.
Några avslutande ord
När jag går hem efter en arbetsdag i kammarrätten, har den dagen inte varit lik någon annan dag. Kommande dagar kommer inte heller att vara helt desamma. Mängden av olika måltyper och att målen rymmer så många beskrivningar av hur de direkt eller indirekt påverkar enskilda personers dagliga liv eller olika aspekter av samhällslivet gör att vår arbetsvardag ständigt varierar. Så ser en vanlig dag i kammarrätten ut.
