I de allmänna domstolarna handläggs i huvudsak brottmål, tvistemål och domstolsärenden. Förvaltningsdomstolarna handlägger tvister mellan enskilda personer och myndigheter samt tvister mellan företag och myndigheter. Mitt intryck är att många känner till vad de allmänna domstolarna sysslar med, men att det inte är lika många som vet om vilka mål som förekommer i förvaltningsdomstolarna och hur processen där går till. Jag är rådman vid Södertörns tingsrätt som är en allmän domstol, men jag har erfarenhet från båda domstolsslagen. Jag kommer här att berätta vad det är för typ av mål som man arbetar med i förvaltningsdomstolarna och vilka beröringspunkter som finns mellan domstolsslagen.
Likheter och skillnader mellan allmän domstol och förvaltningsdomstol
Ett mål i förvaltningsdomstol inleds vanligtvis hos en myndighet med att en enskild part ansöker om en förmån eller att myndigheten fattar ett betungande beslut för den enskilde. Om beslutet är negativt för den enskilde kan hen överklaga det till förvaltningsrätten. I förvaltningsrätten blir beslutsmyndigheten motpart till den som överklagat beslutet.
Redan här kan man se flera skillnader mot processen i de allmänna domstolarna: I allmän domstol inleds ett mål vanligtvis med att en enskild part eller en åklagare lämnar in en ansökan om stämning. I tvistemål är det oftast två enskilda som tvistar med varandra. I brottmål är åklagaren däremot en offentlig part som åtalar en enskild person.
Till skillnad mot processen i allmän domstol är förfarandet i förvaltningsdomstolarna som huvudregel skriftligt. I de flesta fallen finns det inte någon rätt att få en advokat utsedd av domstolen (offentligt biträde). Det är i stället domaren som har en skyldighet att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Genom frågor och påpekanden ska domaren verka för att otydligheter och ofullständigheter avhjälps. Tanken är att domaren på detta sätt ska ”hjälpa” den part som inte har en advokat vid sin sida att föra sin talan gentemot en myndighet som är väl insatt i regelverket. Det regelverk som styr processen i förvaltningsdomstolarna är helt utformat utifrån att den enskilde ska kunna föra sin talan på egen hand och att domstolen hjälper den enskilde när detta behövs.
Precis som i de allmänna domstolarna avgörs ett mål i förvaltningsdomstolarna vanligtvis av en domare och tre nämndemän. Eftersom handläggningen vanligtvis är skriftlig avgörs ett mål i de fallen genom föredragning. Då samlas juristdomaren, nämndemännen och en notarie, beredningsjurist eller en föredragande i ett sammanträdesrum och går igenom målet muntligen och beslutar om domen. Men det händer även att ett mål avgörs efter muntlig förhandling. I mål som rör civila rättigheter och skyldigheter i förvaltningsdomstolarna är det i princip ett krav att muntlig förhandling ska hållas om den enskilde begär det. Exempel på ett mål som gäller civila rättigheter är mål om sjukpenning eller sjukersättning. Till mål som rör civila skyldigheter räknas betungande mål där en enskild till exempel riskerar att bli av med sitt körkort eller förlora sin yrkeslegitimation. I mål som gäller tvångsomhändertagande av barn eller missbrukare ska det hållas muntlig förhandling även om den enskilde inte begär det.
En förhandling är som huvudregel offentlig och vem som helst får vara med och lyssna. I allmän domstol finns det en del måltyper som rör exempelvis sexualbrott där det är vanligt att domstolarna beslutar om att förhandlingen ska hållas inom stängda dörrar. I förvaltningsdomstolarna är det flera måltyper som det förekommer sekretess i. Det gäller exempelvis i mål som rör tvångsomhändertagande av barn eller missbrukare. Domstolarna tillämpar i dessa fall sekretess och allmänheten har då inte någon möjlighet att närvara vid förhandlingen. En annan viktig skillnad är att de allmänna domstolarna endast får grunda sina domar på vad som kommit upp vid den muntliga förhandlingen medan förhandlingen i förvaltningsdomstolarna endast är ett komplement till den skriftliga utredningen.
Mål som börjar i allmän domstol och fortsätter i förvaltningsdomstol och tvärtom
Det är inte ovanligt att mål i de allmänna domstolarna har beröringspunkter med mål i förvaltningsdomstolarna. En fråga kan handläggas i allmän domstol men ha anknytning till en fråga i förvaltningsdomstol. Här är ett axplock av måltyper som i olika skeden kan förekomma i båda domstolsslagen men där domstolarna prövar olika frågor:
- En person som döms för ett trafikbrott och som får sitt körkort återkallat av Transportstyrelsen kan överklaga återkallelsebeslutet till förvaltningsrätten. Återkallelsebeslutet är inte något straff som personen får för att hen har begått brottet utan ett ingripande som sker för att det kan finnas en risk för trafiksäkerheten att låta personen fortsätta köra bil. Det är alltså trafiksäkerheten som står i fokus i förvaltningsrätten och det görs ingen omprövning av skuld- eller påföljdsfrågan för brottet.
- En läkare, taxiförare eller en lärare är exempel på yrkesutövare som har legitimation och som kan bli av med sin legitimation om de döms för brott. När en yrkesutövare döms för brott ska den myndighet som ska fatta beslut om återkallelse pröva om personen fortfarande är lämplig att utöva sitt yrke eller uppdrag. Ofta tar myndigheten hänsyn till brott som begåtts ett par år tillbaka i tiden. Precis som när det gäller andra återkallelsemål som rör brott görs det ingen omprövning av skuld- eller påföljdsfrågan utan prövningen kretsar förenklat uttryckt kring skyddsaspekter för medborgarna.
- En förvaltningsrätt kan efter överklagande av ett beslut av Migrationsverket bevilja asyl för en utlänning som riskerar förföljelse i sitt hemland. En utlänning kan även av andra skäl få uppehållstillstånd i Sverige genom ett beslut av Migrationsverket. Tingsrätten kan utvisa en utlänning som beviljats asyl eller har uppehållstillstånd om hen begår ett brott. I både utlänningsprocessen och i brottmålsprocessen ska domstolarna pröva om utlänningen riskerar tortyr eller annan omänsklig behandling och bestraffning om hen återsänds till sitt hemland. Anledningen är att ingen får utvisas till ett land där hen riskerar tortyrliknande behandling. Om så anses vara fallet finns det så kallade verkställighetshinder och utlänningen får då stanna i Sverige trots att hen har begått ett brott. Det är alltså samma typ av prövning som domstolarna ska göra i denna fråga.
- En person som är under 18 år kan omhändertas om vårdnadshavarna har gjort sig skyldiga till exempelvis brister i omsorgen eller om hen har begått ett brott eller har ett socialt nedbrytande beteende. Detta görs då med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, som förkortas LVU. Det är förvaltningsrätten som beslutar om omhändertagandet efter ansökan av socialtjänsten. Det händer att unga personer som begår brott redan vårdas med stöd av LVU när åklagaren väcker åtal mot dem. Om den unge döms för brott kan rätten besluta att tvångsvården ska fortsätta om det bedöms vara en lämplig påföljd (straff). I ungdomsmålen har tingsrätten ofta tillgång till ett yttrande från socialtjänsten som redogör för den unges förhållanden och bedömer om fortsatt vård med stöd av LVU är en lämplig påföljd.
- Det förekommer även i en del vårdnadstvister att ett barn är omhändertaget med stöd av LVU och placerat i ett familjehem. Tingsrättens beslut i fråga om vem av föräldrarna som ska ha vårdnaden om barnet har ingen automatisk påverkan på beslutet om omhändertagande enligt LVU. Det är upp till socialtjänsten att bedöma om LVU-vården ska upphöra om exempelvis vårdnadshavarna inte längre anses brista i omsorgen om barnet. Det förekommer även mål där socialtjänsten ansöker i tingsrätten om att vårdnaden om ett barn som är omhändertaget ska överflyttas till familjehemsföräldrarna. Prövningen i vårdnadsmålen och LVU-målen skiljer sig alltså åt: Förvaltningsrätten prövar om barnet behöver vård på grund av vårdnadshavarnas eller sitt eget beteende. Tingsrätten prövar i stället vem som är lämplig att utöva vårdnaden. Men barnets bästa står i fokus vid båda prövningarna.
- En leverantör som förlorat en upphandling kan ansöka om överprövning av upphandlingen i förvaltningsrätten. En leverantör kan även inleda ett mål om skadestånd i tingsrätten om leverantören anser sig ha lidit skada på grund av att en upphandlande organisation har brutit mot upphandlingslagstiftningen. Tingsrätten kan besluta om skadestånd till leverantören om den upphandlande organisationen inte följt upphandlingslagstiftningen och leverantören kan visa att hen lidit skada av detta.
Vad förenar domstolarna i dag?
De allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna handlägger helt olika måltyper men det finns ändå många inslag i processen som liknar varandra. Det gäller framför allt det skriftliga och muntliga inslaget i båda domstolsslagen. I dag ser vi många fler mål än tidigare i de allmänna domstolarna som handläggs skriftligen, något som var otänkbart för bara några år sedan. Tidigare behövde nästan alla brottmål avgöras efter förhandling i tingsrätterna. Det var för några år sedan inte heller lika vanligt som i dag att åklagaren åberopade skriftliga vittnesattester eller att en huvudförhandling togs i den tilltalades utevaro, men nu finns det större utrymme enligt lagen för en sådan hantering. När det gäller förvaltningsrätterna hålls det i stället fler och fler muntliga förhandlingar. Den här utvecklingen har skett under påverkan av Europakonventionens krav på muntlig process i mål som rör civila rättigheter och skyldigheter.
Hur ser framtiden ut?
Jag tror att vi i framtiden kommer få se ännu fler likheter mellan domstolsslagen. Kravet på snabbare processer kommer medföra ett ökat inslag av skriftlighet i brottmåls- och tvistemålsprocessen. I förvaltningsdomstolarna kan man komma att ta större intryck av de allmänna domstolarna genom att i domarna inte redogöra för allt som förekommit i målet utan koncentrera det kring de väsentligaste delarna. Det finns fördelar med att låta sig inspireras av båda domstolsslagen för att öka rättssäkerheten och effektiviteten. Lagstiftaren har successivt tagit steget mot att domstolsslagen närmar sig varandra.
Vill du läsa mer om frågor som hanteras av förvaltningsdomstolarna?
Nedan ser du några exempel på tidigare inlägg.
Lagen om vård av unga, LVU – ett dubbelsidigt mynt | Domarbloggen
Särskild utskrivningsprövning vid rättspsykiatrisk vård – vad innebär det? | Domarbloggen
