Just denna fråga har Brottsförebyggande rådet (Brå) undersökt i en kort rapport som heter ”Enhetligt dömande i tingsrätter – En statistisk analys av andelen fängelsedomar” (kortanalys 3/2017)[1] författad av Jonas Öberg. Brå är en myndighet som verkar för att brottsligheten minskar och tryggheten ökar i samhället. Det gör myndigheten genom att ta fram fakta och sprida kunskap om brottslighet, brottsförebyggande arbete och rättsväsendets reaktioner på brott.
Avsikten med rapporten har varit att undersöka några frågeställningar. En av frågeställningarna – som redovisas här – har varit om kvinnor döms till fängelse i samma utsträckning som män? När en sådan rapport kommer är det naturligt att det väcker intresse vid tingsrätterna. Detta bland annat med hänsyn till att en av de grundläggande principerna i vårt straffsystem är att lika fall ska behandlas lika. Det ska alltså inte spela någon roll vilket kön eller könsidentitet en person har eller var i landet personen döms. Som domare är man självklart intresserad av en statistisk undersökning som behandlar frågan om en persons kön kan leda till att personen döms på olika sätt. I detta blogginlägg ska jag därför i korthet beröra rapportens slutsats, titta närmare på frågan om slutsatsen är pålitlig och avslutningsvis redovisa några synpunkter som domarna vid Södertörns tingsrätt fört fram beträffande rapporten.
Dubbelt så stor risk att dömas till fängelse som man
I undersökningen har Brå tittat på ett stort antal domar och undersökt om kvinnor döms till fängelse i samma utsträckning som män. Rapporten visar att sannolikheten att dömas till fängelse är dubbelt så stor om gärningspersonen är en man, jämfört med om gärningspersonen är en kvinna. Rapporten har också särskilt analyserat brottstyperna grovt rattfylleri och rattfylleri av normalgraden. Rapportens analys och slutsats i denna del visar att sannolikheten att dömas till fängelse är 1,6 gånger så stor om personen som döms är en man, jämfört med om personen är en kvinna. Denna slutsats gäller i huvudsak för brottet grovt rattfylleri för vilket gäller att normalpåföljden ska bestämmas till just fängelse. När det däremot kommer till rattfylleri av normalgraden är normalpåföljden dagsböter och då har rapporten inte kunnat se några skillnader i dömandet vad gäller män och kvinnor.
Kan man lita på slutsatsen?
Den modell som rapporten använt sig av har i detta fall endast tagit hänsyn till ett fåtal faktorer som kan vara relevanta när straffet för ett grovt rattfylleri bestäms. Detta är givetvis en svaghet i rapporten.
När en tingsrätt ska bestämma vilket straff som ska dömas ut tar tingsrätten i olika stadier hänsyn till en rad olika faktorer som direkt kan påverka om straffet ska bestämmas till fängelse och om det blir ett fängelsestraff, hur långt det ska vara. Några av dessa faktorer som tingsrätten beaktar är följande:
- vilken skada eller kränkning som brottet har orsakat
- vad gärningsmannens avsikt med brottet har varit
- om gärningsmannen visat stor hänsynslöshet
- om gärningsmannen utnyttjat en särskild ställning eller missbrukat ett förtroende
- om gärningsmannen återfallit i likadan brottslighet
- den tidigare brottslighetens omfattning och allvar
- finns det särskilda skäl att döma till någon annan påföljd än ett fängelsestraff
- om gärningsmannen på något sätt drabbats negativt av brottet.
Tänk på att den uppräkning som nämnts ovan endast är några faktorer som tingsrätten ska ta hänsyn till när domstolen bestämmer straffet/påföljden för ett brott. Det finns många fler som kan bli aktuella. Anledningen till att detta nämns är för att lättare förstå de utmaningar som finns att i en rapport få fram resultat som tar hänsyn till samtliga faktorer som kan påverka bestämningen av påföljd.
Några domares synpunkter på rapporten
Vid ett tillfälle under december 2017 fick Södertörns tingsrätts domare tillfälle att diskutera rapporten och dess slutsatser i närvaro av Jonas Öberg som har genomfört och skrivit rapporten. Där förde domarna fram några synpunkter som delvis kan vara en förklaring till den skillnad mellan män och kvinnors straff som noterats i rapporten. Den första synpunkten var att undersökningen inte tagit hänsyn till om tingsrätten hämtat in ett yttrande från frivården eller om personen ifråga gått till kallat möte hos frivården eller inte. Tingsrätten brukar hämta in ett yttrande från frivården för att undersöka vilka omständigheter hos personen som kan tala för att man ska bestämma straffet till något annat än ett fängelsestraff. Kan det vara på det sättet att kvinnor i allmänhet är mer mån om att gå till frivården för att visa att de är villiga att ta emot vård och behandling. Om det är på det sättet ökar ju personens chanser att få en annan påföljd än ett fängelsestraff. En annan synpunkt var om det kan vara på det sättet att män kan ha en tendens att ha ett större alkoholintag med följd att de får en högre alkoholhalt i blodet. Enligt avgöranden från Högsta domstolen är det väldigt svårt att låta bli att döma till annat än just ett fängelsestraff om personens alkoholhalt ligger på 1,5 promille och uppåt. Ytterligare en synpunkt som kom fram är att det kan vara så att män i större utsträckning har dömts tidigare för likartad brottslighet, vilket är en faktor som direkt talar för att straffet ska bestämmas till fängelse.
Även Jonas Öberg tyckte att dessa synpunkter är väldigt bra och helt relevanta att lyfta fram. Han poängterade också att en tanke med denna rapport har varit att användas vid diskussioner om enhetligt dömande och att han gärna i framtiden ser fördjupade analyser där man tar hänsyn till många flera relevanta faktorer, just för att få fram en slutsats som blir statistiskt mer pålitlig. Sådana fördjupande studier är också något som jag som domare och många andra domare med mig välkomnar. Just för att vi hela tiden ska kunna bli bättre på det vi gör.
Har du synpunkter på detta blogginlägg eller vill du att vi ska skriva om något annat ämne får du gärna e-posta mig.
