Både i brottmål och tvistemål kan det hända att domarna inte kommer överens om hur de ska döma i målet (det brukar kallas för skiljaktiga meningar). Det kan handla om utgången i målet i sin helhet – till exempel om den tilltalade är skyldig eller inte – eller bara när det gäller en viss fråga, som till exempel storleken på skadeståndet.
Om domarna inte kan komma överens om domen ska de i stället rösta om vad domen ska bli. Det är olika regler som gäller för omröstning i brottmål och tvistemål.
Den stora skillnaden kan beskrivas mycket förenklat som följande. Juristdomaren (rättens ordförande) har utslagsröst om det blir lika i ett tvistemål. Det innebär att den mening juristdomaren röstar för ska gälla om det blir lika i en omröstning. I brottmål är det däremot annorlunda. Om det blir lika mellan domarna i en omröstning i fråga om den tilltalade ska dömas eller inte, ska den tilltalade frikännas. Juristdomaren har alltså ingen utslagsröst. Skälet till det är att i brottmål gäller principen hellre fria än fälla och att rätten därför ska välja det lindrigaste alternativet för den tilltalade.
För fullständig redogörelse av omröstningsreglerna i tvistemål och brottmål, se 16 kap. och 29 kap. rättegångsbalken.
Du kan också läsa mer om hur en överläggning går till i detta blogginlägg: Vad händer när huvudförhandlingen är avslutad? | Domarbloggen
