Inledning
Den här bloggen handlar enbart om överläggning till dom i mål där huvudförhandling har hållits. Bloggen behandlar alltså inte mål där dom beslutas på handlingarna.
Det finns två sätt att tala om vad domen blev, antingen avkunnas den muntligt av rätten eller också meddelas den genom att den i skriftlig form hålls tillgänglig på rättens kansli vid visst angivet datum och klockslag. Ett mycket vanligt klockslag är klockan 11 på förmiddagen.
Hur snabbt ska domen meddelas?
Sedan rätten avslutat huvudförhandlingen i målet ska rätten överlägga till dom. Överläggningen måste påbörjas samma dag som huvudförhandlingen har avslutats eller senast nästa helgfria dag. Som huvudregel ska också domen beslutas och även avkunnas inom samma tid, det vill säga domen ska vara klar senast första helgfria dag efter huvudförhandlingens slut. Sedan har domstolen en vecka på sig att expediera domen skriftligt till parterna (se rättegångsbalken (RB) 17 kap. 9 § och 30 kap. 7 §).
Den korta tidsfristen, samma dag eller första helgfria dag, går inte att hålla i större och komplicerade mål. Lagen ger därför domstolen en möjlighet att besluta om anstånd med domens avkunnande/meddelande. I tvistemål får tiden inte överstiga två veckor om det inte finns synnerliga skäl för att överskrida den tiden. I brottmål, där den tilltalade är häktad, är tiden kortare – högst en vecka om det inte finns synnerliga skäl.
I brottmål där den tilltalade inte är häktad är det, liksom i tvistemål, två veckor som gäller när det inte finns synnerliga skäl.
Synnerliga skäl är det allra starkaste skäl som lagen känner till. Det krävs därför mycket starka skäl för att inte avkunna/meddela en dom inom tvåveckorsfristen. I dagens samhälle, där allt blivit mer komplicerat, har även målen i domstolen blivit mer omfattande och mer komplexa. Det har fått till följd att det inte är ovanligt att domstolen meddelar sina domar mer än två veckor efter det att huvudförhandlingen har avslutats och att domstolen alltså har funnit att det finns synnerliga skäl för att överskrida tvåveckorsfristen.
Överläggningen
När en förhandling i ett mål är avslutad samlas rättens ledamöter för att överlägga. Det är under överläggningen som juristdomaren och nämndemännen tillsammans bestämmer domen. Överläggningen är som utgångspunkt bakom stängda dörrar, om rätten inte anser att det kan ske offentligt. Om överläggningen hålls inom stängda dörrar finns det möjlighet att låta en tjänsteman som har handlagt målet vara med vid sidan av rättens ledamöter. När det finns särskilda skäl får rätten också tillåta någon annan att vara med vid en överläggning (se RB 5 kap. 5 §).
Att överläggningen som huvudregel hålls inom stängda dörrar innebär att det som sägs inom stängda dörrar förblir hemligt. Själva diskussionen som förs bakom de stängda dörrarna får rättens ledamöter inte föra vidare. Det är endast slutsatsen av överläggningen, det vill säga själva domen som blir offentlig. Juristdomaren och nämndemän har därför i den ed de avlagt innan de får tjänstgöra som domare lovat att inte berätta något om själva överläggningen (Jag skall varken förr, än domen avsäges, eller sedan uppenbara dem, som till rätta gå, eller andra de rådslag rätten inom stängda dörrar håller, se RB 4 kap 11 §).
Överläggning i brottmål
Alla mål i tingsrätten där själva sakfrågan prövas ska avslutas genom att tingsrätten meddelar en dom. I brottmål där det kan dömas till fängelse, det vill säga det ingår fängelse i straffskalan, ska tre nämndemän delta i dömandet. Varje nämndeman har en röst och domaren har också en röst, alltså sammanlagt fyra röster i rätten. Protokollföraren däremot har ingen röst. Innan rätten beslutar om domen, ska överläggning hållas. När nämndemän ingår i rätten, ska ordföranden redogöra för saken och vad lagen säger (se RB 30 kap. 7 § 1 st.).
Vid huvudförhandlingar i tingsrätt är det oftast en tingsnotarie som är protokollförare, alltså en jurist som just avslutat sin utbildning. Det är ofta notarien som får redogöra för saken och vad lagen säger. Det hänger samman med att notarien har en utbildningsplats, det vill säga utöver arbete är det meningen att notarien ska få utbildning. I den mån det behövs kompletterar rättens ordförande notariens framställning och kan låta notarien ge ett förslag till beslut.
En votering inleds alltid med att man prövar skuldfrågan, det vill säga har åklagaren lyckats bevisa sitt gärningspåstående? Detta är oftast den svåraste delen av voteringen (angående bevisning i brottmål, se blogginlägget Bevisvärderingen i brottmål, några reflexioner | Domarbloggen). Utgångspunkten vid denna prövning är alltid åklagarens gärningspåstående. Om åklagaren misslyckats och alla (ordföranden + nämndemännen) är överens om det slutar voteringen här.
Har åklagaren däremot lyckats och alla i rätten är överens prövar man vilken påföljd (straff) den tilltalade ska få (se vidare blogginlägget Hur bestäms straffet? | Domarbloggen). Sedan påföljden har bestämts prövar man övriga frågor i målet, såsom skadestånd, beslag- och förverkandefrågor, utvisning, Brottsofferfond, ersättningsfrågor till målsägarbiträden, försvarare med mera.
När notarien slutfört sin votering är det ordförandens tur att votera. I den mån hen delar notariens bedömningar behöver ordföranden inte säga mer än det. Det är sedan nämndemännen som i tur och ordning får säga sim mening. Oftast är alla överens och då blir det aldrig tal om någon omröstning.
Omröstning
Det händer dock emellanåt att alla i rätten inte är överens, det förekommer skiljaktiga meningar. Om så är fallet ska omröstning ske. I tingsrätten ska rättens ordförande först säga sin mening och efter ordföranden är det nämndemännen som ska säga vad de tycker. Var och en måste ange vad de har för skäl för sin mening (se RB 29 kap. 1 §).
Om en mening vid omröstningen får tre av fyra röster ska den meningen bli tingsrättens dom. Om däremot någon mening har fått hälften av rösterna och denna är den lindrigaste eller minst ingripande för den tilltalade, ska den meningen gälla. Det innebär att om två röster vill fria den tilltalade och två vill döma så kommer tingsrättens dom bli en frikännande dom och det även om rättens ordförande är bland dem som vill fälla.
Det förekommer även att det framförs fler meningar än två och där ingen mening fått hälften av rösterna. I sådant fall ska de röster som är minst förmånliga för den tilltalade läggas samman med de röster som är näst minst förmånliga för den tilltalade. Sammanläggningen fortsätter tills en mening har blivit gällande.
Det beskrivna förfarandet är en förenkling av omröstningsreglerna som hör till de besvärligaste reglerna i rättegångsbalken.
När en mening blivit gällande blir den mening tingsrättens dom. Domen ska därefter avkunnas eller meddelas. Avkunnande av dom ska ske offentligt.
Överläggning i tvistemål
I indispositiva tvistemål, huvudsakligen familjemål, deltar också nämndemän i dömandet. Överläggningen går därför till i princip på samma sätt som i brottmål. Enda skillnaden är egentligen att i tvistemål har rättens ordförande utslagsröst, det vill säga om omröstningen leder till att det blir två mot två så kommer den mening som omfattas av rättens ordförande att bli gällande.
I dispositiva tvistemål, huvudsakligen mål som angår pengar, består rätten emellanåt av tre juristdomare.
Överläggningen går till på i huvudsak samma sätt som i brottmål, det vill säga att notarien inleder sin votering. Oftast inleds den med en redogörelse för rättsläget, vad säger lagen? Därefter kommer en bedömning av vad som är bevisat i målet, exempelvis har käranden lyckat bevisa sitt krav mot svaranden? Efter notarien är det referentens tur att votera. Referenten är den som har berett målet och sett till att det är klart för huvudförhandling. Efter referenten är det nästa domares tur och sist ordförandens tur. Om alla är överens blir det tingsrättens dom.
Omröstning
Om det vid en överläggning till dom eller beslut framförs skiljaktiga meningar ska omröstning ske. Vid omröstningen ska den yngste i rätten yttra sig först. Därefter ska ledamöterna yttra sig allt eftersom ”de har säte i rätten”. Ordföranden ska säga sin mening sist. Om någon av ledamöterna (referenten) har berett målet ska dock hen alltid säga sin mening först. Var och en ska ange skälen för sin mening. Om det är fråga om flera omständigheter, som var för sig är av omedelbar betydelse för utgången, ska det rösta särskilt om varje omständighet. Vid omröstning ska den mening gälla, som omfattats av mer än hälften av rättens ledamöter. Om någon mening har fått hälften av rösterna och ordförandens röst är bland dem, ska dock den meningen gälla.
Även beskrivningen av omröstningsreglerna i dispositiva tvistemål är en förenkling av regelsystemet.
