God man, förvaltare och framtidsfullmakt – när, hur och varför?

förvaltareframtidsfullmaktgod man

Många drabbas förr eller senare i livet av sjukdom eller andra problem som gör det svårt ta hand om sig själv och sin ekonomi. Det kan bero på ålder eller vara en följd av en olycka eller av en medfödd funktionsnedsättning. Domstolen kan då utse en god man eller en förvaltare som kan ta tillvara personens rättigheter och bevaka dennes ekonomiska och personliga intressen. Det kan till exempel handla om att betala räkningar, ansöka om hemtjänst och bidrag samt se till att personen får ett bra boende. Tanken är att alla ska få lika rätt, oavsett förmåga.
Sedan den 1 juli 2017 finns det också en möjlighet att i förväg utse en person som kan sköta ens angelägenheter när man inte längre kan göra det själv, genom en så kallad framtidsfullmakt. Det här inlägget förklarar i korthet skillnaderna mellan god man, förvaltare och framtidsfullmakt samt när och hur domstolen utser en god man eller förvaltare.

Vad innebär det att ha en god man eller förvaltare?

Ett godmanskap eller ett förvaltarskap kan omfatta att bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person eller endast någon eller några av dessa delar. Det ska aldrig vara mer omfattande än vad som är nödvändigt. Att bevaka rätt innebär att den gode mannen eller förvaltaren till exempel kan företräda personen vid en fastighetsförsäljning eller ansöka om bidrag och sociala insatser. Förvalta egendom innebär att sköta personens ekonomi genom att till exempel. betala räkningar. Att sörja för person innebär att se till att personen får den vård och omsorg den behöver. De olika delarna går ofta in i varandra.
Ett godmanskap bygger på ett samarbete mellan den som har god man och den gode mannen. Den som har god man har kvar sin rättshandlingsförmåga, vilket betyder att hen kan ingå avtal och bestämma om vilka åtgärder den gode mannen ska vidta. Ett godmanskap är frivilligt. Ett förvaltarskap däremot kan beslutas utan personens godkännande och ska bara beslutas om det inte är tillräckligt med ett godmanskap. Det kan till exempel vara fallet om personen drar på sig stora skulder eller om personen blir lurad eller utnyttjad ekonomiskt av någon. Den som får en förvaltare har inte kvar sin rättshandlingsförmåga, vilket betyder att personen inte längre kan ingå bindande avtal och att förvaltaren ensam kan besluta om vilka åtgärder som ska vidtas i de flesta frågor.

När och hur utser domstolen en god man eller förvaltare?

Den som själv vill ha en god man eller förvaltare kan ansöka till tingsrätten. Även en anhörig eller överförmyndarnämnden kan ansöka. En blankett för ansökan och information om vad ansökan ska innehålla finns bland annat på Stockholms stads hemsida (Att ansöka om god man eller förvaltare – Stockholms stad). När tingsrätten får in ansökan registreras den som ett domstolsärende. Domstolens handläggning styrs sedan av lag om domstolsärenden (Lag (1996:242) om domstolsärenden | Sveriges riksdag (riksdagen.se)) och föräldrabalkens bestämmelser (Föräldrabalk (1949:381) | Sveriges riksdag (riksdagen.se)). Det innebär bland annat att domstolen har en skyldighet att se till att ärendet blir tillräckligt utrett innan det avgörs. Om någon information eller handling saknas hör domstolen av sig till den som har ansökt eller överförmyndarnämnden. Om den som ansökt inte själv har ett förslag på vem som ska utses till god man eller förvaltare begär tingsrätten in ett förslag på en lämplig person från överförmyndarnämnden. En god man eller förvaltare ska vara en person som är rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig.
För att tingsrätten ska bestämma om god man krävs det att den person som ansökan gäller samtycker eller är för sjuk för att förstå vad saken gäller. I ärenden om förvaltarskap ska tingsrätten alltid ta in läkarintyg eller annan likvärdig utredning för att kunna bedöma om det är nödvändigt med ett förvaltarskap. I godmanskapsärenden där alla är överens fattar tingsrätten oftast beslut utan att träffa parterna efter att ha fått in all nödvändig utredning. I förvaltarskapsärenden och i vissa godmanskapsärenden kallar domstolen till ett sammanträde för att prata med personen som ansökan gäller. Undantag görs om personen inte förstår vad det gäller eller kan ta skada av att komma till domstolen. Därefter fattar tingsrätten beslut om att utse en förvaltare eller en god man och vem som ska utses. Ett sådant beslut kan sedan överklagas till hovrätten.

Fullmakt, anhörigbehörighet och framtidsfullmakt som alternativ

För att domstolen ska utse en god man eller förvaltare krävs att personen inte kan få hjälp på annat sätt. Om personen till exempel kan lämna en fullmakt till någon den har förtroende för eller få tillräcklig hjälp genom kommunens stödinsatser ska oftast inte en god man utses. Det beror på att det alltid ska väljas den minst ingripande åtgärden för den enskilda. Den 1 juli 2017 infördes det regler om anhörigbehörighet, som ger möjlighet för anhöriga att utföra vardagliga rättshandlingar för en persons räkning även utan fullmakt när denne inte längre kan ta hand om sina ekonomiska angelägenheter. Det gäller vardagliga rättshandlingar som till exempel att betala räkningar.
Sedan den 1 juli 2017 är det också möjligt att utse någon att sköta ens personliga och ekonomiska angelägenheter även senare i livet när man inte längre, på grund av sjukdom eller liknande, har möjlighet att utfärda en vanlig fullmakt. Att skriva en sådan framtidsfullmakt blir ett alternativ till att i framtiden ha en god man eller förvaltare. Framtidsfullmakten blir giltig när personen den gäller inte längre kan fatta beslut själv. Det är fullmaktsinnehavaren som avgör när detta inträffar men det kan också prövas av domstol. På det sättet kan den enskilde själv kontrollera vem som i framtiden får ta beslut i viktiga frågor rörande dennes personliga och ekonomiska angelägenheter.