En ovanlig invändning i sexualbrottsmål är att den tilltalade har agerat i sömnen och därför vill bli frikänd. Invändningen brukar kallas sexsomni och i praxis finns det både friande och fällande domar. I det här blogginlägget beskriver vi utifrån några rättsfall hur domstolarna hanterar sexsomni.
Det finns människor som lider av olika typer av sömnstörningar. Ett exempel är insomni, det vill säga att en person inte kan sova. Parasomnier är en annan typ av sömnstörningar som innebär att en person utför vissa aktiva handlingar i sovande tillstånd. Till denna kategori hör fenomenet sömngång, det vill säga att man går i sömnen. På medicinskt språk kallas det somnambulism.
Sexsomni är en variant av sömngång och innebär att en person utför sexuella handlingar i sömnen utan att komma ihåg det efteråt. Sexsomni omfattar både att ha sex med sig själv och att ha sex med en annan person i sömnen. Inom vetenskapen är man enig om att sexsomni existerar och att en person kan utföra sexuella handlingar i sömnen. Forskningsområdet är dock relativt nytt och begränsat.[1]
Invändningar om sexsomni förekommer i rättegångar
Högsta domstolen har ännu inte prövat ett fall där en invändning om sexsomni har förts fram. Högsta domstolen har däremot i ett uppmärksammat mål beslutat att bevilja en man resning efter att mannen hade dömts för våldtäkt i hovrätten och tingsrätten.[2] Mannen hade efter hovrättens dom genomgått en sömnutredning och diagnostiserats med en sömnstörning. Högsta domstolen beslutade därför att målet skulle prövas på nytt med hänsyn till den nya bevisningen. Vid den nya prövningen frikändes mannen från åtalet för våldtäkt både i tingsrätten och hovrätten. [3]
Det är alltså framför allt tingsrätter och hovrätter som har prövat invändningen om sexsomni. Det förekommer både friande och fällande domar. Vi går inte igenom alla avgöranden i det här blogginlägget utan fokuserar i stället på några fall där domstolarna har hanterat en invändning om sexsomni.
Invändningen förs fram på olika sätt i rättslig mening
Ofta menar den som är tilltalad men vill bli frikänd på grund av sexsomni att hen inte har haft avsikt att göra sig skyldig till brott. Hen har helt enkelt inte varit medveten om vad som har hänt eftersom det har skett i sömnen. I brottmål är det som bekant åklagarens uppgift att bevisa att den tilltalade har begått gärningen med uppsåt. I detta ligger också att det är åklagaren som måste motbevisa den tilltalades invändning om sexsomni, det vill säga att den tilltalade agerade i sömnen. Det är vanligt att åklagaren i sådana fall lägger fram så kallad sakkunnigbevisning. Vad sakkunnigbevisning innebär kommer vi att beskriva längre fram i inlägget.
I andra fall har invändningen om sexsomni hanterats som en invändning om brist på gärningskontroll.[4] En handling som en person begår i sömnen, där medvetandet är helt frånkopplat, gör att handlingen inte kan anses uppfylla kravet på gärningskontroll. Man kan uttrycka det som så att en person i en sådan situation saknar kontroll över vad hen gör och att denna brist på kontroll gör att handlingen inte kan anses vara straffbar.
Frågan om vilket beviskrav som gäller när åklagaren ska motbevisa en invändning om sexsomni är inte klarlagt. Riksåklagaren har tolkat Högsta domstolens avgörande i NJA 2012 s. 45 på så sätt att den bevislättnadsregel som gäller vid nödvärnsinvändningar även ska tillämpas vid invändningar om bristande uppsåt på grund av sömn.[5] Detta betyder att åklagaren ska lägga fram så mycket bevisning att invändningen om sexsomni framstår som obefogad. Det finns exempel i praxis som pekar på att domstolarna anser att det här beviskravet räcker för att motbevisa en invändning om sexsomni.[6]
Vanligt med sakkunnigbevisning i mål om sexsomni
I de mål där den tilltalade gör en invändning om sexsomni brukar åklagaren ta in sakkunnigbevisning för att motbevisa den tilltalades uppgifter.[7] Åklagaren ber då en expert med specialkunskap om sömn och sömnstörningar att skriva ett yttrande. Experten kallas också till huvudförhandlingen för att berätta inför domstolen om sin bedömning om den tilltalade kan ha agerat i sömnen. Bland annat är följande omständigheter av betydelse för bedömningen:
- sättet att utföra handlingen eller handlingarna,
- om den tilltalade varit medveten om vad som hänt,
- om det har skett kommunikation vid händelsen,
- om den tilltalade har varit förvirrad vid sitt uppvaknande,
- om det finns uppgifter om tidigare observerat sömngångarbeteende och
- förekomsten av eventuella utlösande faktorer som till exempel sömnbrist, bruk av läkemedel, alkohol och/eller droger.
Vill du läsa mer?
Åklagarmyndigheten har i en rapport från februari 2016 genomfört en kartläggning av kunskapsläget angående somnambulism, vilken forskning som pågår i ämnet samt hur sakkunskap lämpligen kunde inhämtas när sådana frågor aktualiseras under en förundersökning. Du kan läsa rapporten här.
Relaterade inlägg
Sömnkörning – Vad är det och vad säger domstolarna? | Domarbloggen
Den nya sexualbrottslagstiftningen | Domarbloggen
Kan en gammal dom ändras? | Domarbloggen
[1] Se Åklagarmyndighetens rapport ÅM-A 2015/1229.
[2] Högsta domstolens beslut den 27 september 2019 i mål nr Ö 5485-19.
[3] Göteborgs tingsrätts dom den 29 oktober 2020 i mål nr B 5948-20 och Hovrätten för Västra Sveriges dom den 6 maj 2021 i mål nr B 5889-20.
[4] Se till exempel Svea hovrätts dom den 27 september 2022 i mål nr B 8290-20.
[5] Se ÅM 2014/6762
[6] Se till exempel Hovrätten för övre Norrlands dom den 26 februari 2021 i mål nr B 1157-20.
[7] Se till exempel RH 2014:32.
