Vapenbrott kan avse en stor mängd olika vapen eller vapenliknande föremål och straffet varierar från böter till fängelse i sex år. År 2018 skärptes straffskalorna med syfte att höja straffnivån generellt för de grövre formerna av vapenbrott. I detta blogginlägg ska jag bena ut vilka vapen som egentligen omfattas av vapenlagen och hur de olika gradindelningarna av brottet numera ser ut.
Vilka vapen omfattas av vapenlagen och vad innebär det?
I vapenlagen regleras skjutvapen och vapen som ska jämställas med skjutvapen. Skjutvapen är vapen med vilka kulor, harpuner eller andra projektiler kan skjutas ut med hjälp av krutladdningar, kolsyreladdningar, komprimerad luft eller andra liknande utskjutningsmedel. Exempelvis automatkarbiner, pistoler, gevär, kulsprutor och så kallade soft airguns. Uppräkningen av vilka projektiler som ska kunna skjutas ut är bara exempel. Man kan också tänka sig att ett skjutvapen kan skjuta ut exempelvis bultar, spikar och pilar. Vapen som ska jämställas med skjutvapen är exempelvis eldkastare, armborst, start- och signalvapen som laddas med patroner, tårgasanordningar som pepparspray och olika typer av elchockvapen som så kallade tasers och stunguns.
Den uppmärksamme kan konstatera att det är stor variation på de föremål som omfattas av vapenlagen, men det finns också en rad föremål som faller utanför lagen. Det gäller vissa typer av salutkanoner, vissa skjutvapen som tillverkats före år 1890, bultpistoler avsedda för byggnadsarbete, arbetsverktyg avsedda för slakt eller industriellt bruk och skjutanordningar som är avsedda för livräddning.
Det krävs som utgångspunkt ett tillstånd för att ha ett vapen som omfattas av vapenlagen. För den som fyllt 18 år krävs dock inte tillstånd för att ha vapen som har en begränsad effekt i förhållande till andra jämförliga skjutvapen om vapnet är ett kolsyre-, luft-, eller fjädervapen avsett för målskjutning, exempelvis så kallade soft airguns, paintballvapen och harpunvapen. Tillstånd hanteras av polismyndigheten som gör en lämplighetsbedömning. Ett meddelat tillstånd kan återkallas bl.a. om tillståndshavaren visat sig vara olämplig att inneha skjutvapen till exempel för att hen har begått brott.
Vad händer om man innehar ett skjutvapen utan att ha tillstånd?
Vapenbrott och ringa vapenbrott
Den som avsiktligen (uppsåtligen) har ett skjutvapen utan tillstånd, eller överlåter eller lånar ut vapnet till någon som inte har tillstånd döms för vapenbrott. För brott av normalgraden kan man dömas till fängelse i högst tre år. Om brottet inte är avsiktligt utan har begåtts av oaktsamhet eller är ringa döms gärningspersonen till böter eller fängelse i högst sex månader. Ringa brott är bagatellartade överträdelser. Det kan exempelvis vara att någon har ett äldre vapen som det inte finns passande ammunition för här i landet, eller ett vapen som är obrukbart eller har något fel som är svårt att laga. Om gärningspersonen har enstaka sådana vapen som ska jämställas med skjutvapen, exempelvis kolsyre-, luft- och fjädervapen, start-, och signalvapen samt elchock- och tårgasanordningar så finns det ett betydligt större utrymme att bedöma innehavet som ringa brott.
Grovt vapenbrott
Straffskalan för grovt vapenbrott är fängelse i lägst två år och högst fem år. Vid bedömningen om brottet är grovt har det betydelse om personen har haft vapnet på allmän plats eller annan plats där människor brukar samlas, om vapnet är av särskilt farlig beskaffenhet, om innehavet har avsett flera vapen eller om gärningen annars varit av särskilt farlig art. Att vapnet är av särskilt farlig beskaffenhet har främst med vapnets eldkraft att göra. Vapen av militär karaktär, som automatgevär, kulsprutor, pansarskott och grovkalibriga gevär avsedda för militärt prickskytte är oftast särskilt farliga. Även halvautomatiska vapen kan vara särskilt farliga om de är avsedda för särskilt kraftfulla patroner. Om vapnet är manipulerat på något sätt, exempelvis ett avsågat hagelgevär, kan även det göra att det anses vara särskilt farligt.
Att gärningen är av särskilt farlig art kan exempelvis vara att gärningspersonen förvarar ett skarpladdat vapen öppet i bostaden trots att flera personer vistas där eller att vapnet finns i en kriminell miljö. Är gärningspersonen alkohol- eller narkotikapåverkad kan även det få betydelse eftersom hen då har sämre omdömesförmåga.
Synnerligen grovt vapenbrott
Den allvarligaste formen av vapenbrott är synnerligen grovt vapenbrott. Straffskalan är fängelse i lägst fyra år och högst sex år. Vid bedömningen har det betydelse om gärningen har avsett ett stort antal vapen. Lagstiftaren har inte sagt hur många vapen som krävs och bedömningen påverkas naturligtvis av vilken typ av vapen det rör sig om. Ju farligare vapen, desto färre krävs för att vapenbrottet ska anses vara synnerligen grovt. I praxis har innehav och överlåtelse av 174 deaktiverade vapen, bland annat åtta automatkarbiner och 47 kulsprutepistoler, bedömts som synnerligen grovt vapenbrott. Innehav av fem helautomatiska automatkarbiner och ammunition har däremot av Högsta domstolen inte bedömts som synnerligen grovt brott, utan grovt brott. Det är inte bara antal och typ av vapen som styr om ett vapenbrott ska anses vara synnerligen grovt, det ska även här göras en helhetsbedömning av alla relevanta omständigheter.
Häktning
Eftersom grovt och synnerligen grovt vapenbrott tillhör de allra allvarligaste brotten (där straffet är minst två års fängelse) ska den som misstänks för sådant brott i normalfallet häktas under utredningstiden (så kallad obligatorisk häktning), om det inte är uppenbart att skäl till häktning saknas.
