2019-10-08
på Södertörns Tingsrätt
Ämnen: ,
Helena Jäderblom: Erfarenheter från Europadomstolen och dess förhållande till de nationella domstolarna

”Den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, eller Europadomstolen, inrättades år 1959 och har sitt säte i Strasbourg. Domstolen har kompetens att pröva klagomål från såväl enskilda personer som medlemsstater i syfte att bedöma om det har skett en kränkning av någon av de medborgerliga eller politiska rättigheter som skyddas av den Europeiska konventionen för de mänskliga rättigheterna.

Europadomstolens domar är rättsligt bindande för den berörda staten och bidrar till att staterna ändrar sin lagstiftning och sina administrativa rutiner inom ett stort antal områden. Domstolen överser med andra ord att de mänskliga rättigheterna upprätthålls för de 800 miljoner européer som bor i de 47 medlemsstater som har ratificerat konventionen.” [1]

I slutet av september kom Helena Jäderblom på besök till Södertörns tingsrätt. Helena Jäderblom, som sedan 2018 är ordförande i Högsta Förvaltningsdomstolen, berättade om sina erfarenheter och reflektioner från tiden som Sveriges domare i Europadomstolen mellan 2012 och 2018. Vi tyckte att det var så intressant att vi gärna vill berätta om föredraget i form av ett blogginlägg.

Fotografi av Helena Jäderholm i korridorEffektivisering av Europadomstolen

Europadomstolen består av 47 domare, en från varje medlemsstat i Europarådet. Alla europeiska länder är representerade, inklusive Ryssland och Turkiet, med undantag för Belarus. Dessutom arbetar ca 600 personer på domstolen. De 47 domarna ska med hjälp av den övriga personalen hantera en målinströmning på ca 50 000 klagomål årligen.

Europadomstolen har idag en balans på ca 60 000 mål som väntar på beslut eller dom, för mindre än tio år sedan var den siffran ca 160 000. En del i effektiviseringen av domstolen, som skedde efter att tilläggsprotokoll nr 14 trädde i kraft 2010, har varit att förändra sammansättningen av domare för att meddela beslut och dom genom att ge mindre grupper av domare större självständighet att fatta beslut. Sammansättningen fungerar i korthet enligt följande.

  • Uppenbart ogrundade ansökningar prövas av en ensam domare, vilket innebär att målet skrivs av eller avslås utan att prövas i sak.
  • Om praxis på det aktuella området är väletablerad kan klagomål tas upp och avgöras av en kommitté som består av tre domare.
  • Mål som innehåller nya rättsfrågor tas upp i kammare som består av sju domare.
  • De mest komplicerade målen avgörs i storkammare bestående av 17 domare. Detta sker om en begäran av någon av parterna, efter att kammaren har gett dom i målet, om hänskjutande till storkammaren beviljas eller om målet överlåts direkt av kammaren innan den har prövat målet. Domar från Storkammaren kommer en eller som mest två gånger i månaden och de är principiellt viktiga för tillämpningen av Europakonventionen.

Europadomstolen ägnar sig inte i första hand åt svenska problem

Fem medlemsstater står för 70 procent av de ca 60 000 klagomålen. Av det totala antalet mål utgör klagomål mot

  • Ryssland ca en fjärdedel,
  • Turkiet, Ukraina och Rumänien ca 13 och 14 procent vardera samt
  • Italien ca fem procent.

Breddar man perspektivet ytterligare står tio av medlemsstaterna för ca 85 procent av samtliga mål i Europadomstolen. Övriga 37 länder delar således på drygt 9 000 mål, och av dessa är ungefär 100 mål mot Sverige.

De vanligaste klagomålen mot Sverige

Idag berör de vanligaste klagomålen mot Sverige frågor om asyl och anhöriginvandring. Europakonventionen innehåller ingen uttrycklig rättighet beträffande asylrätten. Genom Europadomstolens praxis har dock asylrätten utvecklats utifrån rätten till liv enligt artikel 2 och förbudet mot tortyr enligt artikel 3. Eftersom ett utvisningsbeslut inte kan utgöra en kränkning i sig har domstolen ansett att sådana beslut kan utgöra villkorade kränkningar, vilket innebär att en kränkning föreligger om beslutet verkställs.

De flesta klagomålen mot Sverige avseende asylrätt och närliggande frågor avgörs av ensamdomare, vilket innebär att målet skrivs av eller avslås utan att prövas i sak. Detta förfarande går relativt snabbt.

Traditionellt har andra typer av klagomål mot Sverige varit vanligast:

  • rätten till skydd för privat- och familjeliv enligt artikel 8 i frågor om tvångsomhändertaganden enligt lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och barns rätt till umgänge med vårdnadshavare samt
  • rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6 i frågor om långsam handläggning (ett problem som i varierande utsträckning delas av många medlemsstater).

I Ryssland är brottmålen den mest problematiska måltypen

Av de för närvarande ca 15 000 klagomålen som finns mot Ryssland är rättskedjan det centrala problemområdet.

Ett vanligt klagomål berör förbudet mot tortyr enligt artikel 3 kopplat till förhållandena i landets fängelser, eller de så kallade straffkolonierna. Dels är förhållandena dåliga pga. att det är trångt och smutsigt vilket leder till att allvarliga sjukdomar sprids främst i form av hepatit men även TBC och HIV. Dels är det hierarkiska systemet i fängelserna väldigt illa. Utifrån rätten till familjeliv enligt artikel 8 är det vidare problematiskt att dömda kan hamna i straffkolonier väldigt långt bort från sina familjer, på platser dit det kan ta flera dagar att ta sig till.

Andra vanliga klagomål mot Ryssland handlar om ogrundade frihetsberövanden enligt artikel 5 och olika typer av brister kopplat till rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6. Det kan vara hinder att skaffa fram bevisning inför rättegång eller förhinder att anlita biträden i förhörssituationer. Ett speciellt problem i ryska storstäder är att intagna kan bli runtbussade i timtal i trånga häktesbilar under väldigt dåliga förhållanden utan att kunna äta eller dricka innan de anländer till sin rättegång. I rättssalen används burar där de tilltalade sitter tillsammans, långt ifrån sina respektive försvarare.

Det finns flera exempel på klagomål som grundar sig på behandling av ryska oppositionspolitiker, så som Boris Nemtsov och Sergej Magnitskij, och andra regimkritiker i Ryssland. Helena Jäderblom, som under flera år arbeta med ryska mål i Europadomstolen, berättade bl.a. om den dom som tilldömde aktivistgruppen Pussy Riot skadestånd för kränkning av yttrandefriheten enligt artikel 10 samt mål om hanteringen av kända oppositionspolitiker.

Andra utmaningar

Uttömmande av nationella rättsmedel är en viktig princip och det innebär att enskilda personer måste ha fört sin sak till vägs ände i nationella domstolar innan man klagar till Europadomstolen. I Turkiet har situationen efter statskuppsförsöket lett till att många personer som fängslades klagade till Europadomstolen. Många mål togs inte upp av Europadomstolen med hänvisning till att de inte hade prövats av den nationella rättsordningen innan det klagades till Europadomstolen.

Enligt artikel 6 ska stater verkställa domar från de nationella domstolarna. I Ukraina har detta varit ett problem då myndigheterna inte betalat ut skadestånd med hänvisning till att det saknas pengar i budgeten. Cirka 10 000 klagomål mot Ukraina handlade om just detta. I Storkammaren fattade man då beslut att i ett bräde skriva av samtliga dessa mål då man ansåg att klagomålen inte var av juridisk karaktär utan rent politisk och man ansåg att det var ett problem som skulle skötas av Ministerkommittén.

Relationer till nationella domstolar

Helena Jäderbloms uppfattning var att den svenska rättsskipningen är uppmärksam på att ta till sig domar från Europadomstolen i mål mot Sverige. Däremot kunde den svenska uppmärksamheten bli större beträffande mål mot andra länder än Sverige där nya viktiga principer för tillämpningen av Europakonventionen utvecklas. Ur ett svenskt vidkommande kunde t.ex. domar mot våra nordiska grannländer vara av intresse.

Domarna från Europadomstolen finns lättillgängliga på internet.[2] Domar från Storkammaren publiceras på både engelska och franska. Däremot kan ett problem vara att domar från kamrarna, som även de kan ha stor betydelse, enbart publiceras på det ena språket vilket begränsar deras tillgänglighet.

Mer information om t.ex. klagomål som väntar på beslut, verkställighet av domar och statistik finns att hitta på Europadomstolens och Europarådets hemsidor.[3]

[1] https://www.echr.coe.int/Documents/Court_in_brief_SWE.pdf

[2] https://hudoc.echr.coe.int/eng#

[3] https://echr.coe.int/Pages/home.aspx?p=reports/factsfigures&c= och https://www.coe.int/en/web/execution