I februari hölls en uppskattad föreläsning på Södertörns tingsrätt. Föreläsare från polisen, socialtjänsten och Åklagarmyndigheten berättade om sitt arbete vid brott mot barn. I veckans inlägg berättar vi om några av de saker som de lyfte fram.
Hur jobbar polisen, socialtjänsten och Åklagarmyndigheten när det kommer in anmälan om att ett barn är utsatt för brott och hur kan ett ärende gå till? Det var ämnet för en föreläsning som medarbetarna på Södertörns tingsrätt lyssnade till i februari i år.
Mikaela Hyvönen och Therese Andersson, som jobbar på socialtjänsten, höll föreläsningen tillsammans med kammaråklagaren Ulrika Rosén och polisen Angela Olofsson. De började med att berätta hur det kan gå till när ett ärende inleds.
Ett ärende inleds hos polis eller socialtjänst
Ett ärende kan starta genom att en anmälan kommer in till polis eller socialtjänst. Det kan handla om ett larm från hemmet eller information från anhöriga om att ett barn har blivit utsatt för ett brott. De flesta ärenden kommer dock till polis från socialtjänsten. Det handlar ofta om att ett barn berättat i skolan om en händelse för exempelvis sin lärare. Skolan har anmälningsplikt gentemot socialtjänsten. Det är därför socialtjänsten får informationen och kan göra en anmälan/inleda ett ärende.
Det är polisen som utreder ärendet. Polisen kan till exempel åka till barnets hem, hålla förhör med vuxna på plats, ta foton och säkra bevisning. I de flesta fall hålls inga förhör med barnet på platsen. Polisen fokuserar i stället på att fråga hur barnet mår och om något har hänt. Polisen samlar ihop material som åklagaren använder för att göra en bedömning om hur man ska gå vidare i ärendet.
Socialtjänsten startar samtidigt en egen utredning om barnets behov av stöd. Det ska göras en snabb bedömning om barnet behöver omedelbart skydd.
Barnahus – både en byggnad och ett sätt för myndigheter att samverka
Både polis och socialtjänst behöver få höra barnet berätta sin historia om vad som har hänt. Barnet kan också behöva träffa sjukvårdspersonal eller en psykolog. Förut kunde det vara så att barnet fick åka runt till olika platser och berätta samma historia för flera personer.
– I stället för att barnen ska åka runt är tanken med Barnahus att kompetens samlas för barnet. De olika kompetenserna är på samma plats och kan ge ett bättre bemötande till barnet, säger kammaråklagaren Ulrika.
De första Barnahusen i Sverige startade år 2005 och finns nu på ett 30-tal platser. Där samarbetar polis, socialtjänst, åklagare, barnläkare och barn- och ungdomspsykologer i samma lokal. Lokalerna är barnanpassade och alla som träffar barnen är speciellt utbildade för det.
På Barnahus håller polis barnförhör, barnläkare kan göra rättsmedicinska undersökningar, psykologer kan ge barnen krisstöd och socialtjänst bedömer barnets behov av skydd.
– För att barnet inte ska behöva höras i domstol spelas förhören med de yngre barnen in på video, som sedan visas vid rättegången, säger kammaråklagaren Ulrika.
Barnet har ofta sin egen jurist
Ofta har tingsrätten efter ansökan utsett ett juridiskt biträde – en särskild företrädare eller ett målsägandebiträde – för barnet. Den särskild företrädaren följer med barnet till Barnahus som stöd.
– Det är inte så som många tror att polisen kommer till skolan och hämtar ett barn, berättar polisen Angela.
Angela fortsätter:
– Den särskilda företrädaren har kontakt med en trygg person på barnets skola för att komma och hämta barnet på ett så lugnt sätt som möjligt.
Den särskilda företrädaren har sedan till uppgift att bevaka barnets rättigheter under den fortsatta förundersökningen och vid rättegången, om det blir en sådan.
Utredningarna hos polis och socialtjänst fortsätter
Efter att barnet har varit på Barnahus och berättat sin historia fortsätter arbetet hos polisen, åklagaren och socialtjänsten.
En medarbetare från socialtjänsten är med vid barnförhöret och gör sedan löpande bedömningar kring barnets skydd, mående och behov av stöd. Therese arbetar på socialtjänsten. Hon berättar:
– Socialtjänsten gör alltid en bedömning om barnet kan komma hem eller behöver få komma till ett akut jourhem. Sedan har socialtjänsten ofta löpande kontakt med barnet, barnets föräldrar, skola och polis.
Åklagaren kan besluta om ytterligare utredningsåtgärder, bland annat förhör med vittnen och misstänkt, husrannsakan, genomsökning av telefoner eller DNA-undersökning.
I slutet av utredningen ska åklagaren bestämma om ett åtal ska väckas eller om utredningen ska läggas ned. Om åklagaren bedömer att det finns tillräckligt med bevis måste åklagaren väcka åtal. Ibland kan det i stället vara så att utredningen blir nedlagd i brist på bevis.
Myndigheterna har olika syften men jobbar för samma mål
Polisen, åklagaren och socialtjänsten har olika syften med sina utredningar. Polisens och åklagarens uppgift är att utreda och åtala brott, medan socialtjänstens ansvar är att utreda och sörja för barnets behov av stöd och skydd.
– Vi har olika ansvarsområden men jobbar alla för samma mål – att inga barn ska utsättas för brott, säger polisen Angela.
Hon berättar att arbetet hos socialtjänsten kan fortsätta även om polisens utredning läggs ned.
– Då får barnet och barnets familj hjälp och stöd på det sättet, avslutar Angela.
Vill du veta mer?
Hur förhörs barn och hur värderar domstolen deras uppgifter? | Domarbloggen
