I oktober besökte jag och min domarkollega Christina Kopparberg tingsrätten i Mariehamn på Åland. När vi, efter en lite längre seglats än vi först tänkt oss, väl kom fram med färjan till Åland fick vi ett mottagande som vi inte kommer att glömma. Lagmannen där, Kristina Fagerlund, och hennes kollegor hade tagit fram ett fantastiskt program för vår vistelse. Förutom att besöka tingsrätten och träffa personalen där, få information om deras verksamhet och lära oss om dömandet i Finland och då synnerligen på Åland fick vi också träffa landshövdingen och direktören i det åländska lagtinget (riksdagen). Självklart fick vi också träffa domare och notarier under mera avspända former med tillfälle till stort utbyte av erfarenheter.
Vi vill nu gärna dela med oss lite av vad vi fick lära oss genom vårt besök!
Lite fakta om Åland
Befolkningen uppgår till nästan 30 000 invånare, varav ca 12 000 bor i huvudstaden Mariehamn. Åland omfattar nästan 7 000 öar varav 60 bebodda. Officiellt språk är svenska och nästan 90 procent av befolkningen har svenska som modersmål. Styrelseskick är självstyre inom republiken Finland. Parlamentet heter lagtinget och har 30 platser. Självstyret har egen regering och regeringschef. Statschefen är Finlands president. Denne representeras på Åland av landshövdingen. Sjöfarten är fortfarande den dominerande sektorn inom den åländska ekonomin. Viking Line är den största privata arbetsgivaren på Åland.
Åland – ett självstyrt örike!
Visste ni att Åland omkring 8 000 år f.Kr. steg ur havet och att de första människorna dök upp ca 4 000 år f.Kr. Jägare och fiskare kom österifrån. Från 900 och framåt kristnas Åland och blir precis som Finland en del av Sverige. Så förblir det ända fram till 1809 då vi får lämna både Åland och Finland till Ryssland. Den 6 december 1917 blir Finland självständigt och 1921 beslutar Nationernas Förbund att Finland får suveränitet över Åland som dock får långgående självstyrelse och internationella garantier för att behålla det svenska språket och kulturarvet. Åland blir också ett demilitariserat område.
Självstyrelsen ger ålänningarna rätt att stifta lagar om sina inre angelägenheter och utöva budgetmakt. Åland har en egen lagstiftande församling som heter lagtinget som tillsätter landskapsregeringen som är Ålands regering.
Ålands egen lagstiftningsrätt omfattar bland annat sektorerna hälso- och sjukvård, intern trafik, polis, post, radio och TV. På dessa områden och en del andra fungerar Åland närmast som en självständig stat med egen lagstiftning och förvaltning. På de områden där lagtinget inte har lagstiftningsbehörighet gäller de finländska lagarna på samma sätt som i landet i övrigt. Exempel på sådana områden är större delen av civil- och straffrätten, domstolarna, tullväsendet och den statliga beskattningen. Finlands regering företräds av landshövdingen som utses av Finlands president efter överenskommelse med lagtingets talman.
Ålands tingsrätt
Ålands tingsrätt är en allmän underrätt och domsagan är landskapet Åland. Tingsrätten lyder förvaltningsmässigt under justitieministeriet i Helsingfors. Lagmannen Kristina Fagerhult är sedan flera år chef för domstolen. Vid domstolen tjänstgör ytterligare två tingsdomare, två tingsnotarier, kanslipersonal och en stämningsman. Förvaltningsdomaren vid Ålands förvaltningsdomstol verkar också vid tingsrätten. Domar och beslut överklagas till Åbo hovrätt och vidare till Högsta domstolen i Helsingfors.
Mål- och ärendetyperna ser i stort ut som hemma hos oss i Södertörn vad gäller typ av mål och ärenden det vill säga brottmål, tvistemål och ärenden. Den stora skillnaden ligger naturligtvis i volymen. Ålands tingsrätt är en mycket liten tingsrätt. Den är till och med Finlands minsta tingsrätt. Svensk och finsk lagstiftning liknar varandra. Det kändes också under vårt besök som om vi bara hade kunnat gå rätt in i en rättssal och börja döma. Detta gäller både brottmål och tvistemål. Även domar och beslut är mycket lika. Även systemet med nämndemän är en likhet mellan våra länders system. Detsamma gäller i stora drag den allmänna handläggningen av olika mål och ärenden. Finland har också sitt eget datasystem för domstolarna men det verkade betydligt enklare i sin utformning och saknade många av de funktioner som vi har i vårt system.
Ett särdrag just vad beträffar Åland och dess tingsrätt är naturligtvis att det på borden i tingsrätten ligger två lagböcker. En finsk och en åländsk. Beroende på vad saken gäller kan den ena eller den andra lagstiftningen komma i fråga. En annan skillnad är tiden för en notaries tjänstgöring. I Finland är tjänstgöringen endast ett år, jämfört med två år i Sverige för den notarie som saknar tidigare yrkeserfarenhet. Den riktigt stora skillnaden som vi uppmärksammade under vårt besök i tingsrätten var både inställningen till och tillämpningen av förlikning i tvistemålen. Visserligen finns i finsk lagstiftning precis som här bestämmelser som tar sikte på förlikning men den beskrivning vi fick var att det nästan inte förekom – i vart fall inte på det sätt och i den omfattning vi är vana vid. Hos dem var det en stor fråga i vilken utsträckning en domare med bibehållen opartiskhet kan samtala med en part enskilt som vi gör i våra tvistemål. Kollegorna i Ålands tingsrätt och mest av alla lagmannen uttryckte dock ett stort intresse för att utveckla domstolarnas förlikningsverksamhet i Finland.
