Inledning
Som ordinarie tingsrättsdomare sitter du i genomsnitt två till tre dagar per vecka i förhandling. Av denna tid utgör uppskattningsvis hälften brottmålsförhandlingar och resten muntliga förberedelser eller huvudförhandlingar i tvistemål.
Vid huvudförhandling i brottmål består rätten av en juristdomare (som är ordförande) och tre nämndemän. Därutöver finns en protokollförare, oftast en tingsnotarie, som bl.a. för anteckningar, spelar in förhör och kopplar upp videolänkar.
Förberedelser
Ordföranden och protokollföraren blir normalt inbokade på förhandlingen cirka en vecka i förväg. Protokollföraren kontrollerar i det läget att alla som ska kallas har kallats till förhandlingen och att tillräckligt underlag för genomgång av den tilltalades personliga förhållanden finns till hands.
Som ordförande tittar jag på stämningsansökan och eventuella skadeståndsanspråk för att se om något avviker från det vanliga. Kanske är det någon ovanlig brottstyp det handlar om? I så fall läser jag på om den och kontrollerar hur praxis ser ut. Allt detta sker i samarbete med protokollföraren, som inte sällan har kloka synpunkter.
Om den skriftliga bevisningen är omfattande tittar jag även på den för att lättare kunna följa med under förhandlingen. Jag läser däremot inte det s.k. förundersökningsprotokollet eftersom den kommande domen bara får bygga på sådant som kommit fram vid själva förhandlingen. Om jag skulle läsa förundersökningsprotokollet först finns en risk att jag sedan inte kan hålla isär uppgifterna.
Genomförande
Dagens första förhandling börjar som regel klockan nio. Då har dock de flesta som arbetar på tingsrätten redan varit på plats en god stund. Några minuter före nio går jag ned till salen, där protokollföraren och nämndemännen redan är på plats. Vi hälsar på varandra och jag informerar nämndemännen kort om vad åtalet gäller.
Därefter startar förhandlingen. Den följer en viss ordning som är bestämd i lag (se 46 kap. rättegångsbalken). Min roll som ordförande är att fördela ordet enligt den här bestämda ordningen, samtidigt som jag noggrant måste lyssna på det som parterna för fram, för att så småningom kunna döma i målet.
Utgångspunkten när jag lyssnar är hela tiden åklagarens gärningsbeskrivning, det vill säga påståendet om vad som ska ha hänt. Åklagaren styr processen på det viset. Rätten kan nämligen inte döma över något som ligger utanför gärningsbeskrivningen.
Under förhören har jag en ganska passiv roll. Jag ställer nästan aldrig några egna frågor. Skälet till det är att det är oerhört viktigt att som domare både vara och framstå som objektiv. Frågor från ordföranden kan lätt uppfattas peka i den ena eller andra riktningen. Däremot måste jag utreda eventuella oklarheter. Om en förhörsperson säger två saker som är oförenliga med varandra kontrollerar jag vad förhörspersonen egentligen menar.
De allra flesta som deltar i en förhandling visar stor respekt för domstolen. En skicklig försvarare har i regel förberett sin klient väl och förklarat vad som gäller. Även övriga professionella aktörer uppträder nästan alltid lugnt och vänligt, vilket bidrar till att målsägande, tilltalade och vittnen känner sig trygga och förhandlingarna kan genomföras på ett bra sätt. Om det ändå uppstår ordningsstörningar är det mitt ansvar som ordförande att se till att dessa upphör, genom att exempelvis skicka ut den stökiga personen ur salen.
Varje förhandling är planerad att pågå en viss tid. Är det ett s.k. brottmålsting kan det vara fråga om ett antal förhandlingar under en och samma dag. Åklagaren ska tillsammans med åtalet ge in en tidsplan. Alla som arbetar med brottmålsförhandlingar vet dock att vad som helst kan hända (vilket för min del är lite av charmen med jobbet). En person som varit tystlåten i polisförhör kan plötsligt ha mycket att säga, olika tekniska lösningar kan fallera, tidigare okända tolkbehov kan uppstå, osv. I sådana lägen är protokollföraren extra viktig, som länken till och från förhandlingssalen.
När förhandlingen är slut ska rätten överlägga, det vill säga komma fram till en dom. Överläggningen inleds oftast med att protokollföraren voterar, det vill säga lämnar ett förslag på hur rätten ska döma. Därefter säger jag som ordförande om jag håller med eller inte och varför. Sedan ska samtliga nämndemän komma till tals. Ibland blir det livliga diskussioner, men ofta är vi ganska överens. Om vi inte kommer överens finns särskilda regler om omröstning och skiljaktiga meningar.
Huvudregeln är att domen ska avkunnas muntligen efter överläggningen. Är den tilltalade häktad måste rätten i vart fall ge besked i häktningsfrågan. I de fall en dom inte kan avkunnas får parterna besked om ett datum och ett klockslag (i regel kl. 11.00) då domen i stället ska meddelas.
Efterarbete
Det största och viktigaste arbetet efter förhandlingen är förstås att skriva domen. Hur lång tid det tar beror på målets karaktär, om det är stort eller litet, om frågorna är svåra eller mer självklara. Ibland får protokollföraren skriva ett utkast till domen i utbildningssyfte.
Även en dom i ett enklare mål innehåller en hel del detaljer som måste kontrolleras. Själva domslutet – försättsbladen – skapas på ett visst sätt i vårt elektroniska målhanteringssystem Vera. Det är protokollförarens uppgift att föra in det domslut som rätten vid överläggningen kommit fram till. Domskälen, plus övriga delar som domen ska innehålla, skrivs i ett vanligt Worddokument som kopplas till domslutet.
Till varje förhandling skapas också ett dokument med anteckningar om bl.a. tiden för förhandlingen, vilka som varit närvarande, vilken bevisning som förts fram och beslut som fattats (till exempel om stängda dörrar). Det är protokollföraren som ansvarar för anteckningarna.
När allt är klart och kontrollerat skrivs domen och anteckningarna ut. Ordföranden undertecknar domen och protokollföraren undertecknar anteckningarna. Därefter överlämnas allt till en handläggare som skickar domen till parterna och till olika myndigheter, samt registrerar eventuella ersättningar till målsägandebiträden och försvarare.
Avslutning
På Södertörns tingsrätt pågår sedan en tid tillbaka ett projekt med kollegial återkoppling, där domare besöker varandras förhandlingar och därefter ger tips och råd om hur olika situationer kan hanteras. Vi är också några stycken som samlas då och då för att utbyta erfarenheter om svårare situationer, till exempel omfattande mål eller mål med förhöjd säkerhet. Därutöver jobbar vi sedan ett antal år tillbaka med olika former av klarspråksarbete.
Syftet med detta kvalitetsarbete är ökad rättssäkerhet. Ett gott bemötande ger målsägande, tilltalade och vittnen bättre möjligheter att komma till tals och skapar i bästa fall en acceptans för den kommande domen, även hos den som hade velat se en annan utgång.
