Att utan någon rimlig anledning ha kniv på sig på allmän plats har varit förbjudet i Sverige sedan slutet av 1980-talet. Den som bryter mot förbudet döms normalt till 30 eller 50 dagsböter, beroende på under vilka omständigheter som kniven innehafts. Detta gäller inte bara den som är medveten om att han eller hon har en kniv på sig utan också den som begår brottet av oaktsamhet, till exempel att man varit slarvig och inte kontrollerat att det inte legat en kniv i den väska som man burit på sig. För allvarliga knivbrott, vilket kan vara innehav av flera knivar eller andra farliga föremål såsom batonger eller slagträn, i situationer där det finns en klar risk för att de ska komma till användning mot en annan person, kan ett fängelsestraff dömas ut. För den som inte tidigare är dömd för knivbrott stannar dock påföljden normalt vid en villkorlig dom.
Den 18 maj i år beslutade riksdagen om ändringar i den så kallade knivlagen som dramatiskt höjer straffen för den som har en kniv på sig på allmän plats. Som skäl för ändringen anfördes bland annat att kniv under 2000-talet har använts vid i genomsnitt drygt 40 procent av samtliga fall av dödligt våld. Antalet personer som vårdats i sluten eller öppen specialiserad öppenvård till följd av knivskada har vidare ökat sedan 2015. En kartläggning av ungdomsrån har också visat att när vapen används vid sådana rån är kniv det vanligaste vapnet.
För att komma till rätta med detta har knivbrottet nu delats in i tre olika kategorier.
- Oaktsamma knivbrott. Påföljden för detta brott kommer fortsättningsvis normalt att vara böter.
- Normalgradsbrott, avsiktliga brott där påföljden blir böter eller fängelse i praktiken högst fem månader.
- Grova brott, avsiktliga brott där påföljden blir minst sex månaders fängelse och maximalt två års fängelse.
I lagen ges också exempel på situationer där brottet ska bedömas som grovt. Det handlar då om
- föremålet har innehafts i ett sammanhang där det kan befaras komma till användning vid brottsligt angrepp på någons liv, hälsa eller trygghet till person,
- föremålet har varit av särskilt farlig beskaffenhet,
- innehavet, överlåtelsen eller saluhållandet har avsett flera föremål, eller
- gärningen på annat sätt har varit av särskilt farlig art.
Regeringen har i propositionen som ligger till grund för lagändringen förklarat lite mer vad som menas med detta. Den skriver bland annat att det kan handla om innehav på platser där kriminell verksamhet bedrivs, såsom platser där narkotikaförsäljning sker eller annan brottslig verksamhet förekommer, men även ett i vidare bemärkelse kriminellt sammanhang.
Dessutom kan innehav av kniv i sammanhang där det förekommer bruk av alkohol eller narkotika eller där ett stort antal människor vistas och där risken för våldsanvändning bland annat av de skälen generellt sett kan antas vara högre vara ett grovt brott. Det kan exempelvis handla om platser där det bedrivs restaurang- eller nattklubbsverksamhet, men också större idrottsarrangemang eller andra allmänna sammankomster eller offentliga tillställningar där ordningsstörningar eller våldsanvändning kan befaras. För att punkten ska vara tillämplig krävs inte att det funnits någon konkret fara för att föremålet i det enskilda fallet skulle komma till brottslig användning. Det räcker med att föremålet innehafts i ett sammanhang där det typiskt sett finns en sådan fara. Vad gäller särskilt farliga föremål har regeringen framhållit att det till exempel kan röra sig om svärd, yxor och macheter.
Men även andra omständigheter kan göra brottet grovt. Att en gärningsman är påverkad av alkohol, narkotika, anabola steroider eller andra dopningspreparat kan vara en omständighet som påverkar gärningens farlighet, särskilt om det kan antas att personens omdöme eller handlingskontroll är nedsatt. Att gärningsmannen tidigare visat sig beredd att ta till våld, vilket bland annat kan påvisas av tidigare kriminell belastning, kan också vara relevant. Det kan till exempel handla om att han eller hon tidigare är dömd för brott mot någons liv, hälsa eller trygghet till person. Vidare kan det vara av betydelse att det förekommer vapen, skyddsvästar eller dylikt i samband med det otillåtna innehavet enligt knivlagen.
Om brottet bedöms som grovt är minimistraffet alltså fängelse i sex månader. Att ett brott bara har fängelse i straffskalan betyder dock inte automatiskt att påföljden ska bestämmas till fängelse. I förarbetena till lagen sägs dock att knivbrott framöver ska ses som ett så allvarligt brott att det bör motivera att påföljden bestäms till fängelse även om inte straffvärdet eller tidigare brottslighet skulle tala för det. Den utgångspunkten vid påföljdsvalet bör gälla inte bara vid grovt knivbrott utan även vid allvarligare former av normalgradsbrott. Detta betyder dock inte att det är uteslutet att döma ut någon annan påföljd utan domstolen måste i varje enskilt fall beakta hur starka skälen är för ett fängelsestraff. Utrymmet att döma till en annan påföljd än fängelse är i allmänhet större vid allvarligare knivbrott av normalgraden än vid grova brott.
Brott mot knivlagen är ett väldigt vanligt brott och domstolarna dömer i sådana mål tusentals gånger varje år. Hittills har brottet som sagt gett böter men från den 1 juli i år när lagändringen träder i kraft kommer avsevärt strängare påföljder att dömas ut. Denna lagändring har inte varit särskilt omskriven i media men med tanke på hur många brott som domstolarna hanterar kommer det kanske vara en av de straffhöjande reformer som får störst genomslag på de utmätta straffen totalt sett under de senaste decennierna. Detta förutsätter så klart att alla inte plötsligt börjar följa den lag som gällt sedan 1980-talet och helt enkelt väljer att lämna kniven hemma.
