Förhandlingar vid domstol, och allt som framkommer vid förhandlingen, ska som huvudregel vara offentliga, det vill säga öppna för allmänhetens insyn. Domstolsoffentligheten är grundlagsskyddad och utgör som Europadomstolen har uttalat även ett medel för att skydda enskilda mot hemlig rättsskipning och för att upprätthålla förtroendet för rättsskipningen (se till exempel Axen mot Tyskland, no 8273/78). Rätten får dock begränsas genom lag, vilket i Sverige exempelvis har gjorts avseende förhandlingar vid domstol. Det här inlägget ska handla om när en förhandling kan hållas inom stängda dörrar och vad det innebär.
Ett beslut om stängda dörrar
Ett beslut om stängda dörrar innebär att enbart personerna som är direkt berörda av förhandlingen får vara närvarande i rättssalen; som utgångspunkt rättens ledamöter samt parterna med ombud. Rättens ordförande får även tillåta att anställda vid domstolen, eller någon som tjänstgör i utbildningssyfte närvarar. Även andra personer kan med ordförandens tillåtelse få närvara om det finns särskilda skäl. I ungdomsmål får rättens ordförande exempelvis tillåta att den tilltalades anhöriga får närvara.
Ett beslut om stängda dörrar får som utgångspunkt fattas om det finns risk för att sekretessbelagda uppgifter kommer upp under rättegången eller att rättegången handlar om särskilt känsliga brott, till exempel sexualbrott. Det finns också stöd i lag för att domstolen låter förhör ske bakom stängda dörrar om den som ska förhöras är under femton år eller lider av en psykisk störning. Under särskilda förutsättningar kan dessutom mål med tilltalad som är under 21 år ske bakom stängda dörrar.
En enskild part kan ha inflytande på beslutet
Den enskilde kan också till viss del disponerar över intressena som domstolen ska beakta vid en förhandling och det är möjligt för hen att helt eller delvis efterge sitt sekretesskydd. Detta innebär att parternas inställning är viktig för rättens bedömning av beslutet om stängda dörrar.
I vilken utsträckning domstolen självmant ska aktualisera och utreda frågan om stängda dörrar, även om ingen av parterna för det på tal, har varit omdiskuterat. JO riktade kritik mot en domstol som inte hade lyft frågan om stängda dörrar när en part skulle föredra uppgifter ur en patientjournal (JO 2009/10 s. 47). I ett tidigare JO-beslut beträffande föredragning ur ett rättspsykiatriskt utlåtande ansåg JO det närmast vara en självklarhet att rätten uttryckligen frågar den tilltalade om hens inställning i sekretessfrågan. Den omständigheten att den tilltalade inte själv väcker frågan om stängda dörrar ska inte tolkas som att hen godtar offentlighet (JO 1986/87 s. 28).
Eftersom huvudregeln är att förhandlingar ska vara offentliga ska domstolen inte hålla förhandlingen inom stängda dörrar i större utsträckning än vad som är nödvändigt. Det är fullt möjligt att enbart delar av en förhandling hålls inom stängda dörrar exempelvis då känsliga uppgifter ska gås igenom från en patientjournal.
Parternas begäran och inställning, samt avkunnande av dom eller beslut är däremot i regel alltid offentliga. Det märks tydligt på häktningsförhandlingar där domstolen på begäran av åklagaren ofta beslutar om stängda dörrar vid genomgång av målet i sak, med hänvisning till så kallad förundersökningssekretess, det vill säga sekretess med hänsyn till att uppgifterna i en förundersökning inte får lämnas ut eftersom detta skulle kunna skada utredningen. Efter övervägande i häktningsfrågan avkunnas dock beslutet alltid offentligt.
Sekretess efter avslutad förhandling
Redan genom att hålla en förhandling inom stängda dörrar gäller tystnadsplikt för de flesta av rättens aktörer. Domstolsanställda och vissa domstolsansknutna personer såsom tolkar omfattas av en särskild sekretessbestämmelse. Även åklagare, poliser och häktesvakter omfattas av bestämmelser om sekretess inom ramen för sin egen verksamhet. För advokater är det istället reglerna om god advokatsed som avgör om en uppgift får lämnas vidare.
Inte alla som kan komma att närvara vid en förhandling inom stängda dörrar omfattas dock av någon tillämplig sekretessbestämmelse. Rätten kan under förhandlingen då besluta om ett så kallat yppandeförbud, som gäller för samtliga närvarande personer. Yppandeförbud beslutas väldigt sällan vid domstol, och då nästan uteslutande under häktningsförhandlingar som en förstärkning av förundersökningssekretessen. En överträdelse av ett yppandeförbud är straffbelagt med böter.
En sekretessbelagd uppgift som lagts fram inom stängda dörrar förblir sekretessbelagd under den fortsatta handläggningen, om domstolen inte beslutar om annat. Sekretessen upphör dock att gälla om inte domstolen innan den skiljer målet ifrån sig beslutar och i avgörandet anger att fortsatt sekretess ska gälla för uppgifterna.
Uppgifter för vilka sekretessen ska bestå förekommer vanligen i mål eller ärenden som gäller särskild företrädare för barn eller ansvar för sexualbrott, människohandel, människorov eller barnpornografibrott.
Uppgifter i dom eller beslut är i regel offentliga men domstolen kan besluta om fortsatt sekretess för vissa delar, t ex för personuppgifter till parter med skyddade personuppgifter. Personuppgifterna hamnar i så fall i en särskild sekretessbelagd bilaga till domen eller beslutet.
Se vidare:
Fitger, Sörbom, Eriksson, Hall, Palmkvist & Renfors, Rättegångsbalken m.m. (1 oktober. 2020, Version 89, JUNO), kommentarerna till 5 kap. 1-5 §.
Axen mot Tyskland, no 8273/78
JO 1986/87 s. 28
JO 2009/10 s. 47
