Ja, det kan de. Vårdnadshavare till barn som har begått brott kan få betala skadestånd tillsammans med sina barn för de skador som barnen har orsakat genom brottet (se 3 kap. 5 § skadeståndslagen). Ett sådant ansvar finns även om inte vårdnadshavarna har varit vårdslösa. Skadeståndsskyldigheten för vårdnadshavare är i dessa fall begränsat till en femtedel av prisbasbeloppet för en skadehändelse. Om barnet har två vårdnadshavare gäller begränsningen för dem gemensamt. För närvarande uppgår prisbasbeloppet till 47 600 kronor och en femtedel av det blir 9 520 kronor.
Det är den skadeståndsberättigade (det vill säga brottsoffret) som framställer kravet på skadestånd mot vårdnadshavarna. Vanligtvis görs detta samtidigt som skadeståndskravet mot barnet och behandlas vid samma rättegång.
Det kan finnas fall när en vårdnadshavare har gått så långt i sina ansträngningar att försöka förhindra brott att ett skadeståndsansvar framstår som orimligt. Då finns det en möjlighet för domstolarna att sätta ned skadeståndsbeloppet ända ned till 0 kronor (se 3 kap. 6 § skadeståndslagen). Så kan också ske om vårdnadshavarens relation till barnet är sådan att hen inte har någon eller obetydlig kontakt med barnet och därför saknar möjlighet att påverka dess livsföring. Även i fall där barnet är omhändertaget enligt LVU kan det finnas skäl att begränsa vårdnadshavarens skadeståndsansvar eftersom denne då inte svarar för barnets faktiska omsorg. Lagstiftaren har påpekat att möjligheten att sätta ned skadeståndsbeloppet endast ska tillämpas i rena undantagsfall. Detta syns i lagtexten genom att det står att det är först när det är ”uppenbart oskäligt” som domstolen kan sätta ned skadeståndsbeloppet.
