2020-05-26
på Södertörns Tingsrätt
Ämnen: , , , , ,
Barns rätt att uttrycka sin åsikt i vårdnadstvister

I januari 2020 blev Barnkonventionen svensk lag. I artikel 12 står det att staten ska tillförsäkra barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. För det ändamålet ska barnet särskilt beredas möjlighet att höras antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ. Artikeln sätter inte upp någon åldersgräns för barnets rätt att uttrycka sina åsikter. Även små barn kan uttrycka sina egna åsikter. Att barnet har rätt att fritt uttrycka sina åsikter innebär att barnet ska kunna uttrycka sina åsikter utan att manipuleras eller utsättas för påverkan eller påtryckningar.

Föräldrabalken har sedan 2006 en portalparagraf som utgår från Barnkonventionen som innebär att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut som domstolen fattar om vårdnad, boende och umgänge. Hänsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.

Hur får domstolen kännedom om barnens åsikter?

Barn får enligt föräldrabalken höras i vårdnadstvister inför domstolen om det finns särskilda skäl som talar för det och det inte är uppenbart att barnet kan ta skada av att höras. Det är mycket ovanligt att barnen hörs inför domstolen. Istället ska barnens åsikter komma fram i de utredningar som domstolen hämtar in från de sociala myndigheterna. Inför ett interimistiskt beslut (tillfälligt beslut i avvaktan på ett slutligt avgörande) kan domstolen hämta in upplysningar från socialnämnden och enligt lagen kan barnet då höras om det anses lämpligt. I Södertörns tingsrätt begär vi i regel att det ska hållas barnsamtal.

Inför det slutliga avgörandet i processen kan domstolen begära in en vårdnads-, boende och umgängesutredning. Utredaren ska då försöka klarlägga barnets inställning och redovisa det för domstolen.

Barnen kommer inte alltid till tals i vårdnadstvister.

Barnrättsorganisationer har ofta i debatten framfört att de ser brister i barns rätt att komma till tals i vårdnadsutredningar och därmed även i domstolen. Intervjuer med barn har visat att de ofta inte känner sig lyssnade på. Det upplever att de inte tas på allvar och att man misstolkat vad de berättat för utredarna. Det är inte heller alla barn som får komma till tals i utredningarna eftersom det krävs att vårdnadshavarna ger tillstånd till att barnsamtal hålls.

Redovisar socialnämnden och domstolen barnens synpunkter?

Regeringen tillsatte 2014 en särskild utredare för att undersöka hur reglerna om vårdnad, boende och umgänge tillämpas och ta ställning till om det behövs ändras för att stärka barnperspektivet. Under den utredningen gjordes det undersökningar av på vilket sätt barnens åsikter redovisades och togs hänsyn till i vårdnadsutredningarna och domarna. Det kom då fram att framför allt yngre barns rätt att komma till tals behöver förbättras. Domstolarna redovisade inte heller alltid barnets inställning i domen trots att den var känd.  I de fall där barnets inställning redovisades tog domstolarna hänsyn till den i omkring 25 procent. Ju äldre barnet var desto vanligare var det att inställningen redovisades och togs hänsyn till och överensstämde med domstolens bedömning (Se barnet! Betänkande av 2014 års vårdnadsutredning). I betänkandet lämnades en rad förslag för att tydliggöra barnens rätt att komma till tals. Förslagen har dock ännu inte lett till några förändringar i föräldrabalken eller andra författningar.

Varför tar domstolen inte hänsyn till barnens synpunkter i större utsträckning?

Domstolen ska ta hänsyn till barnens vilja när man bestämmer om vem av föräldrarna som ska ha vårdnaden och hos vem barnet ska bo och vilket umgänge barnet ska ha med den föräldern barnet inte bor tillsammans med. Barnets bästa ska vara avgörande när domstolen dömer i dessa mål. Vid denna bedömning ska det fästas avseende särskilt vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. När domstolen fattar sitt beslut utgår man från den utredning och den bevisning som har lagts fram för domstolen. Även om barnen då har uttryckt sin vilja kan domstolen ha kommit fram till att utredningen visar på att det finns sådana risker för barnet att det bästa är att fatta ett beslut som inte överensstämmer med barnets vilja. Det förekommer även fall där domstolen bedömer att barnet har manipulerats eller påverkats att ta ställning för ena föräldern.

Kommer lagen om barnkonventionen att stärka barnperspektivet i vårdnadstvister?

Barnkonventionen innebär i första hand att staten är skyldig att se till att barnen har de rättigheter som framgår av konventionen. Regeringen har därför tillsatt en utredare som ser över hur svensk lagstiftning och praxis stämmer överens med barnkonventionen. Möjligtvis kan man då tänka sig att det kommer förslag om att ytterligare stärka barns möjligheter att få uttrycka sina åsikter i vårdnadstvister. Att barnkonventionen fått ställning som lag innebär dock att svenska domstolar ska använda originaltexten som grund för sin rättstillämpning. I många andra länder får barnen möjlighet att i domstolen framföra sina åsikter. Detta sker då oftast i ett samtal med domaren och ibland tillsammans med en barnpsykolog, som ställer frågorna. Enligt föräldrabalken får barn bara höras inför rätten om det finns särskilda skäl. I flera rapporter har det kommit fram att barn är missnöjda med att deras åsikter inte kommer fram tillräckligt i vårdnadsutredningarna och att de känner sig missförstådda. Barnkonventionen innebär att barn ska beredas möjlighet att höras direkt eller på annat sätt. Det bör därför vara domstolens skyldighet att se till att barnen får denna möjlighet i samtal med vårdnadsutredarna och inför interimistiska beslut. Saknas sådana uppgifter eller är referaten ofullständiga kan domstolen begära in kompletteringar från socialnämnden. Kommer det fram att barnen önskar att själva framföra sina åsikter inför rätten finns det enligt min mening anledning att i positiv riktning i Barnkonventionens anda pröva dessa önskemål åtminstone vad gäller tonåringar.

Även om domstolen inte alltid dömer i enlighet med vad barnen har uttryckt som sin vilja är det viktigt att domstolen känner till var barnen vill och har en utredning från socialnämnden där barnens synpunkter tydligt har dokumenterats. Då kan domstolen i domen redovisa barnens synpunkter och även, då fallet är så, redovisa varför man inte dömt på det sättet som barnen velat.