Det är ovanligt att en domare byter från allmän domstol till förvaltningsdomstol eller tvärtom trots att det inte finns några formella hinder. Eva, som nu är rådman vid Södertörns tingsrätt, är en av dem som har gjort just detta. Henne kunde ni läsa om i bloggen för några veckor sedan i inlägget Beröringspunkter mellan allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar | Domarbloggen
Ett annat undantag är kammarrättsrådet Anette Briheim Fällman som har erfarenhet av båda sidorna. Anette började i förvaltningsdomstol för att sedan gå över till allmän domstol i några år och därefter tillbaka till förvaltningsdomstol igen. Hon tog med sig kunskaper och erfarenheter från och till bägge sidor. Från början var dock inte planen att hon skulle arbeta i domstol. Faktum är att hon inte alls skulle bli jurist. Nedan berättar Anette om sin resa från notarie till domare i Sveriges största kammarrätt och skillnader och likheter mellan allmän domstol och förvaltningsdomstol.
Utbildning och yrkesval
Sommaren 1994. Sveriges herrlandslag i fotboll gräver guld i USA. Vem minns inte bronsmedaljen de kom hem med och Ravellis makalösa räddning? Samtidigt gör jag min första månad som notarie vid dåvarande Länsrätten i Älvsborgs län. Det visade sig vara en arbetsplats som skulle bli en stor inspiration för mig!
Det var från början inget direkt aktivt eller medvetet val att bli domare. Jag skulle ju egentligen inte ens gå juristlinjen. Jag ville bli journalist, eller plugga ekonomi. Men tack vare en lärare jag hade i rättskunskap på gymnasiet, som tyckte att jag borde läsa juristlinjen, blev det alltså just juridik. Eftersom studierna fängslade mig valde jag, i likhet med många andra, att efter examen söka notarietjänstgöring. När jag sedan blev erbjuden och tackade ja till en plats som notarie i förvaltningsdomstol visste jag knappt vad en sådan domstol gör.
Under studierna fick man rätt bra koll på det som hanteras i allmän domstol; brottmål och civilrättsliga tvister, frågor som rör vårdnad om barn, skilsmässor och arv. Förvaltningsrätten hade en mer undanskymd roll. Än idag vittnar många studenter om att så fortfarande är fallet.
När jag nu, snart 30 år efter min första dag som notarie och efter att ha varit domare i både allmän domstol och förvaltningsdomstol, får möjlighet att göra ett inlägg på Domarbloggen vet jag mer. Mer om vad respektive domstolsslag gör, och mer om skillnader och likheter mellan dem.
Brott och straff i fokus
Media domineras som bekant av brott och straff, men förvaltningsdomstolarna är en bärande del av vår rättsstat och vårt samhälle. Deras främsta uppdrag är att handlägga tvister mellan enskilda personer och myndigheter samt mellan företag och myndigheter. Som ”vanlig medborgare” är det betydligt mer sannolikt att du under din livstid har anledning att ha kontakt med en förvaltningsdomstol än att bli part i ett brottmål. Landets förvaltningsrätter, kammarrätter och Högsta förvaltningsdomstolen har mål som följer medborgaren från vaggan till graven; allt från namngivning, barnbidrag, körkort, studiestöd och skatt till arbetslöshets- respektive sjukersättning och gravsättning. Och det är ändå bara ett fåtal exempel på allt som hanteras i dessa domstolar, som har cirka 600 olika måltyper. Förvaltningsdomstolarna är också en stor och viktig statlig arbetsgivare, både för oss jurister och för andra personalkategorier.
Kammarrätten tur och – så småningom – retur
När mina två roliga och lärorika år som notarie i Vänersborg var över visste jag att jag inte ville något hellre än att fortsätta arbeta i domstol. Efter några månader som föredragande blev jag antagen som fiskalsaspirant och fullgjorde min domarutbildning vid Kammarrätten i Stockholm. Den dag jag som godkänd assessor gick ut ur byggnaden på Riddarholmen för sista gången och dörren stängdes bakom mig tänkte jag ”hit vill jag verkligen komma tillbaka” – och det skulle jag få så småningom!
Men innan jag sökte och blev utnämnd till ordinarie domare var jag några år som rättssakkunnig i Justitiedepartementet. Det är ganska vanligt att man som ett steg på vägen att bli domare tjänstgör i Regeringskansliet eller utredningsväsendet, det ger en ökad kompetens och djupare förståelse för lagstiftningsprocessen. I departementet arbetade jag bland annat med den lagstiftning som ledde fram till att migrationsdomstolarna tog över prövningen av överklagade beslut om uppehållstillstånd och utvisning samt att Kammarrätten i Stockholm blev slutinstans även i de så kallade LEK-målen (lagen om elektronisk kommunikation).
Ordinarie domare
År 2007 blev jag ordinarie domare i en förvaltningsdomstol. Så småningom slogs ”min domstol” samman med en annan och placerades i Linköping. Av hänsyn till familjen kunde jag varken flytta eller pendla dit. Det kändes tråkigt då, men sett i backspegeln ledde det till att jag fick vidga mina vyer och få fler erfarenheter. Det var nämligen då jag gick över till ”den andra sidan” och blev rådman i allmän domstol, närmare bestämt i Södertälje tingsrätt. Efter att under drygt två månader ha varit med och dömt i mål av skiftande karaktär i Svea hovrätt tog jag mig an allehanda mål som prövas av tingsrätt, såväl brott- och tvistemål som ärenden.
Likheter och olikheter
Även om måltyperna och den processrättsliga hanteringen av målen skiljer sig från förvaltningsdomstol är metoden i själva dömandet i stort densamma. Det blev därför inte den chockartade upplevelse jag innan kanske trodde att det skulle kunna bli. Jag lärde mig slå i lagboken betydligt bättre och sidorna som innehåller rättegångsbalkens alla bestämmelser blev väl tummade.
Som tidigare nämnts är det muntliga inslaget i målen betydligt större i allmän domstol. Att som ett led i en tvistemålsprocess hålla muntlig förberedelse, och då försöka få parterna att nå en förlikning eller överenskommelse i stället för att domstolen dömer i målet, avvek såklart från vad jag var van vid. Det ledde till mer direktkontakt med de personer som sökt sig till domstolen. Flertalet parter har också juridiska ombud, vilket inte är lika vanligt i förvaltningsdomstol där den enskilde ofta själv för sin talan och domstolen har ett utredningsansvar. Eftersom ett mål i förvaltningsdomstol vanligen inleds genom att en person överklagar ett beslut som fattats av till exempel Försäkringskassan, Skatteverket, Migrationsverket eller en socialnämnd är domstolen inte heller första instans att ta ställning i frågan som är tvistig. Kravet på att domaren och domstolen ska vara opartisk är dock detsamma.
Tillbaka till kammarrätten
När jag efter några år i tingsrätten fick möjlighet att, som jag en gång i tiden så gärna ville, återvända till Kammarrätten i Stockholm som ordinarie domare blev jag inte besviken. Det är precis så stimulerande och utvecklande att arbeta i en kollegial domstol, det vill säga där flera domare dömer tillsammans, som jag mindes det. Domskrivning är ett moment i arbetet som jag uppskattar att få ägna tid åt och där är det också en stor fördel att vi är fler domare som tittar på samma text. En annan sak jag verkligen gillar är att själv få göra och ta del av andras rättsutredningar, som ofta innefattar både svensk lagstiftning och EU-rätt, för att korrekt kunna avgöra de tvistiga frågorna i ett mål. Eftersom det på kammarrätten också arbetar många, förhoppningsvis, blivande domare är åldern blandad vilket är roligt och givande både arbetsmässigt och socialt.
Att jag trivs så bra med mitt nuvarande arbete hindrar inte att jag blev glad när jag 2019 fick möjlighet att tillfälligt återvända till tingsrätten. Det var en domare där som ville testa hur det är att arbeta i kammarrätten och vi ”bytte” därför arbetsplats under ett halvår. Helt ringrostig var jag inte eftersom jag under åren som gått hade varit med och dömt i några mål i Svea hovrätt.
Dags för mer växelverkan
Domstolsväsendet är idag, på sina håll, hårt pressat av en hög måltillströmning och av allt fler komplicerade rättegångar. Jag tror och hoppas att vi på sikt kommer att se fler domare som, liksom Eva och jag själv har gjort, byter sida. Det kan handla om en tillfällig förstärkning vid arbetstoppar, men också om en växelvis karriär mellan domstolsslagen.
Domare med erfarenheter från båda sidor har en djupare förståelse för de komplexa samhällsfrågor vi alla arbetar med, vilket är till gagn för den enskilde och för rättsstaten. Exemplen på när dubbel kompetens är värdefullt är många. Om du har erfarenhet från LVU-mål har du en djupare kunskap om den komplexitet som kan ligga bakom familjerättsliga tvistemål. Efter att ha dömt i tvångsvårdsmål, med missbruk och psykisk ohälsa i botten, får du en vidare förståelse för de faktorer som vara upphovet till ett brottmål.
Personligen tycker jag att det är ovärderligt att ha fått erfarenhet från både allmän domstol och förvaltningsdomstol. Jag märker också att kollegor här på kammarrätten ibland bollar frågor med mig för att de vill ha mitt perspektiv från allmän domstol.
Skillnader
Ur den enskilde domarens perspektiv finns det förstås skillnader i arbetssätt. Min bild är att man i allmän domstol, kanske ännu mer nu än förr, tillbringar en hel del tid i förhandlingar. Här i förvaltningsdomstol är arbetsformerna flexiblare och kanske, om man så vill, friare. Men igen, principen när det gäller rättstillämpningen och dömandet är i stort densamma.
Att ständigt få fortsätta utvecklas i sitt arbete och att göra det tillsammans med oerhört kompetenta kollegor i olika åldrar är något av det bästa med mitt arbete. Jag kan inte tänka mig något bättre yrke, även om det från början var slumpen som gjorde att jag kom att bli just domare.
