För några veckor sedan var jag på studiebesök hos Rättsmedicinalverket (RMV) i Linköping. Där fick jag lära mig mer om deras arbete med att genom analys av DNA undersöka faderskap till barn. Det är vad detta blogginlägg ska handla om.
Faderskap registreras ofta när barnet föds
Faderskap till barn registreras ofta i samband med att barnet föds. Om modern till barnet är gift blir hennes make automatiskt registrerad som far till barnet. Om modern inte är gift registreras faderskapet ofta efter att föräldrarna bekräftat hos socialnämnden att han är barnets far.
Ibland uppstår frågor om ifall den som registrerats som far till ett barn verkligen är det eller om någon som inte är registrerad som far till ett barn är det. Faderskap kan utredas av socialnämnden och i ett mål vid en tingsrätt. I sådana utredningar utförs ofta rättsgenetiska undersökningar och det är då Rättsmedicinalverket som utför dem.
Utredning om faderskap genom historien
I frågor om faderskap har man historiskt gjort olika undersökningar. Fram till år 1925 undersöktes faderskap genom att man jämförde fysiska drag och ärftliga sjukdomar hos de inblandade. Sådana undersökningar ledde inte till särskilt säkra slutsatser. Mellan åren 1925 och 1994 undersöktes i stället de inblandades blodgrupper, vilket var säkrare, men i många fall ändå inte kunde ge något säkert svar. Sedan 1990-talet används DNA-undersökningar som leder till mycket säkra slutsatser om hur de undersökta personerna är släkt med varandra.
DNA-prov tas genom munskrap
I faderskapsundersökningar undersöks ofta prov som tagits genom så kallat munskrap. Det innebär att den som ska undersökas topsas på insidan av kinden och att prov sedan avsätts på ett speciellt papper, som skickas till RMV. Proven testas sedan i ett stängt laboratorium med avancerad utrustning. DNA-undersökningen kan alltså göras helt utan att ta blod från någon av de inblandade. Alla tester görs två gånger för säkerhets skull. Bilden här ovan visar laboratoriet där testerna förflyttas genom flera rum som ligger i rad. Rummen förbinds med luckor som testmaterialet skickas genom. Det är alltså fråga om ett slutet system, i syfte att förhindra att kontaminering sker så att ett resultat blir fel. Kontaminering betyder att någonting har blivit förorenat – utsatt för något främmande på ett sådant sätt att detta inte kan rättas till. Ett kontaminerat prov kan därför ge felaktiga resultat.
Med 99,99 procents eller ännu högre säkerhet
DNA-undersökning anses leda till mycket säkra resultat. Ofta anges i en analys att det kan fastställas med 99,99 procents eller ännu högre säkerhet att den undersökte mannen är eller inte är far till barnet undersökningen gäller. Tidigare var det ofta önskvärt att även barnets moder skulle ingå i undersökningen. Med tiden har metoderna dock blivit alltmer utvecklade och säkra och numera är det ofta tillräckligt med prov från barnet och mannen för att få ett säkert resultat.
Med dagens metoder går det också att utreda andra släktskap mellan personer. Om det till exempel finns två bröder som kan vara far till ett barn går det att utreda vem som är far och vem som är farbror till barnet.
Om det finns den minsta tveksamhet kring ett resultat görs undersökningen om. Verksamheten vid RMV är noggrant reglerad och den testas och kvalitetssäkras kontinuerligt. Detta bidrar förstås till att undersökningarna leder till resultat med hög säkerhet. Det är viktigt att det är så eftersom resultaten av undersökningarna kan ha mycket stora konsekvenser för de personer saken gäller.
Relaterat innehåll
DNA-bevisning i brottmål – Domarbloggen
Hur hanterar vi mål om vårdnad, boende och umgänge på tingsrätten? – Domarbloggen
Barns hälsa, utveckling och behov i svåra vårdnadstvister – Domarbloggen
