Vi fortsätter vår tredelade serie där vi låter professionella jurister från olika yrkeskategorier berätta om sin syn på hur deras yrken porträtteras i populärkultur. Det kan vara allt från TV-deckare till true crime-poddar, från en thriller på bio till en svit kriminalarböcker. Förra veckan fick en domare och en åklagare lämna synpunkter. I dagens inlägg kommer två försvarsadvokater dela med sig av sina tankar, erfarenheter och synpunkter. Dessa är advokaterna Camilla Lind och Niklas Dahlbeck.
Den fiktive försvarsadvokaten
Både Camilla och Niklas börjar med att konstatera att det är relativt ovanligt att man får följa en försvarsadvokats arbetsdag i svensk populärkultur. Men det finns ändå några återkommande klyschor om deras yrkesroll som de har reagerat på. De tar framförallt upp tre olika saker som ofta återkommer. Niklas ger ett exempel.
– Det som brukar kallas för The smoking gun, alltså solklara bevis som presenteras i sista sekund. Det förstår jag är väldigt rafflande ur ett dramaturgiskt perspektiv, man vill bygga spänning i sin TV-serie, men det händer ju inte i verkligheten. Det skulle ju dessutom vara högst omoraliskt att hålla inne med bevis som hade kunnat få ens klient frisläppt ur häktet tidigare, säger Niklas.
En annan återkommande klyscha som advokaterna nämner är hur försvarsadvokaten uppträder under polisförhör. Hur de sitter bredvid sin klient utan att anteckna och ofta påminner sin klient om att inte säga någonting. De kanske till och med avbryter sin klient och säger åt hen att vara tyst.
– Det får vi inte göra i Sverige. Vårt jobb är att se till att saker går rätt till. Vi förklarar för våra klienter innan förhöret att man har rätt att inte yttra sig, men om de sen väljer att prata så avbryter vi absolut inte klienten. Vi får inte säga till dem att vara tysta, berättar Camilla.
Hon säger dock att man som försvarare ibland kan avbryta polisen under ett förhör.
– Poliserna har lagar och regler som de ska följa under ett förhör, bland annat om hur frågor ska ställas och vilken information man som misstänkt har rätt att ta del av. Om dessa regler inte följs kan jag ibland avbryta polisen under förhöret.
Den tredje punkten har att göra med hur korsförhör med målsägande eller vittnen porträtteras. De menar att man ofta kan se hur en försvarare lurar ett vittne att försäga sig, eller får en målsägande att råka erkänna att allt är påhitt. Camilla och Niklas förklarar att det inte är så korsförhör går till i verkligheten.
– Det skulle ju rent hypotetiskt kunna hända, men det är kraftigt överdrivet i filmens värld, påpekar Niklas.
Verklighetens vardag
Camilla och Niklas nämner båda att en stor del av deras vardag på arbetet går ut på att läsa förundersökningsmaterial och att förbereda sig inför en rättegång. De säger att de brukar reagera på den lilla mängden papper som fiktiva försvarare har i sina akter när de syns i TV-rutan.
– I den amerikanske TV-serien Suits, som för övrigt är en katastrofal beskrivning av verkligheten, brukar de gå runt med väldigt tunna akter. Det är typ tre pappersark i akten. I verkligheten är våra akter mycket tjockare. Det är inte ovanligt att polisen kommer med det utskrivna förundersökningsprotokollet i sådana kartonger som kopieringspapper levereras i. Då får man helt enkelt läsa alla dokument som finns i kartongen, och det kan ta flera veckor vid ett större mål, förklarar Niklas.
Niklas berättar att stora förundersökningar ibland kan vara väldigt svåra att läsa. Det kan vara hundratals sidor med till exempel kontoutdrag eller rapporter om hur en mobil kopplat upp till olika telemaster. Niklas säger att man då måste vara extremt noggrann, för i denna massiva mängd av data kan det finnas något som är relevant för klienten.
– Det är ett långsamt detektivarbete som man gör sena kvällar på sitt kontor, säger Niklas.
Camilla instämmer och säger att det är väldigt mycket läsning och förberedelser i försvararyrket.
– Förundersökningsprotokollen måste man såklart läsa från pärm till pärm. Men beroende vad min klient har för inställning så kan vissa delar vara extra intressanta och måste då läsas om och om igen. Det är inte heller ovanligt att man måste läsa flera olika förhör korsvis, för att jämföra vad flera olika personer har sagt om samma situation.
En återkommande arbetsuppgift som är en stor del av försvararens vardag är den kontinuerliga kontakten med klienten. Det kan handla om kontakt för att höra klientens berättelse om händelsen och ibland prata med familjemedlemmar. Men det kan också handla om att förklara och gå igenom förundersökningsmaterialet med klienten. Camilla berättar att man ibland kan behöva ha än mer kontakt med sin klient av olika anledningar. Klienten kan vilja berätta väldigt mycket runt själva händelsen, sådant som kanske inte alls är relevant men som klienten ändå vill ha sagt. Man kan också ha en klient som suttit häktad en längre tid med restriktioner. Hen får då inte ha kontakt med omvärlden och blir väldigt ensam. Då behövs både regelbundna telefonsamtal och besök på häktet.
– De flesta som sitter häktade en längre tid mår väldigt dåligt. Då handlar det ofta om rent kurativa samtal och att visa medmänsklighet, säger Camilla.
Gestaltningar som kan vara problematiska
Niklas påpekar att man ofta ser både försvarare och polisutredare i film och TV-serier som verkar långt utanför sina befogenheter. Niklas säger att det fulspelas mycket inom fiktionen på ett sätt som det verkligen inte görs i verkligen. En annan återkommande felaktighet är att försvarsadvokater själva söker upp människor för att övertala dem att vittna eller att de tar in överraskningsvittnen, så kallade surprise witnesses.
– True crime-genren speciellt visar ofta väldigt spännande och unika utredningar, men dessa är inte alls vanliga, säger Niklas. Vi har såklart möjlighet att göra egna utredningar, som att ta in en second opinion från en annan rättsläkare eller expert som inte är kopplad till staten, men det är sällan relevant och om det inte är relevant så får vi inte betalt för det arbetet. Det är på vinst eller förlust som man kopplar in en utomstående för att få deras utlåtande.
Camilla och Niklas berättar även att man sällan åker hem till klienter och vittnen för att prata med dem. De har båda noterat att det är vanligt i film- och TV-världen, men i verkligheten föredrar man att hålla alla intervjuer på sitt kontor.
Drivkraft och engagemang
Båda advokaterna är inne på samma spår om hur man ska vara som person för att bli en bra försvarsadvokat. De säger att man bör ha ett stort civilkurage och alltid ha viljan att stå upp för den enskilde. Som försvarare är det ditt jobb att se till så att allt går rätt till, att varje människas rättigheter tas tillvara på och att staten inte gör några övertramp.
– Om jag är på ett första förhör med en klient som är anhållen då är mitt jobb att förklara hens rättigheter för klienten. Till exempel har man rätt att veta vad man är misstänkt för, varför man är misstänkt och vad polisen har för bevisning för att styrka sin misstanke innan man uttalar sig. Man har dessutom rätt att omedelbart försvara sig mot sitt frihetsberövande. Det är jätteviktigt att personer får information om sina rättigheter, säger Camilla.
Niklas pratar om hur han ser på civilkurage. Han menar att en person som är anklagad för ett brott ofta blir illa bemött av andra. De flesta tycker instinktivt illa om någon som man vet är anklagad för brott.
– Det är väldigt påtagligt om det är grova misstankar det handlar om. Man känner det från polisen och åklagaren, men också ibland från domstolen och till och med klientens vänner och bekanta. Man måste då påminna sig om att personen faktiskt kanske är helt oskyldig. Och även om personen är skyldig så förtjänar hen att behandlas humant. Som försvarare ska man brinna för att stå upp för dessa saker. Det ska vara grundläggande i din rättssjäl att du står upp för kränkningar mot människor och deras rättigheter. Man måste se det mänskliga i människor.
Försvararyrkets bästa sidor
Slutligen pratar Camilla och Niklas om höjdpunkter med försvararyrket. De nämner båda att det är ett arbete med väldigt varierande arbetsuppgifter. Ingen dag är den andra lik, då det alltid är nya klienter, nya mål och nya juridiska frågor man stöter på. Camilla beskriver det som att arbeta i projekt, där man konstant får se resultat av sitt arbete.
Niklas säger att bland det roligast han vet är att planera hur han ska lägga upp sitt försvar. Det är som ett pussel som ska lösas, där du själv måste hitta ingångsvägen till den första pusselbiten.
– I polisutredningar kan det finnas en så kallas bias. Alltså att man inte utrett helt objektivt, även om man råkar göra det omedvetet. Ditt jobb är att på ett pedagogiskt sätt förklara detta och sen plocka isär utredningen och problemen som uppstår. Det är väldigt givande att lyckats med.
Camilla avslutar med att säga att hon tycker om att stå på den enskildas sida. Däri hittar hon arbetsglädjen i sitt jobb.
– Man står på den lilla människans sida mot staten. Det kan kännas som en riktig David mot Goliat-fajt ibland. Det är kul att jobba i motvind för då måste man vara väldigt kreativ. Man kan alltid hitta någon fråga att arbeta vidare med och det finns alltid något man kan göra för sin klient.
Därmed avslutas veckans inlägg. Vi är tillbaka nästa vecka med den tredje och sista delen i vår serie om juridik i populärkulturen. Då ska vi få höra vad en polisutredare tycker om den bild som populärkulturen förmedlar av hens arbete.
Tidigare inlägg för dig som vill veta mer:
Hur verkliga är deckare och kriminalare egentligen? Del 1 av 3 | Domarbloggen
Vilka får offentlig försvarare? | Domarbloggen
